GERHARD HAFSTRÖM. Land och Lag. Svenska historiska föreningens folkskrifter nr 17. Sthm 1959. Gebers. 91 s. Kr. 8,75.

    Kretsen av rättshistoriska forskare i Sverige är liten och en av de beklagliga konsekvenserna härav är en svår brist på vetenskapligt underbyggda rättshistoriska framställningar, som vänder sig till en större allmänhet.
    Sedan länge har vi överhuvudtaget inte haft någon i tryck utgiven sammanfattande framställning av de centrala rättsreglerna i de svenska landskapslagarna — den period då lag byggde land — som kunnat användas som utgångspunkt för undervisningen i rättshistoria och kunnat rekommenderas till den historiskt intresserade allmänheten som medel för dess orientering.
    Genom GERHARD HAFSTRÖMS arbete »Land och lag» har denna lucka fyllts. Mot arbetets utformning kan egentligen endast invändas att förf. varit alltför blygsam då han avstått från att förse det med vetenskaplig notapparat. Mycket i detsamma berör områden, där han själv gjort insatser och nått intressanta resultat.
    Arbetet är tämligen kortfattat. Men detta är i ett hänseende en påtaglig fördel. Förf. har nämligen gjort sig stor möda att åstadkomma klara och koncisa formuleringar, vilket är ägnat att betydligt underlätta för historiskt intresserade bland allmänheten och för studenterna att förstå den ingalunda lättillgängliga juridiska tekniken i den svenska medeltidsrätten.

E. A.

 

PHILLIPS HULT. Lärobok i värdepappersrätt. Tredje uppl. Sthm 1961. Norstedts. 182 s. Kr. 15,50.

    I den föreliggande nya upplagan av PHILLIPS HULTS av både juris studerande och praktiker så uppskattade lärobok i värdepappersrätt har gjorts ändringar och tillägg, som påkallas av nytillkommen praxis och litteratur. Upplagan, som ombesörjts av prof. Henrik Hessler, utgör i övrigt väsentligen ett nytryck av den föregående upplagan (jfr SvJT 1959 s. 601); den innehåller även det eleganta och personliga förord med vilket Phillips Hult motiverade bokens tillkomst och den synes alltså bekräfta riktigheten av Hults uttalande att »en juris studerande, åtminstone under sin tentamen, har behov av ett icke alltför ringa mått av kunskaper».

S. R.