Herved af Trolle †. Den 7 februari 1966 avled justitierådet Herved af Trolle. Sedan mer än ett år märkt av svår sjukdom hade han ända till de sista veckorna i full utsträckning tjänstgjort i högsta domstolen. För kollegerna var det smärtsamt att bevittna den långa, tappert förda kampen, om vars utgång det snart blev omöjligt att göra sig några illusioner. Nu efteråt vill man gärna finna något försonande i tanken att han in i det sista fick fortsätta det arbete som bokstavligen talat var hans liv.
    Herved af Trolle var född i Saltsjö-Duvnäs i Nacka den 20 april 1905. Efter jur. kand.-examen i Stockholm 1927 och tingstjänstgöring i Sollentuna och Färentuna domsaga började han 1932 tjänstgöra i Svea hovrätt, där han blev assessor 1939 och hovrättsråd 1946. När lagberedningen 1941 fick i uppdrag att återupptaga arbetet på en ny jordabalk, blev han dess sekreterare.Tre år senare blev han ledamot av beredningen och kvarstod som sådan till 1951, då han utnämndes till justitieråd. Åren 1960—62 tjänstgjorde han i lagrådet.
    Som domare var Herved af Trolle skarpsinnig och ytterligt samvetsgrann. Ett utmärkande drag — kanske sammanhängande med det starka sinne förtradition som präglade hela hans livsstil — var hos honom respekten för de juridiska resultat till vilka grundliga överväganden en gång fört fram. I högsta domstolen accentueras av naturliga skäl mer än i andra domstolar rättsskipningens ständiga dilemma: å ena sidan angelägenheten att vidmakthålla en konsekvent, på fast teoretisk grundval byggd praxis och å andra sidan behovet att kunna laga efter lägligheten. I diskussioner kring detta tema hävdade af Trolle gärna med kraft och övertygelse den förra synpunkten. Men han nedlade också den största omsorg på att finna materiellt tillfredsställande lösningar som kunde förenas därmed.
    Herved af Trolle hade stor formell begåvning. Han eftersträvade i domsskrivningen alltid ett enkelt och naturligt uttryckssätt men tolererade ingen slapphet i fråga om logik och språkriktighet. I detta hänseende var han även för sina kolleger en tuktomästare, älskvärd men obönhörlig.
    För en man med Herved af Trolles krav på den egna arbetsinsatsens kvalitet kunde uppdragen vid sidan av lagstiftnings- och domaruppgifterna inte bli många. På dem han åtog sig nedlade han desto mera omsorg. Åren 1944—56 var han ledamot av riddarhusdirektionen, och alltifrån tillkomsten 1953 av statens heraldiska nämnd var han knuten till denna, sedan 1959 som vice ordförande. Båda dessa uppgifter hade beröring med kulturhistoriska intressen åt vilka han ägnade mycket av sina lediga stunder. I närmaste samband

 

med arbetet i högsta domstolen stod däremot redigeringen av NJA I. Han trädde till denna uppgift 1957 som utgivare tillsammans med Ragnar Gyllenswärd och var sedan 1964 huvudredaktör. Att uppgiften inte kunde ha legat i bättre händer kanske tillräckligt klart framgår redan av det sagda.
    Ingen som närmare lärde känna Herved af Trolle kunde undgå att fängslas av hans personlighet. Den hade många drag som inte kunnat antydas här, även muntra och sorglösa. Dessa trädde väl under senare år mindre ofta i dagen, men den som lärt känna honom i ungdomen hade ingen svårighet att återfinna dem. Fastän i viss mån reserverad till sin läggning vann han lätt vänner. Själv var han i alla skiften en trofast och finkänslig vän.

Olof Riben