De långa handläggningstiderna — kort replik
I Svensk Juristtidning 1992 s. 516 f. har Kjell Swanström bemött ett debattinlägg av mig (SvJT 1992 s. 335 f.) om de utdragna handläggningstiderna hos myndigheter och domstolar men även i några fall hos JO. Swanström lämnar en hel del siffror som visar att målbalanserna hos JO-ämbetet minskat till följd av ökad avverkning av ärenden.
    Förvisso är det tillfredsställande att avverkningen av ärenden hos JO ökat så påtagligt — särskilt som man får utgå från att detta har uppnåtts med oförändrade resurser hos ämbetet. I varje fall har Swanström inte gjort gällande att ämbetet under senare år tillförts ökade resurser.
    Huvudfrågan som jag berörde i mitt inlägg förbigår Swanström med tystnad. Det är problemet med de utdragna väntetiderna hos myndigheter och domstolar — väntetider som man i många fall kan beteckna som groteska. Vad anser Swanström vara JO:s policy när det gäller frågan om det försvarliga i att handläggningenstiderna — såsom i det av mig beskrivna kammarrättsfallet — blir utdragna? Anser Swanström att allmänheten numera måste acceptera detta? Swanström kan invända att den av mig ställda frågan bör besvaras inte av honom utan av chefs-JO själv. Man kan anta att chefs-JO anser det onödigt att komma med en ny principförklaring. Han kan ju hänvisa till att han gjort en sådan i sin ämbetsberättelse 1990/91. Slutsatsen blir att allmänheten nödgas finns sig i långa handläggningstider som i många fall medför ekonomiskt och psykiskt lidande.
Jan Sundin