Lagstiftningen i riksdagen hösten 1987
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats av riksdagen hösten 1987. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning förbigås praktiskt taget helt. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1988. Hänvisning till Svensk författningssamling avser 1987 års samling om inte annat anges.
Offentlig rätt
Riksdagen har som vilande antagit vissa förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen rörande riksbanken och riksgäldskontoret. Ändringarna innebär bl. a. att huvudmannaskapet för riksgäldskontoret fr. o. m. den 1 juli1989 förs över från riksdagen till regeringen samt att riksbankens grundläggande uppgifter och ändamål slås fast i regeringsformen. Beträffande riksbanken ändras formerna för val av bankens högsta ledning så att huvudmannaskapet läggs helt på riksdagen. Ändringarna avses träda i kraft beträffande riksgäldskontoret den 1 juli 1989 och i övrigt den 1 januari 1989.
Riksdagen har med ikraftträdande den 1 februari 1988 genom en ändring i riksdagsordningen infört möjlighet för utskotten att hålla offentliga utskottsutfrågningar. En förutsättning är att en majoritet av utskottets ledamöter vill att utfrågningen skall ske offentligt (SFS 1299).
Riksdagen har med ikraftträdande den 1 februari 1988 beslutat om vissa ändringar i vallagen. Ändringarna innebär bl. a. att nya regler för tilldelning av valsedlar till de politiska partierna införs och att förfarandet med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland kommer att tillämpas också i 1988 års val.Vidare får valprövningsnämnden besluta om omval i den situationen att mindre än hälften av det bestämda antalet landstingsledamöter, kommunfullmäktige eller kyrkofullmäktige har blivit utsedda vid ett val. Valprövningsnämnden får också möjlighet att delegera vissa enkla ärenden till ordföranden i nämnden. (SFS 1334 ff).
Riksdagen har antagit ändringar rörande riksdagens ombudsmäns (JO:s) och justitiekanslerns (JK:s) ställning som åklagare och deras roll i det disciplinära ansvarssystemet. JO och JK skall i sin brottsutredande verksamhet omfattas av samma lagregler som gäller för åklagare i allmänhet. Vidare har sekretessen hos JO och JK utvidgats i fråga om förundersökningar i brottmålo ch beträffande uppgifter om personliga förhållanden från enskilda. JO och JK har också getts en partsliknande roll i vissa ärenden om disciplinansvar m. m. Slutligen har JK:s tillsynsområde utvidgats till att omfatta vissa tjänstemän och uppdragstagare i affärsverkens bolag. Ändringarna har gjorts i lagen med instruktion för riksdagens ombudsmän m. fl. lagar (SFS 995 ff).
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i datalagen i syfte att stärka skyddet för den enskildes integritet. Enligt beslutet blir den registeransvarige i ökad utsträckning skyldig att rätta felaktiga uppgifter i ett personregister. Denne blir också skyldig att utse en eller flera kontaktpersoner som skall bistå de registrerade vid misstanke om att en personuppgift är felaktig. Vid datain-
trång och annat brott som avses i datalagen skall den som har begått brottet vara skyldig att betala skadestånd även för s. k. ideell skada. De nya reglerna har trätt i kraft den 1 april 1988 (SFS 990).
Riksdagen har beslutat om ändringar i sekretesslagstiftningen. Ändringarna, som gjorts i bl. a. sekretesslagen, innebär att den s. k. folkbokföringssekretessen utvidgats till att omfatta även vissa andra register. Syftet är att förbättra sekretesskyddet för personer som är utsatta för våld och trakasserier. Också ivissa andra fall förstärks sekretessen rörande enskildas personliga förhållanden. Vidare har handlingssekretessen förlängts till fem år hos de statliga affärsverken och försvarets materielverk i fråga om villkoren i slutna avtal, och en skärpning gjorts av sekretessen i vissa skatteärenden (SFS 1161 ff).
Genom en ändring i lagen om författningssamlingar för riksdagens förvaltningskontor och riksbanken har den generella kostnadsfria distributionen av dessa författningssamlingar till kommunerna slopats. Ändringen trädde i kraft den 15november 1987 (SFS 945).
Riksdagen har beslutat ändringar i vapenlagen. Ändringarna innebär att vapenlagens bestämmelser om skjutvapen skall tillämpas också på start- och signalvapen med undantag för salutkanoner. Vidare innebär ändringarna att regeringen ges bemyndigande att föreskriva att vapenlagens bestämmelser skall tillämpas även i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet (SFS 1008).
Kyrkorätt
Riksdagen har i ett ärende om följdlagstiftning till förvaltningslagen beslutat om ändringar i lagen om tillfällig upplåtelse av kyrka och i lagen om kyrkomötet. Dels har termen "besvär" utmönstrats ur författningarna och ersatts med beteckningen "överklagande", dels har vissa ändringar gjorts i fråga om beslutsförhetsreglerna för kyrkomötet (SFS 1129 f).
Vidare har riksdagen genom en ändring i lagen om biskopsval beslutat att valda ledamöter i Svenska kyrkans centralstyrelse skall ingå i valkorporationen i Uppsala stift vid val av ärkebiskop (SFS 1048).
Fastighetsrätt
Riksdagen har antagit en lag om kommunal bostadsanvisningsrätt m. m. som ersätter bostadsanvisningslagen. Enligt den nya lagen innebär anvisningsrätten generellt en rätt för en kommun att anvisa bostadssökande till sådana bostadslägenheter som en husägare upplåter med hyresrätt eller bostadsrätt för annat ändamål än fritidsändamål. Anvisningsrätt får avse hus med minst fyra bostadslägenheter eller enbostadshus som är avsett att upplåtas varaktigt. Enligt förslaget kan anvisningsrätt uppkomma antingen genom utfästelse av fastighetsägaren eller genom beslut av hyresnämnd. Om anvisningsrätten uppkommer genom beslut av hyresnämnd inträder vissa i lagen angivna rättsverkningar. Fastighesägaren får inte upplåta lägenheter till någon annan än den som kommunen anvisar eller till kommunen. Fastighetsägaren får heller inte — om inte påtagliga olägenheter skulle uppstå — vägra upplåtelse till den som kommunen anvisar. Han far vidare inte beträffande hyreslägenheter medverka till överlåtelser (t. ex. byten) eller till andrahandsuthyrningar, utom i fall när hyresgästen skulle kunna få tillstånd av hyresnämnden. Följdändringar har gjorts i bl. a. jordabalken. Bostadsanvisningslagen gäller alltjämt under en övergångsperiod i vissa fall.
I samma lagstiftningsärende har riksdagen behandlat frågan om fastighetsägares skyldighet att reparera hyreslägenhet. Genom en ändring i 12 kap. 15 § jordabalken har möjligheten att avtala om reparationsskyldigheten permanentats. Denna möjlighet var tidigare tidsbegränsad och gällde till utgången av år 1987 (SFS 1294 ff).
Familjerätt
Genom en ändring i lagen om allmänna arvsfonden har egendom som tillfallit fonden enligt 1 kap. 11 § lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo jämställts med egendom som tillfallit fonden genom arv.
Den egendom som avses är sådan som efterlämnas av utlänning här i riket och som enligt lagen i det land där han var medborgare skulle tillkomma staten, kommun eller allmän fond eller inrättning. Sådan egendom tillfaller allmänna arvsfonden enligt det nyssnämnda lagrummet. Genom lagändringen har tillskapats ett uttryckligt lagstöd för fonden att — såsom i fråga om arv— avstå från sådan överföring till förmån för annan.
I lagstiftningsärendet har samtidigt införts vissa begränsningar i rätten att överklaga kammarkollegiets beslut i ärenden angående allmänna arvsfonden(SFS 1071).
Immaterialrätt
Riksdagen har med ikraftträdande den 1 april 1988 beslutat vissa ändringar i patentlagen. Ändringarna innebär att avtal om pantsättning av patent och patentansökningar skall få sakrättslig verkan genom registrering hos patent och registreringsverket (SFS 1330).
Associationsrätt
Riksdagen har beslutat att övergångstiden enligt punkt 4 i övergångsbestämmelserna till 1980 års lag om handelsbolag och enkla bolag skall förlängas med ytterligare två år. Ändringen innebär att frågan om ett bolag som bildats före ikraftträdandet av 1980 års lag är att betrakta som ett handelsbolag eller ett enkelt bolag skall intill utgången av år 1989 bedömas enligt äldre rätt, dvs.enligt 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag (SFS 1014).
Skatterätt
Riksdagen har beslutat ändringar i arvs- och gåvoskattelagstiftningen som föranletts av den reform på familjerättens område som trädde i kraft den 1 januari 1988 (om denna, se SvJT 1987 s. 623 ff).
Ändringarna innebär bl. a. följande.
Som en huvudregel gäller även i fortsättningen att arvsskatten beräknas efter ett schematiskt förfarande på grundval av uppgifterna i de bouppteckningar som skall ges in till tingsrätterna. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel beräknas därvid till hälften av makarnas bo och återstoden fördelas i enlighet med lag och testamente.
Det schematiska förfarandet kan emellertid frångås i fler fall än nu. Den efterlevande makens skattefria giftorättsandel skall därvid kunna beräknas till annan andel än hälften av boet även om verklig bodelning inte skett eller kunnat ske. Detta hänger ihop med den nya bestämmelsen i ärvdabalken om att efterlevande make ärver framför gemensamma barn. Dessa har efterarvsrätt och är inte dödsbodelägare i den först avlidnes bo. Finns det inga andra
dödsbodelägare än den efterlevande maken kan en formenlig bodelning inte ske. Den efterlevande och efterarvingarna kan dock ingå ett reellt bodelandeavtal där parterna inom ramen för äktenskapsbalkens bestämmelser om bodelning med bindande verkan kan komma överens om fördelningen av makarnas egendom. En sådan överenskomelse jämställs med bodelning och kan därigenom ligga till grund för beskattningen. Detsamma gäller om det av bouppteckningen eller eljest i skatteärendet framgår att den efterlevande begärt att vardera sidan skall behålla hela eller viss kvotdel av sitt giftorättsgods. Även dom eller avtal där villkor i äktenskapsförord jämkas skall kunna beaktas vid beskattningen.
Grundavdraget för efterlevande make vid arvsbeskattning har höjts från 100 000 kr till 200 000 kr.
Vissa ändringar av beskattningsreglerna vid efterarv har också skett. Avsteg från huvudregeln om en hälftendelning av boet vid den sist avlidnes dödskall kunna göras om den först avlidne maken hade enskild egendom eller efterlämnade testamente eller om fördelningen vid den först avlidnes död pågrund av bodelning eller vad därmed är jämställt i beskattningshänseende avvikit från en hälftendelning.
Till följd av den nya regleringen av samboförhållanden har sambor i arvsbeskattningshänseende jämställts med makar.
Lagstiftningen, som trätt i kraft den 1 januari 1988, har berört kommunalskattelagen, lagen om arvsskatt och gåvoskatt samt lagen om homosexuella sambor (SFS1203 ff).
Straffrätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar när det gäller gränsdragningen mellan misshandel och grov misshandel samt mellan stöld och grov stöld. Denya reglerna innebär att domstolarna vid bedömningen av om ett misshandelsbrott är att anse som grovt skall särskilt beakta bl. a. om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Vid bedömningen av om ett stöldbrott är att anse som grovt skall särskilt beaktas bl. a. om tillgreppet har skett efter intrång i bostad. Ändringarna har gjorts i 3 kap. och 8 kap. brottsbalken med ikraftträdande den 1 februari 1988 (SFS 1988:2).
Samtidigt som riksdagen antagit en ny tullag har beslutats vissa ändringar i lagen om straff för varusmuggling. Ändringarna innebär bl. a. att det i varusmugglingslagen efter mönster av vad som gäller enligt skattebrottslagen har införts en bestämmelse om ansvarsfrihet vid frivillig rättelse. Där föreskrivsansvarsfrihet vid frivillig rättelse i fråga om uppsåtliga och grovt oaktsammabrott, som lett till undandragande av tull, annan skatt eller avgift. Detsamma gäller för olovlig befattning med en vara, för vilken pålagor inte har påförts eller påförts med för lågt belopp.
Det är inte fråga om en allmän regel om straffrihet vid frivilligt tillbakaträdande från brott mot förbud eller villkor för in- och utförsel. Om frivillig rättelse sker i fråga om ett brott som innefattar både undandragande och förbudsöverträdelse får — enligt vad som uttalades i lagstiftningsärendet —från fall till fall bedömas vilken betydelse rättelsen i fråga om undandragandet kan få vid bedömningen av förbudsöverträdelsen; i sammanhanget hänvisades till möjligheterna att tillämpa reglerna om åtalsunderlåtelse, så att ingripanden inte sker i onödan mot någon som försökt att rätta till vad han gjort fel. Regeringen bemyndigades att bestämma om ikraftträdandet (SFS 1067).
Processrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i rättegångsbalkens regler om de straffprocessuella frihetsberövandena gripande, anhållande och häktning. Ändringarna berör bl. a. förutsättningarna för att få tillgripa häktning och anhållande samtde frister inom vilka sådana frihetsberövanden skall prövas av domstol.
När det gäller häktningsförutsättningarna är huvudregeln även i fortsättningen att endast den får häktas som är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. Liksom hittills krävs härutöver att en eller flera av tre särskilda häktningsförutsättningar föreligger. En omformulering av beviskravet för de särskilda häktningsförutsättningarna har dock skett. Häktning skall sålunda i fortsättningen kunna ske när det föreligger "risk för" avvikande, försvårande av utredning eller fortsatt brottslig verksamhet. Formuleringen syftar till att markera vikten av bl. a. att domstolarna i de enskilda fallen beaktar att häktning används för att motverka återfall i brott, särskilt brott som riktar sig mot eller medför fara för enskildas liv, hälsa eller egendom eller i övrigt allvarligt kränker annans personliga integritet. Risken måste framstå som konkret och verkligen beaktansvärd.
Vidare har reglerna om tidsfristerna för domstolsprövning av straffprocessuella frihetsberövanden anpassats till den praxis som utvecklats vid tillämpningen av Europarådets konvention till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Åklagaren skall göra häktningsframställning hos domstolen samma dag som han beslutat om anhållande eller senast dagen därefter. Om det finns synnerliga skäl får åklagaren dröja till tredje dagen efter anhållandet. Domstolen skall enligt huvudregeln hålla häktningsförhandling samma dag som häktningsframställningen görs eller senast dagen därefter. Förhandlingen får aldrig hållas senare än fyra dygn efter det att denmisstänkte greps eller ett anhållningsbeslut verkställdes. Vid beräkningen av de nu angivna fristerna likställs lördagar, söndagar och helgdagar med vanliga arbetsdagar. Detta innebär bl. a. att tingsrätterna i fortsättningen måste vara beredda att hålla häktningsförhandlingar även under veckosluten och på helgdagar.
Med hänsyn till de korta tidsfrister som kommer att gälla för domstolens prövning av frihetsberövandet har också öppnats möjlighet för domstolen att besluta om häktning trots att utredningen inte kommit så långt att sannolika skäl för brottsmisstanken föreligger. Häktning skall sålunda kunna ske om den anhållne är skäligen misstänkt för brott, om förutsättningarna för häktning i övrigt är uppfyllda och det är av synnerlig vikt att han tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning (s.k. utredningshäktning). I sådana fall skall häktningsfrågan alltid omprövas senast inom en vecka efter det första häktningsbeslutet. Vid denna prövning gäller det högre kravet på att det föreligger sannolika skäl för att den misstänkte begått brottet.
De nya reglerna om anhållande och häktning har trätt i kraft den 12 april 1988.
Med anledning av de nya reglerna om häktningsförfarandet har också beslutats ändringar i lagen om beräkning av lagstadgad tid, lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen om internationellt samarbeterörande verkställighet av brottmålsdom. I anslutning till lagstiftningsärendet om nya häktningsregler har riksdagen också beslutat en ändring i lagen om allmänt
kriminalregister. Ändringen syftar till att ge i första hand domstolarna möjlighettill terminalåtkomst till registret (SFS 1211 ff).
Riksdagen har vidare beslutat införa en ny resningsgrund i rättegångsbalken. Den nya grunden innebär vidgade möjligheter för den tilltalade att få resning i brottmål när domaren eller åklagaren varit jävig under målets handläggning. Resning skall i dessa fall beviljas om det inte är uppenbart att jävet saknat betydelse för målets utgång (58 kap. 2§). Lagändringen har trätt ikraft den 1 februari 1988 (SFS 1345).
Giltighetstiden för 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och 1975 års lag om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall har förlängtstill utgången av år 1988 (SFS 1077, 1137).
Genom en ändring i 30 kap. 7 § rättegångsbalken har stadgats skyldighet för domstolarna att i brottmål — i överensstämmelse med vad som redan gäller för tvistemål — skriftligen underrätta samtliga parter om utgången av ett mål(SFS 1097).
Riksdagen har beslutat om ändringar i rättegångsbalken som syftar till att målsäganden lättare skall kunna få till stånd en domstolsprövning av sittskadeståndsanspråk. Bl. a. har åklagaren fått en vidgad skyldighet att föra målsägandens talan om skadestånd i anledning av brott samtidigt som domstolarnas möjlighet att avskilja skadeståndsfrågan för handläggning i den för tvistemål stadgade ordningen begränsats. De nya reglerna har trätt i kraft den 1 februari 1988 (SFS 1988:6).
Riksdagen har beslutat om en ny försöksverksamhet med delegering till domstolsbiträden. Enligt beslutet skall domstolsbiträden vid tingsrätt i den utsträckning som regeringen föreskriver få handlägga och avgöra ärenden som inte är tvistiga och som avser avträdande av egendom till förvaltning av boutredningsman, förordnande eller entledigande av boutredningsman, förordnande av bodelningsförrättare och skiftesman vid arvskifte samt vissa ärenden enligt lagen om dödande av förkommen handling. En förutsättning för delegering är att ärendena är av enkel beskaffenhet. Regleringen har gjorts i lagen om handläggning av domstolsärenden (SFS 1109).
Regleringen i fråga om muntlig förhandling i kammarrätt och länsrätt i mål om skatte- och avgifts- eller tulltillägg eller förseningsavgift har ändrats.
Enligt de allmänna bestämmelserna om muntlig förhandling i förvaltningsprocesslagen skall domstolen ta stor hänsyn till den enskildes önskemål i frågan om muntlighet. Genom ändringar i taxeringslagen, lagen om mervärdeskatt, lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och den nya tullagen har den enskildes önskemål i frågan huruvida muntlig förhandling skall hållas eller ej tillerkänts i princip avgörande betydelse (SFS 1277 ff).
Samtidigt som riksdagen antagit en ny tullag har — utöver vad som nämnts ovan — beslutats om vissa ändringar i lagen om straff för varusmuggling. Det gäller bl. a. den år 1984 införda möjligheten för tulltjänstemän att — utan att det finns misstanke om förefintlighet av gods som är underkastat beslag och utan att skärpt tullkontroll har beordrats — undersöka handresgods såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som resande för med sig vid inresa till eller utresa från riket (om denna möjlighet, se SvJT 1985 s.249 och JuU 1984/85: 12 s. 35). I denna del innebär riksdagsbeslutet bl. a. att den år 1984 införda bestämmelsen utgått ur varusmugglingslagen och att en motsvarande föreskrift införts bland kontrollbestämmelserna i den nya tull-
lagen. Ändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1201 f).
Lagen om immunitet och privilegier i vissa fall har ändrats. Ändringarna innebär att bland de organisationer som omfattas av lagen har införts Nordiska ministerrådets sekretariat och Nordiska rådets presidiesekretariat samt det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) (SFS 1122).
Trafikrätt
Riksdagen har beslutat en lag om förbud mot radarvarnare. Förbudet omfattar tillverkning, innehav, överlåtelse och användning. Den som bryter mot förbudet skall kunna dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I lagen finns också en bestämmelse om att radarvarnare som varit föremål för brott skall förklaras förverkad. I lagstiftningsärendet har i radiolagen införts en hänvisning till den nya lagens bestämmelser om radarvarnare. Lagstiftningenhar trätt i kraft den 1 april 1988 (SFS 1988: 15 f).
Socialrätt
Riksdagen har beslutat vissa ändringar i fråga om sjuk- och föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen samt handikappersättning och vårdbidrag i samband med institutionsvistelse. Ändringarna, som berört lagen om allmänförsäkring och lagen om arbetsskadeförsäkring, innebär i huvudsak följande.
I fråga om sjukpenningförsäkringen har ungdomar som förvärvsarbetar före 16 års ålder getts möjlighet att få sjukpenning. Väntetiden för ändring av sjukpenninggrundande inkomst har förkortats generellt från 30 till 14 dagar. Reglerna om timberäkning av sjukpenning och tillfällig föräldrapenning har kompletterats för att klargöra hur beräkningen skall ske för att ge avsedd kompensation i de fall en försäkrad är berättigad till ersättning efter olika nivåer under samma ersättningsperiod.
I fråga om arbetsskadeförsäkringen öppnas möjlighet till tjänstemannabeslut i vissa okomplicerade ärenden som tidigare varit förbehållna socialförsäkringsnämnd.
I fråga om föräldraförsäkringen skall i fortsättningen föräldrapenning minskas på i huvudsak motsvarande sätt som gäller sjukpenning, när en försäkrad får sjukhusvård. Ändringen tar främst sikte på sjukhusvård i samband med förlossning (den s. k. BB-avgiften).
Slutligen innebär riksdagsbeslutet i fråga om vårdbidrag och handikappersättning att dessa inte skall dras in när den handikappade tillfälligt vistas och vårdas utanför det egna hemmet på en institution eller hos någon annan.Vistelsen skall bedömas vara tillfällig om den beräknas bli kortare än sex månader (SFS 1321 f).
Genom ändringar i lagen om allmän försäkring och lagen om socialavgifter har också beslutats att socialavgifter i form av egenavgifter inte skall beräknas på inkomst av jordbruksfastighet, om de intäkter som är hänförliga till egen verksamhet på fastigheten uppgår till högst 15 000 kronor. Inkomsten skall då inte heller vara pensionsgrundande (SFS 1035 f).
Riksdagen har också beslutat om bl. a. en begränsning av skattemyndigheternas skyldighet att meddela fastställelsebeslut om arbetsgivaravgift. Vidare har förutsättningarna för arbetsgivarnas skyldighet att lämna årsuppgift och uppgift om medel inbetalda till semesterkassa ändrats respektive kompletterats. Ändringar har vidtagits i lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, taxeringslagen och lagen om socialavgifter (SFS 1208 ff).
Riksdagen har vidare beslutat ändringar i studiestödslagen innebärande bl. a. att den s. k. äktamakeprövningen vid återbetalning av studiemedel skall upphöra. Det betyder att hänsyn inte längre tas till makes inkomst när återbetalningen av studiemedel bestäms (SFS 1177).
I syfte att möjliggöra en försöksverksamhet med rätt för vissa distriktssköterskor att förskriva läkemedel har riksdagen beslutat om en tidsbegränsad lagom tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet. Lagen innebär att sådana läkemedel skall omfattas av förmånerna av prisnedsättning eller kostnadsbefrielse enligt lagen om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Den av riksdagen nu beslutade lagen har trätt i kraft den 1 mars 1988 och gäller till utgången av år 1991 (SFS1988:23).
Arbetsrätt
Riksdagen har beslutat om en fartygssäkerhetslag. Lagen, som ersätter sjösäkerhetslagen, innebär att reglerna om arbetsmiljön på fartyg har anpassats till reglerna i arbetsmiljölagen. Följdändringar har vidtagits i bl. a. sjöarbetstidslagen, sjömanslagen och arbetsmiljölagen. Lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1988 (SFS 1988:49 ff).
Riksdagen har också beslutat om en lag om styrelserepresentation för de privatanställda. I lagen har sammanförts de tidigare gällande bestämmelserna i lagen om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar och i lagen om styrelserepresentation för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag. I samband härmed har också vidtagits vissa sakliga ändringar av regelsystemet. Bl. a. har slopats regeln om att en facklig organisation skall företräda mer än hälften av de anställda på arbetsplatsen för att ha rätt till styrelserepresentation. Representationsrätten har utvidgats till att gälla även i företag, exempelvis kommissionärsföretag, som inte har egna anställda men som stadigvarande sysselsätter minst 15 deltagare.
Som huvudregel anges rätt att utse två styrelseledamöter och två suppleanter. I företag med minst 1 000 anställda i Sverige och med verksamhet inom skilda branscher gäller rätt till tre representanter av vartdera slaget. Jävsreglerna har förtydligats och vissa bestämmelser om skadestånd har införts.
Den nya styrelserepresentationslagen har föranlett vissa följdändringar i den associationsrättsliga lagstiftningen, bl. a. aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar (SFS 1245 ff).
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i lagen om statlig lönegaranti vid konkurs. Ändringarna, som i allt väsentligt föranletts av den nya konkurslagen, innebär att lönegarantifrågor i fortsättningen skall handläggas av kronofogdemyndigheterna utom i de fall bevakningsförfarande anordnas i konkursen, dvs. i huvudsak fall då sådant förfarande behövs med hänsyn till oprioriterade fordringar. Viss reglering för tiden till utgången av juni månad 1988 har vidtagits i konkurslagen (SFS 1134 f).
Riksdagen har vidare beslutat en arbetsrättslig beredskapslag. Lagen innebär att det för krigs- eller beredskapstillstånd eller andra utomordentliga förhållanden görs vissa ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen jämfört med vad som gäller under fredsförhållanden. Lagen har konstruerats delvis efter mönster av förfogandelagen och annan beredskapslagstiftning. I lagen anges vilka arbetsrättsliga lagar som kommer att beröras i krigs- eller beredskapstillstånd. Förändringar görs i medbestämmandelagen, förtroendemanna-
lagen, anställningsskyddslagen, semesterlagen och föräldraledighetslagen enligt en för varje lag paragrafvis till den nya lagen fogad bilaga. Tre lagar kan helt sättas ur tillämpning, nämligen studieledighetslagen, lagen om ledighet för vissa föreningsuppdrag i skolan samt lagen om ledighet för grundläggande svenskundervisning för invandrare. Regeringen bemyndigas att föreskriva om de ytterligare ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen som bedöms nödvändiga för att tillgodose totalförsvarets behov. Regeringen ges också möjlighet att bl. a. förbjuda fackliga stridsåtgärder. Lagen är avsedd att kompletteras med beredskapsavtal (SFS 1262).
Bank- och valutarätt
Riksdagen har beslutat ändringar i bankrörelselagen, lagen om finansbolag och fondkommissionslagen. Lagändringarna innebär att kapitaltäckningskraven förbanker, fondkommissionsbolag och finansbolag utvidgas så att även åtaganden utanför balansräkningarna som dessa institut gör på kapitalmarknaden skall omfattas av krav på viss kapitaltäckning. Ändringarna träder i kraft den l juli 1988 (SFS 1327 ff).
Riksdagen har beslutat ändringar i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden. Ändringarna, som huvudsakligen innebär vissa utvidgningar i placeringsmöjligheterna för fondstyrelserna, har trätt i kraft den 1 februari 1988 (SFS 1326).
Vissa ändringar har vidtagits i lagen om allemanssparande (jfr SvJT 1987 s.634). Ändringarna innebär bl. a. att alla som börjar spara i allemanssparandet under tiden den 1 april—den 30 december 1988 får en bonus motsvarande 5 % årlig ränta på det årets insättningar. Andra ändringar syftar till att stimulera s. k. ideellt sparande i allemansfond. Dessa ändringar gäller placeringen av fondens förmögenhet samt årlig utdelning till någon eller några på förhand bestämda ideella sammanslutningar. I lagstiftningsärendet har också den övre gränsen för antalet delägare i en allemansfond höjts från 75 000 till 100 000 (SFS 1315).
Övrig näringsrätt
Riksdagen har beslutat ändringar i lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Härigenom har införts rätt för små, lokala elproducenter att sälja elström till den som innehar områdeskoncession enligt lagen. Den som levererar eller önskar leverera elström från ett litet kraftverk till koncessionshavaren får vidare samma rätt som den som utnyttjar elektrisk ström att påkalla prövning av pris och övriga villkor (SFS 1166).
Skollagstiftning
Riksdagen har vid behandling av frågor rörande fortsatt decentralisering inom högskolan gjort vissa ändringar i högskolelagen. Ändringarna rör bl. a. sammansättningen av högskoleenhetens styrelse och dess befogenheter. Sålunda skall företrädarna för allmänna intressen vara i majoritet i högskoleenhetens styrelse. Vidare har regeringen getts möjlighet att till rektorsämbetet delegera tillsättandet av t. ex. lärartjänster som det ankommer på högskoleenheten att besluta om. Ändringarna träder i kraft den 1 juli 1988 (SFS 992).
Genom en ändring i vuxenutbildningslagen har riksdagen beslutat att lands-
tingskommuner får i sin komvux anordna kurser på gymnasial nivå också inom området konsumtion. Ändringen träder i kraft den 1 juli 1988 (SFS 1988:112).
Björn Edqvist1