OTTO EKENBERG. Den svenska statsförvaltningens avlöningsväsen. Del III. Sthm 1960. Utg. av Nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer. Kr. 30,00.

    Med den föreliggande tredje delen av sitt arbete Den svenska statsförvaltningens avlöningsväsen har f. kammarrättsrådet OTTO EKENBERG fullföljt det vittomfattande program, som han uppställt för detta verk, nämligen att ge en systematisk översikt över ifrågavarande rättsområde.Den avslutande delen — vilken i likhet med den närmast föregående utgivits av nämnden för utgivande av förvaltningsrättsliga publikationer— är till omfånget den digraste av de tre delarna och omfattar, utöver

ett välbehövligt supplement till delarna I och II och ett fullständigt sakregister till hela verket, närmare 500 textsidor. Totalt omfattar det nu avslutade verket mer än 1 000 sidor.
    I del III slutförs till en början den i föregående delar inledda redogörelsen för gällande reglering av egentliga avlöningsförmåner. Inledningsvis behandlas i detta avsnitt de vid sidan av statens allmänna avlöningsreglemente (Saar) gällande speciella avlöningsreglementena med förbigående dock av avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. Den lämnade redogörelsen är, utom i vad gäller prästlönereglementet, mycket summarisk. Den följer ej heller helt den av förf. i avsnittets inledning angivna riktlinjen att väsentligen behandla föreliggande skiljaktigheter i förhållande till Saars regler. I fortsättningen av nämnda avsnitt behandlar förf. —med en aktningsvärd strävan att fullständigt täcka in det avhandlade området — förmånsregleringen för ett stort antal inbördes disparata grupper av tjänstemän i och utom aktiv tjänst, arbetare, uppdragstagare m. fl. Under avsnittet »Förmåner vid tvångstjänstgöring» ägnas de med värnpliktstjänstgöring förenade förmånerna en förhållandevis utförlig behandling.
    Det andra huvudavsnittet i del III omfattar återblickar på det statliga pensionssystemets utveckling och en redovisning av huvudinnehållet i 1959 års statliga tjänstepensionsreglemente. Med hänsyn till denbegränsade tid, som förf. efter ikraftträdandet av nämnda reglemente haft till sitt förfogande före pressläggningen, är det förklarligt, att framställningen kommit att präglas av övervikt för de historiskt inriktade partierna. Redogörelsen för de nya pensionsbestämmelserna har blivit knapphändig men har dock sitt givna värde i avsaknad av en mera fullständig kommentar till det nya statliga pensionssystemet.
    Förf. har i ett tredje huvudavsnitt, vilket måhända får betraktas som det tyngst vägande inom den nu utgivna delen, behandlat vad han kallar avlöningssystemets formella del (avlöningsväsendets finansierande, medlens utbetalande och kontrollen därav samt avlöningsprocesserna m. m.). Naturligt nog har förf. inom detta avsnitt särskilt utförligt behandlat de honom speciellt nära liggande frågorna om redogöraransvaret och anmärkningsprocessen. Genom 1961 års riksdagsbeslut om slopande av det särskilda redogöraransvaret och reformering av anmärkningsprocessen har realiserats vissa av förf. under det avslutande avsnittet »Kritik och reformförslag» framlagda synpunkter i dessa frågor.
    I sistberörda avsnitt framlägger förf. mot bakgrund särskilt av det av 1948 års förhandlingsrättskommitté år 1951 framlagda förslaget om tillskapande av en tjänstedomstol, vissa synpunkter på frågan om inrättande av en särskild löne- eller tjänstedomstol såsom forum för avdömande av avlöningsmål. Erinras må att, därest de av 1956 års förhandlingsrättsutredning år 1960 framlagda förslagen (SOU 1960:10) omövergång i viss utsträckning till privaträttslig reglering av de statsanställdas anställningsförhållanden skulle genomföras, avlöningsmålen torde komma att falla under arbetsdomstolens avgörande. Utredningensförslag är f. n. föremål för K. M:ts prövning och vissa förberedande

 

överläggningar i förhandlingsrättsfrågan har förekommit med statstjänstemännens huvudorganisationer.
    Det nu avslutade verket präglas av förf:s mångåriga erfarenhet av ämnesområdet och en aktningsvärd kunskapsrikedom beträffande dess olika delar. Förf. har med den noggrannhet, som är honom egen och som ämnet kräver, eftersträvat exakthet i uppgifterna och fullständigar framställningen genom talrika prejudikats- och litteraturhänvisningar. Det redan med hänsyn till verkets breda uppläggning förklarliga förhållandet att utgivningen av dess olika delar måst ske med långa intervaller har emellertid ej varit till fördel för överskådligheten i stort. Härtill bidrager att den snabba utvecklingen inom det avhandlade området redan under utgivningstiden medfört behov av kompletteringar av föråldrade partier i tidigare utkomna delar.
    Såsom en översikt av gällande rätt inom avlöningsområdet och av dess historiska bakgrund har verket sitt obestridliga värde. Förf. må ägnas en särskild reverens i anledning av verkets fullföljande. Att på sätt som här skett förmedla kunskaper samlade under en lång livsgärning är förvisso en aktningsvärd prestation.

Claes H. Edgardh