FOLKE SCHMIDT. Tjänsteavtalet. Institutet för rättsvetenskaplig forskning (XXI). Sthm 1959. Norstedts. 420 s. Kr. 32,00.
Arbetsrätten var i Sverige länge ett underutvecklat område av rättsvetenskapen. Speciella svårigheter har emellertid här mött vetenskapsmannen. Rättsbildningen på arbetsmarknaden har sålunda i största utsträckning varit överlämnad åt sedvanerätten, men trots detta har domstolarnas bidrag till belysning av arbetsrättsliga problem varit relativt fåtaliga utanför arbetsdomstolens verksamhetsområde. Sedvänjan på arbetsmarknaden har däremot varit en väsentlig rättsbildande faktor. Den som velat skildra de rättsliga relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare har därför varit tvungen att söka fastställa parternas faktiskt iakttagna handlingsmönster och bedöma i vad mån detta berott på den aktuella maktfördelningen eller varit uttryck för ett rättsläge. Särskilda komplikationer utgör de fortlöpande förändringarna av de ekonomiska och sociala förhållanden, som är bakgrunden till varje tids rättsliga värderingar på detta område. En systematisk bearbetning av arbetsrätten har således krävt ett omfattande materialsamlande och vetenskapligt vanskliga bedömningar av ofta kontroversiella frågor.
Förtjänsten av att vi nu äger en samlad vetenskaplig framställning av den svenska arbetsrätten tillkommer i främsta rummet FOLKE SCHMIDT. Han valde att först avhandla de rättsregler, som gäller för kollektivavtalet och förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetstagareorganisationer. Detta skedde i arbetet »Kollektiv arbetsrätt». I det verk, som avses med denna anmälan, har Schmidt behandlat det rättsliga förhållandet mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetstagaren, vilket med den av Schmidt präglade terminologien betecknas som tjänsteavtal. I samband därmed redogöres även för offentligrättsliga regler om arbetarskydd, arbetstid, socialförsäkring m. m. i den mån dessa regler har betydelse för framställningen av tjänsteavtalet. Denna disposition förefaller sakligt väl motiverad. Därmed har Schmidt emellertid ansett sig böra uppgiva tidigare planer på en följande särskild framställning av den offentliga arbetsrätten. Detta är visserligen att beklaga, men det är där dock huvudsakligen fråga om lagstiftning, till vilken goda kommentarer redan finns. Så är fallet även med semesterlagstiftningen, vilken i likhet med reglerna om pension och om lönens säkerställande lämnats utanför »Tjänsteavtalet». Väsentliga frågor rörande arbetstagares pensioner är f. n. föremål för offentlig utredning under ledning av Schmidt, och problem i fråga
om lönens säkerställande lär behandlas i en kommande doktorsavhandling.
Inom ramen för denna anmälan kan de i »Tjänsteavtalet» berörda frågorna endast kortfattat anges, och någon närmare granskning av Schmidts resultat är ej möjlig. Verket inledes med en historisk skildring av tjänsteavtalet och en kortare översikt över de normer, som bestämmer tjänsteavtalets innehåll. Därefter följer ett avsnitt i gränsområdet mellan kollektiv arbetsrätt och tjänsteavtalets rätt, där bl. a. kollektivavtalets gränser i tid och rum samt dess verkan för utomstående behandlas. I följande kapitel redogöres för tjänsteavtalets ingående, giltighetstid och upphörande. I samband därmed avhandlas begränsningarna i den fria uppsägningsrätten och reglerna om domstols prövning av obehöriga uppsägningar. Vidare har förf. här kunnat lämna en första redogörelse för arbetsmarknadsnämndens prövning av permitteringar och uppsägningar. I det tredje kapitlet behandlas bl. a. frågor rörande arbetsgivares skadeståndsansvar för medhjälpare och mot anställda samt arbetstagares skadeståndsansvar, arbetsledning, arbetstid, rätt till arbetstagares uppfinningar, lojalitetskrav och arbetsbetyg. I det avslutande fjärde kapitlet sysslar förf. bl. a. med reglerna om lönens bestämmande, löneformer, övertidsersättning samt ersättning vid obehörigt avskedande och vid sjukdom.
Större delen av »Tjänsteavtalet» har före den slutliga avfattningen framlagts för ett seminarium med deltagare, som har anknytning till arbetsdomstolen eller arbetsmarknadens organisationer. Den praktiskt verksamma arbetsrättsliga expertisen har på detta sätt beretts tillfälle att anmäla avvikande meningar och att ge problemen allsidig belysning. Att bokens värde därigenom ökat väsentligt framhålles även av Schmidt.
Med den form av rättsbildning, som råder inom arbetsrätten, är det särskilt naturligt, att vetenskapsmannen kritiskt granskar hittillsvarande praxis och söker ange utvecklingslinjer för framtiden. Det ligger i sakens natur, att den kommande rättsutvecklingen är svårbedömbar och att alternativa vägar ofta är tänkbara. Ehuru Schmidts arbete präglas av strävan efter objektivitet, kan därför hans uttalanden i enskilda frågor väl tänkas väcka gensaga. Exempel härpå erbjuder hans antagande, att domstolarna skulle anse viss arbetsgivarepraxis vid uppsägningar medföra begränsning av uppsägningsrätten till fall där objektivt godtagbara skäl föreligger. Ett annat exempel är hans förmodan, att domstolarna skulle vilja använda den i 8 § skuldebrevslagen uttryckta ogiltighetsregeln till att begränsa uppsägningsrätten. Dessa och liknande erinringar mot Schmidts arbete träffar emellertid inte hårt, eftersom förf. genomgående förmått hålla en klar skiljelinje mellan, å ena sidan, den på det givna materialet uppbyggda skildringen av nuvarande rättsläge och, å andra sidan, rekommendationer i ännu olösta frågor eller förslag till ändring av rådande praxis.
Även redogörelsen för det nuvarande rättsläget måste emellertid med hänsyn till materialets karaktär bliva i viss mån osäker. En särskild anledning härtill är att redogörelsen, i brist på material från de allmänna domstolarna, till stor del bygger på arbetsdomstolens avgöranden. Dessa hänför sig närmast till kollektivavtalsreglerade förhållan-
den och nästan helt till arbetareavtalens område. Arbetsdomstolens avgöranden måste ibland ses mot denna speciella bakgrund. Även om kollektivavtalens rättsbildande verkan numera är stor utanför de av avtalen formellt reglerade områdena och trots att tjänstemännens anställningsförhållanden kommit att i allt större utsträckning normeras av kollektivavtal, kan det därför vara vanskligt att avgöra, om en av arbetsdomstolen antagen princip är tillämplig på alla anställningsförhållanden. Detta problem illustreras av vad som förekommit i frågan, om domstol äger ålägga arbetsgivare att i sin tjänst återinsätta en i strid mot lagförbud eller kollektivavtal avskedad arbetstagare. Enligt arbetsdomstolens praxis kan yrkande därom bifallas, och Schmidt har i »Tjänsteavtalet» förklarat, att allmän domstol bör äga förfara på samma sätt i de fall som hör under dess prövning. Denna uppfattning har emellertid inte biträtts av HD, vilken i NJA 1960 s. 63 förklarat yrkande om återinsättande i tjänst vara av beskaffenhet att ej kunna vinna bifall. Som skäl för sin från arbetsdomstolens praxis avvikande ståndpunkt har HD därvid anfört skiljaktigheter mellan kollektivavtalsområdet och anställningsförhållanden utanför detta.
Schmidts arbete har varit mycket omfattande och med säkerhet även synnerligen krävande. I stort sett utan stöd av föregående forskningsresultat har han haft att utforska och systematisera ett komplicerat rättsområde av betydande räckvidd. Det är inte säkert att de personer som i domstolar, på arbetsmarknaden och i övrigt skall föra arbetsrättens utveckling vidare därvid alltid kommer att följa Schmidts rekommendationer. De har emellertid utan tvekan anledning till tacksamhet för hans villighet att åtaga sig den nu slutförda uppgiften och till erkännande av den skicklighet med vilken den genomförts.
Sven-Eric Nilsson