Vilken förmånsrätt ger utmätning av tomträtt?

 

Förmånsrättslagen 1970 skiljer mellan allmänna och särskilda förmånsrätter. Enligt 15 § skall fordran med allmän förmånsrätt i första hand uttagas ur egendom som inte är föremål för särskild förmånsrätt. Förslår inte denna egendom, uttages fordringen ur egendom, vari särskild förmånsrätt gäller. Såsom huvudregel skall därvid fordran med allmän förmånsrätt uttagas efter fordran med särskild förmånsrätt.
    Enligt 16 och 17 §§ skall emellertid fordran med allmän förmånsrätt om det behövs uttagas före vissa fordringar med särskild förmånsrätt. Bland de fordringar med särskild förmånsrätt, som på detta sätt placeras i efterhand, är fordran "med särskild förmånsrätt i lös egendom" enligt 8 §, d. v. s. förmånsrätt vunnen genom utmätning. Den förmånsrätt, som vunnits genom utmätning av fast egendom, har inte på samma sätt placerats i efterhand.
    Tomträtt är lös egendom. Konsekvensen av det sagda är, att utmätning av tomträtt ger sämre förmånsrätt i tomträtten än vad utmätning av fast egendom ger i den fasta egendomen.
    Motiven till 16 och 17 §§ ger emellertid vid handen att avsikten varit att tomträtt och fast egendom skulle behandlas lika i detta avseende.
    Lagberedningen yttrade (SOU 1969: 5 s. 156) beträffande tolkningen av gällande regler i HB 17: 13, att det ej vore klart, huruvida tomträtt (och vattenfallsrätt) skulle hänföras till lös egendom i den mening som avsågs i HB 17: 13, men menade att dessa rättigheter enligt lagstiftningens grunder borde räknas till fast egendom. Beredningen fann det uppenbart (s. 165), att tomträtt i en ny lag borde i fråga om förhållandet mellan allmän och särskild förmånsrätt behandlas på samma sätt som fast egendom. I 9 § av förslaget, som gav regler om förmånsrätt i tomträtt, upptogs därför ett andra stycke av innehåll att i övrigt vad i lagen sades om fast egendom även skulle gälla tomträtt.
    Departementschefen valde en annan, enligt hans mening enklare metod att ge uttryck åt samma ståndpunkt. Han förklarade (KProp 1970: 142 s. 118), att den sist nämnda föreskriften vore av betydelse endast för tilllämpningen av 16 § andra stycket, och att det därför vore enklare att i detta lagrum jämställa tomträtt med fast egendom.
    Helt riktigt var väl ej detta uttalande, eftersom det dock kunde vara av betydelse vid fördelningen av belastningen på olika slag av egendom om orden "lös egendom" i 16 § första stycket inkluderade tomträtt eller ej. Nu har emellertid 1971 års riksdag bestämt att löneprivilegiet skall flyttas ned att gälla efter förmånsrätt i fast egendom och tomträtt på grund av inteckning eller utmätning. Lagtekniskt har detta genomförts på så sätt att 16 § andra stycket upphävts. Därmed har emellertid också den här, och endast här, utsagda regeln att tomträtt skulle likställas med fast egendom bortfallit. Resultatet är att lagtexten nu inte alls ger något stöd för att "lös egendom" i 16 § (d. v. s. vad som förut var paragrafens första stycke) skall läsas såsom "annan lös egendom än tomträtt". I motiven till 1971 års lagändring (KProp 1971: 178 s. 35) kan man emellertid läsa följande om 16 §: "Första stycket reglerar de allmänna förmånsrätternas förhållande till vissa särskilda förmånsrätter i lös egendom utom tomträtt. Regleringen berörs inte av den nu aktuella reformen".
    Vad är nu gällande rätt?

Knut Rodhe