Restaurering av Valla och Binnebergs gamla tingshus. I den äldre västgötalagen förtäljes att Vadsbo — i motsats till övriga härad i Västergötland —ensamt utgjorde ett helt »bo» för den kungliga förvaltningen. Alltsedan denna tid har Vadsbo varit Västergötlands största och folkrikaste härad med omkring 50 socknar, liggande mellan de stora sjöarna Vänern och Vättern och sträckande sig från Tiveden i norr ned mot Billingen i söder. Det är en av Sveriges kärnbygder: Södra Vadsbo innehåller några av landets allra äldsta boplatser. Häradet har varit fördelat på fyra tingslag eller fjärdingar, vilka sedan mitten av 1600-talet fått namn efter de tingsställen som med anledning av Göta hovrätts brev den 20 juni 1638 förklarats skola bliva för varje tingslag konstanta. Dessa tingsställen var Hova i Hova socken, Hasslerör i Hasslesocken, Valla i Fägre socken och Binneberg i Binnebergs socken. På samtliga tingsställen uppfördes tingshus. Tidpunkten för uppförandet av tingshus i Valla och Binneberg har ej kunnat utrönas. Stiftssekreteraren Fridolf Wildte, som ingående sysslat med Västergötlands tingsställen, har funnit att ting hölls 1641 »i övre länsmans-fjärdingen å rättan tingstad uti Valla», samt att ett tingshus omtalades i domboken 1686. Vid hösttinget 1758 antecknades, att tingshuset vid syn befunnits så bristfälligt att det ej kunde repareras. Av en anteckning från 1760 har Wildte funnit att ett nytt tingshus av sten blivit uppfört. En ombyggnad av tingshuset synes ha ägt rum 1816, varvid tings-

 

Notiser 227huset förseddes med en övervåning av liggtimmer. Tingsförhandlingarna flyttades till den övre våningen och bibehölls där till 1891, då Binnebergs och Valla tingslag sammanslogs till Södra Vadsbo tingslag med tingsställe i Moholm. Tingshusen i Binneberg och Valla påminner mycket om varandra.Tingshuset i Binneberg restaurerades 1950 och invigdes samma år av statsrådet Herman Zetterberg såsom kulturminne. (Jfr SvJT 1950 s. 1017.) Detta blev upptakten till i ståndsättandet av Valla tingshus, som efter 1891 använts såsom mejeri och var i ett bedrövligt skick. En kommitté bildades med häradshövdingen i domsagan såsom ordförande; restaureringen har under sommaren 1965 slutförts och tingshuset överlämnats till Moholms kommun, som övertagit äganderätten. Tingshuset ligger på krönet av en kulle, där berget delvis går i dagen, mitt över rågången mellan tvenne hemman och bildar tillsammans med hemmanens manbyggnader ett stämningsfullt gårdsrum med ett vårdträd i dess mitt. Den ena manbyggnaden är synnerligen ståtlig och har tidigare varit gästgivargård. I sitt nuvarande skick utgöres tingshuset av ett tvåvåningshus med rektangulär grundplan; bottenvåning av spritputsad sten och övervåning av rödfärgad stående panel på liggtimmer under tegelklätt sadeltak. Från ingången på långsidan kommer man in i en förstuga och går mittför ytterdörren in i tingssalen med två symmetriska fönster å motstående sida och mellan dem en nisch, i vilken domarens stol tidigare stått och nu åter står. På tingssalens båda kortsidor har uppförts två kakelugnar på grunder av äldre eldstäder. Nya bjälklag i taket och ett golv av kalksten har tillkommit. Mot tingshusets gavlar ligger två sidokamrar, sålunda tillsammans fyra sådana. I dessa har inlagts nya golv endera av kalksten eller tegel. En ny trappa har byggts till övre våningen. Denna består — förutom av det stora rum som under tingsställets sista tid användes som tingssal — av ytterligare ett rum, kök och kapprum. Avsett är att den nedre våningen skall användas till tings- och bygdemuseum, under det att den övre våningen nyttjas såsom samlingslokaler för olika föreningar i bygden. Till kostnaderna för restaureringen har bidrag lämnats av lotterimedel, Moholms kommun, de tingshusbyggnadsskyldige i Vadsbo härad och ett stort antal enskilda personer.
    Tingshuset i Binneberg har efter restaureringen under årens lopp varit flitigt besökt. Under hösten 1965 har tingshusets ägare Binnebergs kommun överlåtit detsamma till en stiftelse, som ämnar på övre våningen anordna ett skolmuseum.
    Och på så sätt kommer de gamla tingshusen att gå en ny framtid till mötes.

C. G.