Finlands högsta förvaltningsdomstol. Förvaltningsrådet Väinö Tuovinen har avgått på grund av uppnådd avgångsålder (se om honom SvJT 1955 s. 516). Till hans efterträdare utnämndes d. 30 sept. 1960 e. o. förvaltningsrådet Eino Wihervaara.
    Förvaltningsrådet Wihervaara är född 1899, avlade högre rättsex. 1926 och blev v. häradshövd. 1930. Han blev kronofogde i Kuortane härad 1931. Åren 1939—55 tjänstgjorde han vid länsstyrelsen i S :t Michels län såsom landssekreterare och landskamrerare. Han blev 1955 länsassessor vid länsstyrelsen i Nylands län och har sedan 1957 varit e. o. förvaltningsråd.

B. P-n

 

    Finlands högsta domstol. Justitierådet Väinö Ahla har avgått på grund av uppnådd avgångsålder (se om honom SvJT 1950 s. 1013). Till hans efterträdare utnämndes d. 11 nov. 1960 generaldirektören i lantmäteristyrelsen Väinö Seppälä.
    Justitierådet Seppälä är född 1897. Han blev diplomingeniör 1923 samt avlade högre rättsex. 1937 och blev v. häradshövd. 1942. Efter en mångårig tjänstgöring såsom lantmäteri-ingeniör blev han 1943 assessor i lantmäteristyrelsen samt chef för dess juridiska byrå. Till generaldirektör utnämndes han 1950, efter det generaldirektören Ahla blivit justitieråd. Justitierådet Seppälä har varit flitigt anlitad i olika kommittéuppdrag.

B. P-n

 

    Helsingfors universitet. Till personell e. o. professor i civilrätt och civilprocessrätt utnämndes d. 16 dec. 1960 docenten Jouko Halila. Prof. Halila är född 1916, avlade högre rättsex. 1941 och blev v. häradshövd. 1943. Han blev jur. dr 1950, justitierådman vid Helsingfors rådstuvurätt 1951 samt docent i processrätt 1954. Förutom sin doktorsavhandling om erkännande i civilprocessen har han 1955 utgivit ett arbete om bevisbördans fördelning med särskilt beaktande av förmögenhetsrättsliga rättsförhållanden. Nyss har han fullbordat ett arbete om kvittning.

B. P-n

 

    Nionde Haagkonferensen. Haagkonferensen i internationell privaträtt sammanträdde till sin nionde session under tiden d. 5—26 okt. 1960. I konferensen deltogo 17 europeiska stater (från Östeuropa endast Jugoslavien) samt Japan, varjämte Förenta staterna voro representerade genom observatörer. Svenska delegerade voro lagbyråcheferna Sten Rudholm och Torwald Hesser samt byråchefen Love Kellberg. Övriga nordiska delegerade voro: från Dan- 

 

mark professorerna O. A. Borum och S. Iuul och fuldm. J. Bangert, från Finland hovrättspresidenten Y. J. Hakulinen och docenten H. Jokela samt från Norge höyesterettsdommer H. Bahr, prof. C. J. Arnholm och byråsjef S. Rognlien. Liksom vid de båda närmast föregående konferenserna (SvJT 1952 s. 163 och 1957 s. 73) utsågs den holländske prof. J. Offerhaus till president vid konferensen. Till vicepresidenter valdes den spanske ambassadören i Haag de Baena, fransmannen L. Julliot de la Morandiére, belgaren Ch. de Visscher, prof. Borum och engelsmannen B. A. Wortley. Sekreteraren vid Haagkonferensens permanenta byrå M. H. van Hoogstraten tjänstgjorde som konferensens generalsekreterare.
    Konferensarbetet fördelades, liksom vid tidigare konferenser, på kommissioner, denna gång fem till antalet. Den första (ordf. schweizaren A. Panchaud) behandlade frågan om slopande av de krav som i vissa länder gälla om diplomatisk och konsulär legalisation av handling, som skall företes i utlandet. Den andra kommissionen (ordf. holländaren L. A. Nypels) sysslade med lagkonflikter beträffande testamentes form. Den tredje (ordf. fransmannen G. Holleaux) dryftade kompetens- och lagkonfliktsspörsmål i avseende å åtgärder till skydd för underåriga. Den fjärde (ordf. tysken A. Bülow) behandlade kontraktsforum och verkställighet av utländska domar. Den femte slutligen (ordf. luxemburgaren Ch. L. Hammes) diskuterade vissa frågor som ännu befinna sig på ett helt förberedande stadium, bl. a. spörsmål om adoption och om modellagar.
    Konferensen antog tre konventioner, nämligen 1) »Convention supprimant l'exigence de la légalisation des actes publics étrangers», 2) »Convention sur les conflits de lois en matière de forme des dispositions testamentaires» och 3) »Convention concernant la compétence des autorités et la loi applicable en matiére de protection des mineurs».

T. H-r