BERNT HJEJLE. Shawlaw. Af et hundreårigt advokatkontors historie. København 1978. G. E. C. Gad.
Bernt Hjejle är højesteretssagfører och dr. juris. Många svenska jurister känner honom i hans egenskap av ordförande i den danska styrelsen för de nordiska juristmötena. Några känner till hans utmärkta bok om "Frivillig voldgift" (2. udg. 1973), och en och annan har kanske därutöver läst andra
Anim. av Bernt Hjejle: Shawlaw 369juridiska arbeten av hans hand, i vilka en rättsvetenskapsman med självständig läggning framträder. Nu har Hjejle gett ut en bok under den något förbryllande titeln "Shawlaw". Den anspelar på telegramadressen för den advokatbyrå i vilken han har sin gärning och som för hundra år sedan grundades av Charles Shaw, en advokat av skotskt ursprung.
Boken är alltså en minnesvolym men av rätt ovanligt slag. Till en del innehåller den Hjejles egna minnen och reflexioner från en långvarig gärning som advokat, men större delen utgörs av en serie porträtt av tidigare delägare och medarbetare i den advokatfirma som Shaw grundade. De äldre advokaterna skildras av Hjejle huvudsakligen på grundval av skriftliga källor, men för de yngre bygger han på egna erfarenheter och minnen.
Blicken öppnar sig in i en främmande, förgången värld. Charles Shaw och flera andra av de advokater som skildras var højesteretssagfører under den tid då endast ett fåtal advokater i Köpenhamn hade denna ställning. Den danska processen var då skriftlig, med undantag för processen i Højesteret. I denna domstol pläderade endast de som bestått ett särskilt prov och som behärskade den teknik för muntlig framställning som Højesteret krävde. Såsom Hjejle skildrar Charles Shaw — som var född 1845, blev højesteretssagfører 1878 och dog 1918 — framträder dock mindre vältaligheten och behärskningen av det muntliga framträdandet, mer skarpsinnet och den noggranna förberedelsen av alla mål. När en ung man skulle börja arbeta på advokatbyrån meddelade Shaw honom: "Min søn og jeg gennemarbejder altidde sager, der bliver os betroet, med den spidse blyant". Samtidigt var emellertid Shaw — vilket också utförligt skildras i Hjejles bok — en sällskapsmänniska, en man med stora intressen utanför sitt yrke och även en man som hade ryktet att stundom ta sig ledigt för ett utsvävande liv i Paris och Budapest. Dessa drag förstärker en association som namnet har lätt att ge (men som Hjejle inte har någon anledning att dra fram) till Charles Swanni Marcel Proust's "A la recherche du temps perdu".
Andra advokater som skildras var inte lika flitiga på advokatkontoret. Om en av dem berättas att han brukade komma till kontoret för en kort stund på morgonen och när han gick meddelade, att han under fortsättningen av dagen träffades antingen "på Børsen eller i Svovlsyren". "Svovlsyren" var ett bolag där han var ordförande i styrelsen. Guy Shaw, son till Charles Shaw, hade själv mycket få mål och ärenden, trots att även han varhøjesteretssagfører, beroende på en fullständig brist på förmåga att dra till sig klienter. Han ägnade dock mycken tid åt att bistå sina kompanjoner på byråen, vilka hade fler klienter. Guy Shaw tillhörde de lyckliga människor som kunde säga om pengar "det er jo noget, man har".
Hjejles bok innehåller mycket som är roande, inte minst bilderna från en äldre tid. Huvudvikten ligger dock vid ansvaret och pliktuppfyllelsen inom advokatverksamheten. Hjejle citerar sin äldre kollega 0. Ahnfelt-Rønne, och han har själv mycket att säga härom. I korta drag framträder hans egen utveckling, från en ung man som är mest road av sport och sällskapsliv, via ett mellanspel inom rättsvetenskapen, till en advokat som förstått att upparbeta en advokatbyrå som råkat i förfall till en på nytt framgångsrik verksamhet, med ett stort antal kompanjoner som samarbetar väl. Advokatens vilja att ta sig an den svagares sak, likaväl som noggrannheten i arbetet —"den spidse blyant" — är ledmotiv i boken.
Jan Hellner