Riksdagen om rättssäkerheten
I politiken — såväl i lagstiftningen och vid budgetregleringen som i andra sammanhang — används begreppet rättssäkerhet inte sällan som ett honnörsord till stöd för ett visst ställningstagande eller som argument mot en meningsmotståndares åsikt.
    En särskild aktualitet har begreppet rättssäkerhet fått i anslutning till senare års arbete mot den ekonomiska brottsligheten. Kring begreppet har då gjorts olika utläggningar och tolkningar av dess innebörd. Så skedde t. ex. när statsmakterna lade fast riktlinjer för det framtida arbetet mot ekonomisk brottslighet m.m. (prop. 1984/85: 32 och JuU 1984/85: 28; jfr skr. 1984/85: 202 och FiU 1984/85: 35).
    Här skall lämnas en kortfattad redogörelse för regeringens förslag och riksdagens ställningstagande i ämnet när de nyssnämnda riktlinjerna lades fast. Som en allmän bakgrund skall dock först erinras om att behandlingen av de flesta frågor om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten präglats av mycket starka politiska motsättningar (jfr JuU 1980/81: 21). Under riksdagsbehandlingen våren 1985 av det aktuella ärendet uppnåddes emellertid trots detta enighet när det gäller synen på rättssäkerhetsbegreppet, något som kan utgöra ett särskilt skäl att lämna denna redogörelse.
    Propositionen innehöll anföranden av bl. a. statsrådet Ingvar Carlsson och justitieministern Wickbom. Ämnet rättssäkerhet behandlades på flera ställen i propositionen, bl. a. av justitieministern i ett avsnitt om riktlinjer för det framtida reformarbetet såvitt gäller det straffrättsliga förfarandet. Som riktlinje i fråga om rättssäkerhet angavs där följande sats: "Hävdvunna rättssäkerhetsanspråk gör sig gällande med samma styrka och har samma krav på att bli tillgodosedda i samband med ekonomisk brottslighet som i samband med annan brottslighet". Under riksdagsbehandlingen tog justitieutskottet i sitt av riksdagen godkända och i denna del enhälliga betänkande till särskild

 

Riksdagen om rättssäkerheten 375belysning upp enbart de uttalanden om rättssäkerheten som justitieministern gjorde i anslutning till den riktlinjen.
    I propositionen fördes här ett resonemang om rättssäkerheten och om begreppsbildningen på området som utskottet ansåg ligga vid sidan av riktlinjens konkreta innehåll. Utskottet syftade härvid t. ex. på uttalanden om olika slag av formell rättssäkerhet resp. materiell rättssäkerhet.
    I propositionen anfördes bl. a. att brister alltid kommer att finnas i rättssystemens allmänna effektivitet och att olika rättssäkerhetshänsyn alltid kommer att behöva avvägas mot varandra och mot andra intressen. Vidare angavs att det är ofrånkomligt att det finns situationer då en avvägning mellan kraven på effektivitet och formell rättssäkerhet måste ske. Det slogs fast att strävan alltid måste vara att förena högt ställda anspråk på både formell och materiell rättssäkerhet. I det följande uppehöll sig justitieministern vid de anspråk som bör ställas på reformarbetet när det gäller den formella rättssäkerheten och berörde därvid bl. a. de traditionella rättssäkerhetsgarantierna. Särskilt uppmärksammades legalitetsprincipen och proportionalitetsprincipen inom straffrätten.
    Utskottet uttalade för sin del att begreppet rättssäkerhet inte har någon alldeles klar och entydig innebörd men att det ligger ett värde i att begreppet inte ges ett alltför skiftande innehåll. För att undvika onödig oklarhet är det enligt utskottets mening att föredra att för rättssäkerhetsbegreppets materiella sidor använda uttryck som rättsskydd, rättstrygghet eller effektivitet. Rättssäkerhetsbegreppet kan därmed, enligt vad utskottet slog fast, användas i den bemärkelse som begreppet traditionellt har (se 8 kap. 18 § regeringsformen). Uttalandet innebar ett avståndstagande från resonemangen kring begreppet materiell rättssäkerhet. Samtidigt framhöll utskottet att det sagda naturligtvis inte förringar behovet av rättsskydd och effektivitet när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten på samma sätt som när det gäller all annan brottslighet.
    I fråga om den aktuella riktlinjen uttalade utskottet sedan att det inte fanns anledning till erinran mot själva riktlinjen som sådan; vad den uttrycker är ju egentligen en självklarhet, menade utskottet. Med anledning av den debatt som förekommit kring rättssäkerhetsfrågorna uttalade utskottet därefter att det var värdefullt att riksdagen gavs tillfälle att lägga fast innehållet i riktlinjen.
    Utskottet berörde också något legalitetsprincipen. Utskottet uttalade därvid bl. a., i linje med vad justitieministern anfört, att det kan finnas situationer då det måste ske en avvägning mellan kravet på legalitet och andra beaktansvärda intressen rörande t. ex. rättsskydd eller effektivitet. Hur en sådan avvägning skall göras i varje konkret lagstiftningsärende ansåg utskottet det knappast vara ändamålsenligt att ställa upp några riktlinjer för. Utskottet slog emellertid fast att effektiviteten aldrig får överordnas rättssäkerheten.
    I den efterföljande riksdagsdebatten (riksdagens protokoll 1984/85: 135) framhöll både socialdemokratiska och borgerliga talare vikten av utskottets uttalanden rörande rättssäkerhetsbegreppet samtidigt som de betonade värdet av att det under riksdagsbehandlingen etablerats enighet i saken; den oklarhet som hade skapats bl. a. av den s. k. eko-kommissionen hade sålunda undanröjts.
 

Björn Edqvist