Utredning angående pollettmissbruk. I slutet av år 1959 uppdrog chefen för finansdepartementet åt numera lagmannen Bengt Lännergren att dels verkställa utredning rörande vissa ändringar i lagstiftningen om mått och vikt dels ock klarlägga behovet av åtgärder till förhindrande av missbruk av polletter i myntautomater. Beträffande sistnämnda spörsmål, som av utredningsmannen först upptagits till behandling, var utredningen närmast föranledd av en framställning till K. M:t från mynt- och justeringsverket om lagstiftningsåtgärder. Verket framhöll, att i samband med det ökade bruket av myntautomater en stegring skett av antalet bedrägerier medelst polletter. Myntverket föreslog därför, att polletter icke skulle få tillverkas, importeras och försäljas, om icke diametern med minst 0,8 mm avvek från närmaste myntdiameter.
    D. 24 maj 1961 har utredningsmannen avgivit Betänkande angående pollettmissbruket (45 s. + 2 tabeller, stene.). I detta uppskattas antalet myntautomater i landet till 75 à 100 000 st. Det antal polletter, som är i omlopp, beräknas till något över 30 milj. st. Huvuddelen av dessa eller knappa 25 milj. utgöres av polletter i 25-örings storlek till landets 355 000 gasmätare. Därutöver finnes cirka 20 000 polletter i enkronas storlek, varav 12 000 användas internt för kontroll av telefon- och parkeringsautomater och återstoden inom ett enda trafikföretag. Vid sidan av gaspolletterna förekomma cirka 188 000 andra polleter i 25-örings storlek. Slutligen finnes cirka 131 000 polletter i samma storlek som en 10-öring, samtliga inom televerket. Den — bortsett från gaspolletterna — ringa förekomsten av polletter i myntstorlek tillskrives främst den restriktivitet de inhemska fabrikerna frivilligt ålagt sig vid tillverkning av dylika polletter.
    Undersökningar, som utredningsmannen företagit, visa att den vanligaste typen av automatbedrägeri är den som begås med tillhjälp av utländska, främst de nordiska grannländernas mynt. Därnäst i ordningen komma bedrägerier med användning av allehanda brickor och rondeller, de senare ofta svarvade ur metallstänger. Egentliga polletter ha däremot i ytterst ringa omfattning använts vid dylika bedrägerier. Till utredningen har sålunda icke redovisats några bedrägerier med polletter av enkronas format. Att gaspolletter, oaktat de nästan alltid representera ett betydligt högre värde än 25 öre, stundom komma till brottslig användning beror nästan alltid på att de stulits. Missbruk av polletter i storlek som en 10-öring är sällsynt. Med hänsyn till förändringen i penningvärdet anser utredningsmannen att det kan förväntas att automater för mynt av 25 öres eller lägre valör i framtiden få mindre betydelse.
    Utredningsmannen konstaterar sammanfattningsvis att behovet av en lagstiftning för närvarande måste bedömas som ytterligt ringa. Pollettmissbruket utgör, jämfört med övriga former av automatbedrägeri, endast en liten 

 

FRÅN LAGSTIFTNINGSARBETET 755del. De mera omfattande grupperna av automatbedrägeri få anses oåtkomliga genom en speciallagstiftning. En lagstiftning skulle f. ö. av ekonomiska och andra skäl nödvändiggöra dispenser beträffande gaspolletterna och vissa polletter, som användas enbart för kontrolländamål. Lagstiftningen skulle därför komma att träffa endast ett mycket obetydligt antal av polletterna. Bestämmelser, som rikta sig enbart mot pollettmissbruk, skulle sålunda bli praktiskt värdelösa. På anförda skäl avråder utredningsmannen från lagstiftning f. n. Skulle polletter i myntstorlek bli föremål för import i större omfattning, anser utredningsmannen ett importförbud böra övervägas.
    Det resultat vartill utredningsmannen kommit har biträtts av de tillkallade experterna, vilka varit revisionssekreteraren Å. Åhström, byrådirektören K. F. Laurell och förste ingenjören T. A. V. Almqvist.

Å. Å-m