Elisa Steenberg 713Bevisföringen i så kallade konstförfalskningsmål

 

Om någon utan lov anbringar annans namnteckning eller signatur på alster av konst eller konsthantverk och därigenom ger sken av att denne bestyrkt sig vara upphovsman till alstret, dömes för signaturförfalskning, BrB 14: 5.
Föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning skall förverkas, BrB 36: 3. I stället för förverkande äger rätten föreskriva åtgärd till förebyggande av missbruk, BrB 36: 5.

 

Ett signerat alster av konst — nedan kallat konstverk — misstänkt för att vara vad som i dagligt tal kallas en förfalskning, kan bli beslagtaget under rubriceringen "Misstänkt signaturförfalskning". Beslaget prövas rättsligt och kan leda till förverkande. För fällande dom fordras enligt lagtexten att åklagaren styrkt att signaturen inte kan ha utförts av sin rätte innehavare.
    Om åklagaren inte efter undersökningar av signaturens utseende, material eller annat, kan bevisa att den inte utförts av sin rätte innehavare, men misstanken kvarstår, så undersöks hela konstverket i avsikt att finna omständigheter som entydigt styrker vem som har eller omöjligen kan ha framställt det.
    Sådana omständigheter kan sökas genom att följa verkets proveniens tillbaka till dess framställning. Vidare kan undersökningar av verkets material och/eller framställningsteknik eventuellt visa att dessa inte varit tillgängliga för eller kända av den konstnär signaturen refererar till; t. ex. zinkvitt för Frans Hals, masonit för Rembrandt; beträffande en skulptur, spår av instrument för dess framställning, eller en gjutningsteknik, som var okänd vid tiden för skulpturens föregivna tillkomst. Om konstverket är avbildande kan vad det föreställer avslöja anakronismer eller motiv som inte kan ha varit kända av den föregivne konstnären. Röntgenfotografier kan avslöja underliggande bilder eller "manipuleringar" som visar att signaturen måste vara falsk.
    Uppgifter av ovan nämnda slag kan ges av tekniker och kemister, av historiker och av konstkännare som är väl förtrogna med den föregivne konstnärens biografi och produktion, tillgång till motiv och material, kunnighet i fråga om framställningstekniker, etc.
    Vidare är det praxis att de sakkunniga konstkännarna ombeds yttra sig om det aktuella verket "som konstverk", om dess "konstnärliga utseende och utförande". Det gäller sålunda bl. a. verkets uppläggning, komposition, färghållning, plasticitet, dess föredrag eller "touch", vad som ibland kallas dess "atmosfär" eller "uttryck". Detta skall de konstsakkunniga sedan jämföra med autentiska verk av den föregivne konstnären. De sakkunniga uppmanasgöra så kallade stilkritiska bedömningar och avge vad som här kommer att betecknas konnässörsutlåtanden.1
    När ett som falsk signerat misstänkt verk underställs konstkännare — vanligen ett flertal — och de ombeds avge konnässörsutlåtanden, säger de oftast att de finner både stilistiska eller konstnärliga likheter och olikheter vid jämförelse med autentiska verk av den föregivne konstnären.2 De försöker sedan verbalisera vari likheterna respektive olikheterna består. De som främst fäster

 

1 Till konnässörsutlåtanden räknas här sålunda inte konstexperternas utlåtanden om en konstnärs rent tekniska kunnande, arbetsvanor, kännedom om motiv o. likn.

2 Konstverk som i hög grad skiljer sig från autentiska arbeten har vanligen förrättsligt förklarats falska. Därför är de verk som blir föremål för avgörande i domstol vanligen mycket lika autentiska verk. 

714 Elisa Steenbergsig vid avvikelserna från autentiska verk kan göra bedömningen att verket i fråga inte är framställt av den konstnär dess "oklanderliga" signatur refererar till. De som finner betydande överensstämmelser med autentiska verk kan göra bedömningen att det inte kan uteslutas att verket är framställt av signaturens rätte innehavare.

 

Exempel på konnässörsutlåtanden om målningarna 1-4: 1. Målningen kan inte vara av A. ty den saknar glans och djup och den visar bristande plasticitet. - Målningens uppläggning, kolorit och penselföring visar analogier med verk av A. varför jag vill påstå att den mycket väl kan ha A. som upphovsman. 2. En målning som inte är gjord av B. för den är ganska dålig. Flera av figurerna är dåligt inplacerade i bilden och figurerna är inte särskilt väl tecknade. - Målningen är levande och fin. Den är ett utomordentligt intressant verk. Men den plastiska utformningen strider mot B:s sätt att måla. Den saknar B:s flödiga föredrag och talangfullt uppdrivna färger. Den konstnärliga kvaliteten är av annat slag än hos B. 3. Målningen saknar C:s mycket intensiva färgbehandling och stora dramatik. 4. Målningen är skickligt gjord men inte målad med D:s sätt att föra penseln.

 

Innebörden i de sakkunnigas argument kan vara svårgripbar för rättens ledamöter. T. ex.: Målningen saknar den ambition och målsättning, det temperament och de starka känslor N. N. var fylld av. — Målningen stämmer inte med N. N:s uppfattning av motivet. — Målningens bakgrund är gjord utan föregående analys.3
    För en domare innebär konnässörsutlåtanden som de ovan refererade, att han tar del av utsagor som följer på subjektiva upplevelser och bedömningar vars giltighet han inte kan pröva, så som han vanligen kan pröva giltigheten hos uppgifter om t. ex. verkets proveniens, dess tekniska eller kemiska egenskaper. Domaren är emellertid benägen att uppmärksamma de konstsakkunnigas slutsatser, vilka han inte anser sig ha anledning ifrågasätta. De sakkunniga har ju kvalificerat sig som experter när det gäller att uttala sig om och bedöma verk "som konstverk". Om ett flertal konstexperter drar samma slutsats, anser sig domaren kunna åberopa deras utlåtanden som skäl för dom i ett mål som gäller just ett konstverk.4
    Vad innebär konnässörsutlåtanden som ovan refererade relativt uppgiften i rättsliga sammanhang att avgöra om ett konstverk är framställt av sin signaturs rätte innehavare eller ej?
    Ett originalkonstverks konstnärliga utseende är ett resultat av en under bl. a. estetiska överväganden diskret handling. Det innebär att verkets utseende konstnärligt sett är unikt och inte gjort för att kunna fungera som autentifierande, vilket fallet är med vissa objekts utseende, t. ex. mynts, sedlars, frimärkens m. m. Det är därför konstnärer signerar sina verk.
    Konstverk kan kopieras eller imiteras. Kopians respektive imitationens konstnärliga utseende kan lika litet som originalets fungera som autentifierande. Därför förses den av en förfalskare med en signatur som refererar till originalets framställare. (En förfalskare kan också inskränka sig till att förse ett redan existerande, osignerat originalkonstverk med en signatur som refere-

 

3 Samtliga utlåtanden tagna ur protokoll från Stockholms tingsrätt.

4 I mål som rubricerade förklarar vanligen samtliga sakkunniga det aktuella verket vara "falskt". Åklagaren brukar ju kalla endast sådana konstexperter som stöder hans talan. I dessa mål är det ytterst sällan det finns en försvarare som åberopar konnässörsutlåtanden enligt vilka verket inte kan uteslutas vara autentiskt. 

Bevisföringen i så kallade konstförfalskningsmål 715rar till en känd konstnär.) I och med denna handling utges kopian respektive imitationen eller originalkonstverket vara framställt av annan person än vad som i verkligheten är fallet. Verket i fråga blir vad som i dagligt tal kallas en "konstverksförfalskning", eller ett "falskt" konstverk. Juridiskt sett är det ett "alster av konst med falsk signatur".
    Anbringandet av en signatur på ett konstverk sker för att, sant eller osant, ange vem som har framställt verket som materiellt föremål.5 Anbringandet är en diskret handling utan kausalt eller annat nödvändigt samband med verkets konstnärliga utseende. Vilket konstverk som helst kan förses med vilken signatur som helst.
    För att med en falsk signatur försöka göra trovärdigt att ett konstverk är autentiskt, anbringas den emellertid på ett verk som konstnärligt inte alltför mycket avviker från autentiska verk av den konstnär signaturen refererar till. Fortfarande gäller dock, att det inte finns något tvingande samband mellan ifrågavarande verks konstnärliga utseende och dess signering. Detta innebär även att, vare sig verket konstnärligt sett överensstämmer med eller avviker från autentiska verk, man inte därav kan dra någon tvingande slutsats huruvida signaturen är falsk eller ej. Konstaterar en konstexpert att ett verk, med "oklanderlig" signatur, stilistiskt, konstnärligt, väl överensstämmer med autentiska verk, så kan det bero på att det är framställt av sig naturens rätteinnehavare — eller av en skicklig kopist eller imitatör. Konstaterar experten att verket konstnärligt visar avvikelser från autentiska verk, så kan det bero på att det är framställt av annan person än den signaturen refererar till. Det kan emellertid inte uteslutas att det är framställt av ifrågavarande konstnär, men att det är en skiss, ett resultat av ett experiment med en ny stil, teknik eller färghållning, att det är tillkommet i en "svacka" i konstnärens produktion eller av andra skäl konstnärligt avviker från hans kända arbeten.
    Med det här redovisade förhållandet följer: När ett som falsksignerat misstänkt konstverk är föremål för bedömning i domstol, måste rättens ledamöter ifrågasätta värdet av konnässörsutlåtanden som bevis för att verket i fråga är eller inte är framställt av sin signaturs rätte innehavare. Det kan inte heller anses godtagbart att de, under åberopande av sin rätt till fri bevisvärdering, tillerkänner konnässörsutlåtanden, d. v. s. utlåtanden om ett verk som konstverk, bevisvärde. Detta av följande skäl: Bevisningen i vad som i dagligt tal kallas konstförfalskningsmål — juridiskt sett mål rörande "alster av konst med misstänkt falsk signatur" — gäller inte verk som konstverk. Bevisningen gäller konstverk som signerade materiella objekt.
    Som konstverk har ett verk immateriell — upplevelse betingad — status och kan inte vara signerat. När de sakkunniga uppmanas yttra sig om ett verk "som konstverk", rapporterar de om sina upplevelser av verkets utseende konstnärligt sett. Sådana upplevelser — subjektiva, föga stabila, svåra att verbalisera och framför allt omöjliga att pröva med avseende på giltighet — har inget nödvändigt samband med verkets tillkomst som materiellt och signerat objekt.
    Vad en domstol skall avgöra i mål som rubricerade är om det aktuella objektet har eller omöjligen kan ha det framställnings ursprung det genom sin

 

5 Förr tillade konstnären ofta ord som 'fecit' eller 'pinxit'. Det finns emellertid fall då signaturens innehavare inte har framställt det materiella föremålet, t. ex. en gjuten skulptur. Dess signatur refererar till verkets upphovsman, inte till dess framställare. 

716 Elisa Steenbergsignatur utges ha. Som bevis gäller då endast uppgifter om omständigheter som har samband med och entydigt styrker objektets — i föreliggande fall konstverksobjektets — framställningsursprung eller omöjliga framställningsursprung som materiellt föremål. Det vill säga sådana uppgifter som nämnts ovan.6
    Att bevisningen i mål som rubricerade inte har med det aktuella verket som konstverk att göra, framgår av följande: Om ett konstverks signatur bevisats vara falsk — direkt efter granskning av signaturen eller indirekt efter undersökning av verkets proveniens eller annat — så kan rätten i stället för förverkande föreskriva att signaturen skall avlägsnas (BrB 36: 5). Kvar står dåsamma verk som konstverk, med samma konstnärliga utseende, men nu inte falskt, inte en förfalskning. Det kan vara ett osignerat originalkonstverk, ett stilimiterande konstverk eller en konstverks kopia framställd av anonym ellerkänd person, dock inte av den konstnär signaturen refererade till.
    Man kan även göra följande jämförelse: Om man tar bort signaturen, namnteckningen, från en falsksignerad handling av typ intyg, legitimation, testamente el. likn. så mister handlingen i fråga sin funktion som intyg, legitimation, testamente el. likn. Om man tar bort signaturen från ett falsksignerat konstverk, så mister det därmed inte sin funktion som konstverk. Man har bara avlägsnat en osann attest beträffande vem som framställt det som materiellt objekt.7
    Ovan hävdade synpunkter föranleder följande reflexion: Kan man inte ifrågasätta värdet av praxis att polis och åklagare ägnar så mycken möda åt att få ett flertal konstkännare att, förutom om omständigheter som styrker eller vederlägger ett aktuellt verks framställningsursprung, även avge konnässörsutlåtanden av ovan refererade slag?

 

    Ett exempel för förtydligande:
Målning signerad "Zorn" anmäldes till polisen som misstänkt ha falsk signatur. Polisen hörde bl. a. fyra konstkännare som yttrade sig om målningens konstnärliga utseende, d.v.s. avgav konnässörsutlåtanden. Vidare införskaffades utlåtande om målningen efter teknisk undersökning vid Institutet för materialkunskap, Konsthögskolan. — Som skäl för fällande dom åberopades först följande yttrande av en av de fyra konstkännarna: "Enligt min uppfattning är målningen ej utförd av Anders Zorn. Måleriet saknar den livfullhet och energi som utmärker Zorns verk och kvaliteten är medelmåttig. De likheter som finns med Zorns sätt att måla, d v.s. det fria impressionistiska penselarbetet, är endast av mycket allmänt slag. " Därefter åberopades utlåtandet från Institutet för materialkunskap av lydelse: "Den tekniska undersökningen av rubricera-

 

6 Ett konstverk tillhörande de s. k. framställande konstarterna, t. ex. ett musikkonstverk eller litterärt konstverk, får epitetet 'förfalskning' om det uppges ha annan upphovsmaninte framställare, än det i verkligheten har. Med sin immateriella status kan ett sådant verk aldrig bli föremål för rättsligt avgörande huruvida det är en förfalskning eller ej. Endast dess "materiella förutsättning", t. ex. ett partitur eller manuskript kan bliföremål för avgörande i domstol med avseende på om det är ett 'förfalskat' partitur, manuskript, etc. eller ej.

7 I icke rättsliga sammanhang finns det inte anledning invända mot att en konstexpert utifrån sin upplevelse av ett verks konstnärliga utseende gör bedömningen att verket inte är eller troligen kan vara framställt av sin signaturs rätte innehavare. Experten gör en sannolikhetsbedömning, han framlägger inget bevis. Att sådana expertutlåtanden sedan ofta visat sig vara missvisande, framgår av de många fall i konstens historia då konstkännare på sådana grunder förklarat äkta verk vara falska eller falska vara äkta. Se Sepp Schüller. Äkta eller falskt? Örebro 1960. Schüller citerar målaren Max Liebermanns fyndiga uttalande: 'Konsthistoriker är inte alls så överflödiga. Om de inte fanns, vem skulle då, sedan vi dött förklara våra dåliga tavlor för oäkta?' 

Bevisföringen i så kallade konstförfalskningsmål 717de målning visar att den är utförd på en målarduk av enkel kvalitet (ojämnheter i vävnaden synliga för blotta ögat). Det tekniska utförandet är anonymt och har ingen likhet med Zorn. Signaturen har ingen anknytning till bilden. Vid undersökning i mikroskop framgår det också att den tillförts långt senare med tusch. Tuschet har flutitin i befintliga krakelyrer i färgen, vilket visar att den signerats flera decennier efter det att målningen tillkommit och i varje fall långt efter Zorns död 1920. Några makrofotografier av signaturen bilägges. Sammanfattningsvis har den tekniska undersökningen visat att den aktuella målningen är ett arbete av en anonym konstnär utan påfallande teknisk färdighet. Den har långt i efterhand falsksignerats."

 

Kommentar: Hade det inte varit lämpligare att allra först skaffa utlåtandet från den tekniska expertisen? Hade inte domen kunnat grundas på bara dettautlåtande? — Om inte den tekniska undersökningen av signaturen eller hela verket visat att signaturen var falsk, hade verket i fråga då kunnat fällas på bara de fyra konstexperternas konnässörsutlåtanden? (Tre av dem hävdade med bestämdhet att den var falsk. Den fjärde var tveksam och ansåg frågan mycket svår att avgöra.) Vad tjänade det över huvud taget till att polisen och åklagaren i förundersökningen respektive vid huvudförhandlingen i domstol lade ned så mycket möda på att få ett flertal konstkännare att yttra sig om det aktuella verket "som konstverk", om dess "konstnärliga utseende och utförande"? Detta i ett mål som inte gällde verket "som konstverk" utan frågan huruvida det aktuella objektet hade falsk signatur eller ej.
    Slutlig fråga: Är det över huvud taget motiverat att i mål som rubricerade uppmana sakkunniga att avge konnässörsutlåtanden?
 

Elisa Steenberg