Ny isländsk barnlag
En ny isländsk barnlag (nr 9/1981) trädde i kraft den 1 januari 1982. Denna lag inrymmer åtskilliga nyheter och ändringar avseende barns rättsliga ställning. Avsikten är inte att här redogöra för lagens innehåll paragraf för paragraf utan snarare att peka på de huvudsakliga nyheterna i lagen.
    Barnlagen omfattar både äktenskapliga och utomäktenskapliga barn, medan det tidigare fanns två olika lagar, som behandlade dessa två grupper av barn. Lagens mål är att likställa utomäktenskapliga och äktenskapliga barn.
    Begreppen äktenskapligt barn och utomäktenskapligt barn är definierade på samma sätt som i äldre lag, det vill säga ett barn är äktenskapligt, om det är fött eller avlat i moderns äktenskap, med mindre bestridande görs på sådant sätt som utsägs i lagen, men det är utomäktenskapligt, om det varken är fött eller avlat i moderns äktenskap.
    Kretsen av kärande i mål om att ett barn saknar äkta börd har gjorts vidare än tidigare, i det att även en moder nu är behörig att väcka talan i sådana mål. Fristen för en äkta man att väcka talan har utvidgats. Han skall väcka talan inom ett år efter det att han fick kännedom om en händelse, som kan ge honom anledning att bestrida faderskap till barnet, dock inte senare än inom fem år från barnets födelse. Justitieministern kan dock tillåta att talan väcks efter fristens utgång, om det finns synnerliga skäl därtill.
    Aldre lags stränga beviskrav för att den äkta mannen skall anses icke vara fader har upphävts med den nya lagen. På grundval av bevismaterialet i målet har en domare att fritt bedöma, om barnet saknar äktenskaplig börd.
    Faderskapet till ett utomäktenskapligt barn fastställs på samma sätt som tidigare, det vill säga genom en barnafaders erkännande, genom föräldrars sammanboende eller genom dom.
    Olika ändringar har dock gjorts i dessa regler. Föräldrars sammanboende medför i sig faderskapserkännande i större utsträckning än tidigare. Om ett barns moder och en man, som hon förklarar vara dess fader, vid barnets födelse har sammanbott på sådant sätt att detta framgår av folkbokföringen eller genom andra otvetydiga bevis, så är detta likvärdigt med faderskapserkännande. Samma sak gäller, om en moder senare flyttar ihop med en man, som hon har förklarat vara fader till sitt barn.
    Man har avskaffat regeln, att avgörandet i faderskapsmål skall bero på den ena partens ed. Likaså är det inte längre möjligt att döma en man till underhållsskyldighet för barnet, om det inte föreligger en dom om faderskap.
    I lagens rättegångskapitel finns det regler, som utvidgar isländska domstolars jurisdiktion i faderskapsmål, och det är tillåtet att inleda rättegång hos den domstol, inom vars område modern har hemvist.
    Lagen innehåller bestämmelser om underhållsbidrag till barn, äktenskapliga såväl som utomäktenskapliga. I förhållande till äldre rätt har gjorts den ändringen, att föräldrar har ålagts att försörja sina barn, tills de uppnår 18 års ålder. Det är möjligt att besluta om bidrag till utbildning eller yrkesträning för ett barn, ända tills det uppnår 20 års ålder. Likaså finns det nya bestämmelser enligt vilka domstolen kan ålägga föräldrar att betala särskilda bidrag till utgifter vid barns dop och konfirmation eller av annan särskild anledning.
    I lagen finns det bestämmelser, som ger en ämbetsman rätt att ändra

 

bidragsförordnande, om föräldrarnas eller barnets omständigheter har ändrats. Likaså kan en ämbetsman ändra ett avtal om underhållsbidrag, därest omständigheterna har förändrats väsentligt eller avtalet inte tillgodoser barnets behov. Vidare är avtal om underhållsbidrag till barn giltiga endast om en ämbetsman stadfäster dem.
    Det finns utförliga bestämmelser om vårdnad om barn, om föräldrars skyldigheter och om ungängesrätt. Begreppet vårdnad ("forsjå") används i stället för föräldramakt, och det definieras vad som innefattas i vårdnaden.
    En av lagens huvudsakliga nyheter är att ett barns föräldrar, som sammanbor ogifta, gemensamt har vårdnad om barnet. Om en förälder, som har vårdnad om ett barn, ingår åktenskap eller flyttar samman med en annan part än barnets andra förälder, har styvföräldern och den samboende föräldern likaså vårdnad om barnet tillsammans med dess andra naturliga förälder.
    Fadern till ett omyndigt, utomäktenskapligt barn kan få vårdnaden om det i större utsträckning än enligt äldre lag, bland annat om barnets moder ger sitt samtycke till att barnet adopteras. I sådana fall måste domstolen genomgående handla efter vad som anses vara bäst för barnet.
    Det finns bestämmelser om vårdnad om barn, när dess föräldrar skiljs eller flyttar isär. Då skall vårdnaden odelat anförtros den ena föräldern. Justitieministeriet kan ändra beslut om vårdnaden om ett barn på grund av ändrade förhållanden och med hänsyn till barnets omständigheter och behov, och det kan även ändra föräldrarnas avtal om vårdnaden om ett barn, förutsatt att parterna är ense om att ministeriet klarar upp saken. Eljest måste ett avtal omvårdnad ändras genom dom.
    Man har kodifierat bestämmelser av innehåll att en fader till ett utomäktenskapligt barn får rätt att umgås med sitt barn. Detta har uttryckts på så sätt, att ett barn äger rätt till umgänge med båda föräldrarna. Om den andra föräldern är död, kan den avlidnas nära släktingar ansöka om rätt till umgänge med barnet.
    Äktenskapliga och utomäktenskapliga barns rättsliga ställning har gjorts mera likartad än den var enligt äldre lag. Vårdnaden om ett utomäktenskapligt barn är oftare i händerna på bägge föräldrarna, och ett barn har rätt att umgås med båda föräldrarna. Det finns utförliga bestämmelser om vårdnaden om ett barn. Dessa bestämmelser bygger på den grundläggande ståndpunkten, att det är barnet, som äger rätt till föräldravårdnad. Likaså är det betydelsefullt, att det i lagen finns bestämmelser, som avser att bättre trygga barns rättsliga ställning gentemot sina föräldrar på så sätt, att man har beaktat barnets rätt till självbestämmande och uppmanat till samråd mellan föräldrar och barn.
 

Gudrun Erlendsdóttir¹