Registrering av trafikförseelser

    JO har i skrivelse till Konungen d. 14 dec. 1960 föreslagit, att i 80 § 2 mom. vägtrafikkungörelsen föreskriven skyldighet för domstol att till körkortsmyndigheten översända avskrift av domar rörande vissa angivna förseelser utsträcktes att gälla även ifråga om den som fått sitt körkort återkallat. Som skäl härför har JO anfört att det för domstol vid prövning av åtal för trafikförseelse vore av betydelse — särskilt ur straffmätningssynpunkt — att äga kännedom om de förseelser av liknande slag, som den tilltalade tidigare låtit komma sig till last, samt att även för länsstyrelse kännedom om sådana förseelser vore av betydelse vid prövning av fråga om nytt körkort för den som fått äldre sådant återkallat. Den föreslagna bestämmelsen innebär för Stockholms rådhusrätts del blott ett befästande av praxis. De synpunkter JO anfört göra sig emellertid i lika hög grad gällande vid prövning av frågor i förenämnda hänseenden beträffande personer, som aldrig innehaft körkort. Det ter sig t. ex. synnerligen stötande att en tilltalad, som gjort sig skyldig till upprepade återfall av olovlig körning, i det ena fallet, då dom- 

 

stolen av en slump fått kännedom om de tidigare förseelserna, ådömes ett kännbart bötesstraff eller kanske t. o. m. frihetsstraff och i annat fall, då domstolen — såsom oftast — icke har sådan kännedom, får förseelsen bedömd som en engångsförseelse och erhåller ett relativt lågt bötesstraff. För att undvika dylika konsevenser torde den enda utvägen vara att alla trafikförseelser, varom här är fråga, registrerades hos en enda central myndighet, förslagsvis Överståthållarämbetet. Härigenom skulle också den fördelen vinnas att de omdebatterade körkortsåterkallelserna blevo enhetligt bedömda.

Thure Hahn