SILVANA CASTIGNONE. La macchina del diritto. (Diritto e cultura moderna. 14.) Milano 1974. Edizioni di Comunità. 211 s.

 

Redaktionen av SvJT har bett mig recensera föreliggande arbete. Härigenom har jag blivit försatt i en egendomlig situation, eftersom boken till ca en tredjedel handlar om mig själv. Jag får inskränka mig till följande rader.
    Boken handlar om den riktning inom rättsfilosofien (eller rättsteorien för att använda ett mer och mer brukligt uttryck) som kallas den skandinaviska realismen. Det av Lundstedt introducerade uttrycket "rättsmaskineriet" har valts som titel. Härigenom anges som utmärkande för riktningen i fråga att den framför allt sysslar med att undersöka rätten såsom en faktiskt fungerande ordning.
    Författarinnan, nu professor vid universitetet i Genua, tillhör en liten grupp italienska rättslärda, som fått sin utbildning genom professor Luigi Bagolini vid universitetet i Bologna och genom honom fått sin uppmärksamhet riktad

 

Litteraturnotiser 301på den skandinaviska realismen. De första två tredjedelarna handlar om Axel Hägerström och Vilhelm Lundstedt och är praktiskt taget identiska med ett par uppsatser, vilka tidigare publicerats i en skriftserie. (Omnämnda i SvJT 1974 s. 59.) Angående den sista tredjedelen av boken vill jag endast säga, att varje författare på ett så vanskligt område som rättsteorien måste vara mycket glad, om han finner sina åsikter framställda och belysta med så mönstergill klarhet och exakthet som här skett. Det bör tilläggas, att boken innehåller mycket omfattande bibliografiska upplysningar angående litteratur om den skandinaviska realismen.
Karl Olivecrona