Revue internationale de droit comparé. Häfte 1, 1978. "Lacour judiciaire suprême. Une enquête comparative", Paris 1978. Société de législation comparée — Librairies techniques. S. 1—486.

 

Det första häftet för år 1978 av den vördnadsvärda Revue internationale ded roit comparé har utformats som ett temanummer, helt ägnat åt de högsta domstolarnas uppbyggnad, arbetssätt och uppgifter i ett stort antal länder, de flesta i Västeuropa, USA och Canada. Den svenska högsta domstolen presenteras av revisionssekreteraren jur. dr. Göran Dufwa, den norska av høyesterettsjustitiarius Rolv Ryssdal. Den omfattande komparativa materialsamling somde många presentationerna av olika högsta domstolar tillhandahåller analyseras och kommenteras avslutningsvis i två artiklar: professor André Tunc bidrar med en fyrtiosidig diskussion av "La cour suprême idéale" och generalprokuratorn Adolphe Touffait ger mer kortfattade slutsatser från praktikerns synpunkt; resonemanget hänför sig väsentligen till den franska Cour de cassation. Professor Tunes slutsatser är kanske inte särskilt överraskande — han pekar påde kontinentala domstolarnas högre utvecklade lagtolkningsteknik och common-law-ländernas mer sofistikerade metoder i fråga om rättsfallstolkning. Hans uttalanden bygger emellertid på en ovanligt solid och intressant dokumentation (även om de olika nationella rapporterna befinner sig på ganska varierande nivå i fråga om både informationsrikedom och analytisk ambition).
 

S. S.

 

REINHOLD ZIPPELIUS. Das Wesen des Rechts. Eine Einführung in die Rechtsphilosophie. 4. neubearb. u. erweiterte Aufl. München 1978. C. H. Beck (Schwarze Reihe Band 35). 224 s.

 

Om täta nyupplagor säger något om en vetenskaplig skrifts inflytande, är Erlangen-professorn R. Zippelius' kortfattade introduktion till rättsfilosofin en av de mer inflytelserika läroböckerna på sitt område. Den fjärde upplagan utkommer mindre än tio år efter den första. Denna popularitet kan förklaras genom flera egenskaper hos boken. Den är först och främst ovanligt klar, välskriven och pedagogiskt disponerad. Jurister, som hyser skepsis eller oro inför tysk rättsteori och för utredningar över "das Wesen" hos ett visst fenomen, kan

 

med en viss förtröstan öppna Zippelius' arbete. Det avviker i viktiga stycken på ett välgörande sätt från den traditionella framställningsstilen. Vad innehållet beträffar, finner Zippelius' framgång sannolikt sin förklaring i det odogmatiska och likväl klara greppet om ämnet. I fråga om skoltillhörighet är förf. närmast en måttfull företrädare för den moderna riktning, som söker uppfatta och analysera rättsordningen såsom mångfacetterat kulturfenomen, tillgäng för studium både genom logisk analys, begreppsutredningar, empiriska iakttagelser och — kanske framför allt — hermeneutiska metoder. På drygt tvåhundra sidor kan alla dessa aspekter på rättsordningens samlade problembestånd inte belysas ingående, men i gengäld får läsaren en välgörande mångsidig och lidelsefri problemorientering.
 

S. S.