Domstolarna under 1990-talet
I SvJT 1986 s. 182 pläderar assessorerna Krister Thelin, Olof Söderström och Bengt Almebäck under ovanstående rubrik för en "integrerad domstolsorganisation" eller åtminstone en utredning om saken. De allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna borde slås samman och specialdomstolarna inlemmas i den nya organisationen.
När artikeln i dagarna (början av juli) kom av trycket föreföll den i sak nog så avslagen. Som Björn Edqvist redovisar i SvJT 1986 s. 319 har riksdagen i vår kraftfullt uttalat sig emot en översyn i det syfte som Thelin och hans medförfattare pläderar för. Det har skett på grundval av ett mycket fylligt betänkande från justitieutskottet (JuU 1985/86: 28).
Utskottsbetänkandet är klart och entydigt. Inte ens riksdagsledamoten Gunilla André, som har motionerat om en utredning, har ansett att riksdagen nu bör initiera en översyn som syftar till att föra samman de båda organisationerna av allmänna domstolar.
Mot den bakgrunden förefaller det naturligt att en eventuell fortsatt debatt i ämnet förs med utgångspunkt i vad utskottet har uttalat och riksdagen godkänt. I vart fall förefaller något annat meningslöst ur praktisk synvinkel.
Det som får mig att ändå fatta pennan är i första hand Thelins och hans medförfattares uttalanden om domstolarna och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
De gör gällande att ett uttalande av Mats Börjesson synes förutsätta att "förvaltningsdomstolarnas verksamhet befinner sig i gränslandet mellan förvaltning och rättskipning". Efter att utan vidare ha godtagit denna minst sagt tvivelaktiga hypotes och efter ett i mitt tycke nog så grumligt resonemang kommer författarna fram till att det kan "synas som om en anpassning till Europakonventionens krav på domstols kontroll av fövaltningsbeslut lättare kan genomföras om det i framtiden endast finns en allmän domstolsorganisation".
I och för sig kan det väl låta sig sägas att det är lättare att förklara en sådan ordning än en som är uppbyggd med dubbla organisationer av allmänna domstolar. Men ändå saknar synpunkten bärighet. Systemet med både allmänna domstolar och allmänna förvaltningsdomstolar är väl känt och utvecklat på kontinenten, t. ex. i Frankrike, Belgien och Väst-Tyskland. Det har mig veterligt inte satts i fråga vare sig i Europadomstolen eller på annat håll.
När det gäller våra allmänna förvaltningsdomstolar finns det ingenting i processordningen, domstolarnas sammansättning eller i övrigt som skulle kunna göra deras status som domstolar tveksam. Tvärtom uppfyller de väl de krav som kan ställas i aktuellt hänseende. Jag tror snarare att det blir lättare än svårare att leva upp till konventionens krav på överprövning hos domstol av myndighetsavgöranden, som rör den enskildes civila rättigheter och skyldigheter, när två kompetenta organisationer av domstolar står till buds. Överprövningen av olika arter av beslut kan ju därmed anförtros åt den organisation vars ansvarsområde, processordning etc. gör den bäst skickad för just den uppgiften.
Jag reagerar också mot Thelins och hans medförfattares uttalande att det