Rättsfonden — eller som dess fullständiga namn lyder "Stiftelsen för den moraliska rätten i Sverige" — grundar sig på en stiftelseurkund undertecknad den 11 november 1971 av donator bokförläggaren Johan Hansson. Det ursprungliga stiftelsekapitalet kommer att utökas med behållningen i dödsboet efter Johan Hansson. Denne hade nämligen insatt fonden som sin universalarvinge.
Statuterna för stiftelsen, som Johan Hansson själv författat, bär på många sätt prägel av hans originella personlighet. Fondens uppgifter är tvåfaldiga. Den skall främja dels barns och ungdoms fostran och utbildning i överensstämmelse med den moraliska rättens principer, dels vetenskaplig forskning och undervisning beträffande den moraliska rätten och dess tillämpning i samhället.
Fondstyrelsen har valt att själv leda den verksamhet som bedrivs med fondens medel i stället för att passivt utdela bidrag till olika anslagssökande. På detta sätt hoppas styrelsen kunna realisera de önskemål som ligger bakom donationen. Hittills har i huvudsak den metoden följts att styrelsen hos någon specialist beställt en allmän utredning kring det ämne, som styrelsen valt att ta upp till behandling, och därefter på grundval av detta och annat material anordnat ett seminarium eller en konferens kring temat. Grundmaterialet jämte debatterna har därefter utgivits i bokform. Arbetena publiceras i den skriftserie som stiftelsen lagt upp.
Det första ämnet, som styrelsen tog upp, var "Domstolarnas roll i samhället", vilket också är namnet på den första boken i skriftserien. Ämnesvalet var i viss mån föranlett av den vid seminariets avhållande i oktober 1972 pågående grundlagsdebatten. Basmaterialet utgjordes av rapporter om rättsläget i Danmark, Finland, Norge och Sverige av professorerna Max Sørensen, Edward Andersson, C. A. Fleischer och Fredrik Sterzel samt en redovisning av grundlagberedningens överväganden av hovrättslagman Erik Holmberg. Detta komparativa nordiska material har stort intresse icke minst mot bakgrund av den nedvärdering av domstolarna och deras roll i samhället, som blev ett av den svenska författningsreformens slutresultat. Utvecklingstendenserna vad gäller domstolarnas ställning och uppgifter inom straff- och civilrättskipning， liksom inom förvaltningsrättskipningen samt domstolarnas roll som konstitutionella kontrollorgan fick en ingående belysning i debatterna, i vilka en rad experter deltog.
Under tryckning befinner sig skriftseriens nr 2 "Rechtsstaatliche Probleme des Sozialstaats". Denna bok inrymmer rapporter och debatter över det angivna ämnet från en konferens i augusti 1973 i Lund arrangerad av de tyska，österrikiska och svenska sektionerna av Internationella Juristkommissionen. Konferensens uppgift var att kartlägga bl. a. hur de personliga rättigheterna，särskilt kravet på personlig integritet, kan tillgodoses i den utbyggda socialstaten, där individuell behovsprövning ligger till grund för omfattande omfördelningar medborgarna emellan av de enskildas resurser. Den svenska rapporten är avfattad av JO Bertil Wennergren och bygger på erfarenheter från JO-ämbetet inom denna sektor. Den österrikiska rapporten är författad av presidenten i Österrikes författningsdomstol E. Loebenstein och den tyska av professor