Förenta Nationernas andra kongress angående förebyggande av brott och behandling av brottslingar hölls i London under tiden d. 8—20 aug. 1960. Kongressen, som stod öppen dels för officiella regeringsdelegater dels för representanter för organisationer verksamma på det sociala området och dels för enskilda personer med direkt intresse för de frågor som behandlades, hade samlat cirka 1 000 deltagare från ett 80-tal länder och organisatio- 

 

ner. Den svenska regeringsdelegationen bestod av statsrådet Herman Kling, presidenten Björn Kjellin, generaldirektören Torsten Eriksson, statssekr. Carl Persson, f. d. överdirektören Hardy Göransson, lagbyråchefen Stig Nordlund och byråchefen Lars Bolin. I egenskap av enskilda deltagare var dessutom ett 10-tal svenskar närvarande. Bland de internationella organisationerna, vilka var representerade, må nämnas Europa-rådet, UNESCO, världshälsoorganisationen, INTERPOL och Rädda barnen. Vid inledningssessionen valdes sir Charles Cunningham, Storbritannien, till kongressens president samt statsrådet Kling till en av de fem posterna som vicepresidenter. Sekretariatet förestods av chefen för FN:s Social Defence Section professor Manuel LópezRey såsom representant för FN:s generalsekreterare.
    Kongressen arbetade på tre sektioner med följande diskussionsämnen:
    1) nya former av ungdomsbrottslighet, deras uppkomst, förebyggande och behandling; 2) särskild polisverksamhet till förebyggande av ungdomsbrottslighet; 3) förebyggande av kriminalitet, orsakad av sociala och ekonomiska förändringar i de underutvecklade länderna; 4) korttidsstraffen; 5) behandlingsmetoder avsedda att föregå frigivning från anstalt, eftervård samt åtgärder till stöd för anhöriga till intagen; 6) fångarbetets integration med samhällsekonomien samt fånges arbetsersättning. Deltagarna fördelades på de olika sektionerna i enlighet med intressen och önskemål. Sektion I behandlade frågorna under 1) och 2) ovan, sektion II frågorna under 3) och 4) samt sektion III frågorna under 5) och 6).
    Förutom det egentliga kongressarbetet inom sektionerna, omfattande diskussioner, antagande av resolutioner och rekommendationer, hölls vid olika tillfällen föreläsningar över ämnen, som låg inom kongressens arbetsfält. Vidare visades filmer, framför allt rörande ungdomsfrågor, vilka ställts till förfogande av deltagarländerna och som utvalts av en FN-jury. Liksom vid den föregående FN-kongressen i Genève 1955 anordnades en fångvårdsutställning i vilken även Sverige deltog. Den svenska utställningen var i huvudsak uppbyggd kring Norrtälje-anstalten.
    Kongressdeltagarna erhöll också tillfälle att under en dag besöka engelska fångvårdsanstalter av skilda typer. Under tiden mellan London-kongressen och den kongress, som Société Internationale de Criminologie anordnade i Haag d. 4—10 sept., bereddes dessutom deltagarna tillfälle att besöka anstalter i Belgien, Danmark, Frankrike, Holland, Storbritannien, Sverige och Västtyskland.
    Vid kongressens avslutningssession framförde statsrådet Kling på svenska regeringens vägnar en inbjudan till FN att förlägga 1965 års kongress till Stockholm. Tidpunkten för denna kongress har preliminärt bestämts till d. 9—20 aug.

C. A.