Jochum Sjöwall †. F. d. justitierådet Jochum Sjöwall avled den 4 februari 1981. Därmed avslutades en för svenska förhållanden unik juristbana. Sjöwall var född den 15 september 1908 i Malmö, tog studenten 1927 vid Norra latin i Stockholm och blev 1931 jur. kand. vid Stockholms högskola. Efter halvtannat års tingstjänstgöring i Västmanlands östra domsaga blev han biträdande jurist, först på Themptander, Wetter och Philipson advokatbyrå och sedan på Sune Wetters advokatbyrå, i vilken han 1942 inträdde som delägare. Ledamot av Sveriges advokatsamfund blev han 1935. Ett bevis på kollegernas uppskattning är, att han redan vid 32 års ålder invaldes i samfundets styrelse, som han sedan tillhörde i sex år. Som advokat ägnade han sig främst åt affärsjuridik och deltog tidigt i krävande internationella förhandlingar i England, USA och Sovjetunionen. Under några år var han ledamot av lagberedningens rådgivande nämnd.
    Innan Sjöwall ännu hade fyllt 40 år utnämndes han 1948 till justitieråd. En så ung ledamot hade Högsta domstolen inte haft sedan 1889. Och aldrig tidigare hade någon blivit justitieråd enbart på det anseende han vunnit som advokat. Visserligen hade förut en advokat, Albert Kôersner, tillhört Högsta domstolen, men denne var inte bara advokat utan också professor. Sjöwall fann sig genast väl till rätta i Högsta domstolen och kollegerna med honom. Under hans första tjänstgöringsår sammanträdde domstolen ännu i ordenssalarna på Kungl. slottet; efter hans pensionering fanns det inte längre kvar någon ledamot från tiden på slottet. För domstolen var det utomordentligt värdefullt att få en ledamot med hans djupa kunskaper och vidsträckta erfarenheter från det praktiska rättslivet. Hans ögon utstrålade klokhet och vänlighet. Och det var inte något falskt sken. Klokhet, sans och måtta var utmärkande för honom, liksom ett mjukt och vänligt sätt. Aldrig förivrade han sig, och inte heller försökte han ge eftertryck åt sin mening genom att höja röstläget; lugnt och försynt framförde han sina kloka synpunkter. Hans förnämliga personliga egenskaper gjorde samarbetet med honom ytterst angenämt.
    Efter något mer än tio år som justitieråd — därav två år i lagrådet — lämnade Sjöwall 1958 Högsta domstolen för uppdrag inom Johnsonkoncernen, närmast för att syssla med frågor som ägde samband med boutredningen efter generalkonsul Axel Ax:son Johnson. Han stannade emellertid kvar hos Johnsons till 1967, då han på nytt utnämndes till justitieråd. Det var första gången som ett justitieråd, som hade gått över till näringslivet, kom tillbaka till Högsta domstolen. Från 1969 till pensioneringen 1975 var han ordförande på avdelning i Högsta domstolen, en av kollegerna högt uppskattad sådan. På senare år, då han hade att kämpa med en försvagad hälsa, måste arbetsbördan i domstolen mången gång ha känts betungande för honom, men han klagade aldrig. År 1959 blev han ordförande i rådgivande nämnden i Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse, ett uppdrag som han hade kvar både som justitieråd och som pensionär.
    Sjöwall hade vidsträckta intressen utanför juridiken. Han var ovanligt beläst inte bara inom den äldre och nyare skönlitteraturen utan också på många andra fält. Danmark och den danska kulturen hade i honom en varm vän. Att tillsammans med sin maka få cykla omkring i det danska landskapet en vacker sommardag var för honom ett av de stora glädjeämnena.
    Kretsen av dem som djupt och uppriktigt sörjer den gode vännen Jochum är stor och mångskiftande.

Torkel Nordström