Översyn av den administrativa rättskipningen. Med stöd av K. M:ts bemyndigande har justitieministern tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om den administrativa rättskipningens omfattning och organisation (SvJT 1962 s. 336). I direktiven för utredningen konstateras, att utvecklingen under efterkrigstiden inneburit att de förvaltande myndigheternas befogenheter efter hand vidgats och att deras avgöranden i motsvarande mån kommit att spela en större roll än tidigare. Denna utveckling har aktualiserat frågan om det administrativa rättsskyddets omfattning. Justitieministern erinrar vidare om det reformarbete, som redan utförts och som antingen direkt syftat till att förstärka rättsskyddet för den enskilde eller också ägt nära samband med det administrativa rättsskyddets utformning. De förslag, som redan framlagts eller väntas komma att framläggas på detta område, ge anledning till frågan, vilka resurser som samhället i organisatoriskt hänseende bör ställa till förfogande, då det gäller det administrativa rättsskyddet, och hur dessa resurser bäst skola utnyttjas. Det erinras vidare om den överbelastning, som för närvarande utmärker vissa av våra förvaltningsdomstolar, särskilt regeringsrätten.
    Den nu tillsatta utredningen har först att studera frågan om den ad-

ministrativa jurisdiktionens räckvidd. Detta problem har både en kvantitativ och en kvalitativ sida. I kvantitativt hänseende gäller problemet, vilka grupper av förvaltningsärenden som böra hänföras till domstolsmässig kontroll. I direktiven uttalas å ena sidan, att det icke annat än rent undantagsvis bör ifrågakomma att avlyfta den judiciella kontrollen i de förvaltningsärenden, där sådan kontroll redan nu är anordnad, samt å andra sidan, att det icke bör införas en generell möjlighet till domstolsmässig överprövning av administrativa avgöranden. I kvalitativt hänseende gäller problemet, om den judiciella kontrollen bör begränsas till förvaltningsavgörandenas rättsenlighet eller jämväl avse deras ändamålsenlighet. Det framhålles, att stora svårigheter föreligga att uppdraga en gränslinje mellan rättsfrågor och lämplighetsfrågor, och det förordas därför, att den judiciella kontrollen över förvaltningsavgörandena i enlighet med vad som hittills gällt göres allsidig i de ärenden, där den skall förekomma.
    Utredningen har enligt direktiven att utgå från att någon förskjutning av gränslinjen mellan de allmänna domstolarnas kompetensområde, å ena, samt de administrativa myndigheternas och domstolarnas behörighetsområde, å andra sidan, icke skall åvägabringas.
    En viktig uppgift för utredningen blir att avgiva förslag rörande regeringsrättens ställning och arbetsuppgifter. Vägledande bör därvid enligt direktiven vara önskemålet att åstadkomma sådana förändringar, att regeringsrättens prejudikatbildande funktion kommer att framstå som domstolens dominerande uppgift. Med hänsyn till den aktuella arbetssituationen i regeringsrätten påpekar justitieministern slutligen önskvärdheten av att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att minska måltillströmningen dit. I den mån det visar sig möjligt, rekommenderas utredningen att utan avvaktan på det slutliga utredningsresultatet framlägga förslag till partiella reformer i denna riktning.

H. D-s