Internationellt skiljeförfarande i affärstvister — nutillstånd och framtidsutsikter
Jubiléer är lämpliga tillfällen för att sammanfatta det som skett och blicka framåt.
    Så skedde då ICC:s internationella skiljedomstol fyllde 60 år 1983 och firade evenemanget med ett tredagarsseminarium. De lärda inläggen publicerades i boken ”60 years on — A look at the future”.1 Stockholms handelskammares skiljedomsinstituts 75-årsjubileum 1992 koncentrerade intresset till tre teman: ett då dagsaktuellt ämne, nämligen skiljeförfarande i den nya ryska federationen och två evergreens, skiljemännens ställning och klander av skiljedom.2 När Londondomstolen för internationellt skiljeförfarande firade sitt 100-årsjubileum 1993 var temat ”The internationalisation of international arbitration” med tillbakablickar på de senaste 100 årens utveckling, diskussion av aktuella problem och förutsägelser för skiljeförfarandets utveckling under de kommande 100 åren.3 För att högtidlighålla sitt 50årsjubileum anordnade Jugoslaviska utrikeshandelskammarens skiljedomstol ett internationellt symposium i Belgrad 30 och 31 oktober 1997 under mottot ”International commercial arbitration — The present state and prospects”. Programmet bestod i ett antal föreläsningar av jugoslaviska och utländska jurister och ägde rum i Sava Centar, Belgrad.

 

1 ICC publikation nr 412. 2Skiljedomsinstitutets årsskrift 1993. 3Se min rapport: Skiljeförfarande för att lösa internationella affärstvister — reflektioner inför sekelskiftet, SvJT 1994, s. 577.

    Deltagarantalet uppskattade jag till ca 150 personer. Bland åhörarna återfanns jugoslaviska domare, regeringstjänstemän, advokater, företagsjurister, professorer och forskare. Intresset från deras sida att träffa och diskutera med utländska jurister var påtagligt; FN:s sanktioner mot Jugoslavien (som numera består av republikerna Serbien och Montenegro) hade isolerat många av dem från omvärlden. Det gällde i första hand domare och professorer medan de jugoslaviska advokater som är verksamma som internationella affärsjurister inte hade känt av samma begränsningar. Många gamla kontakter mellan de utländska inbjudna talarna och jugoslaviska symposiedeltagare återupplivades därför och nya knöts. För organisationen ansvarade professor Mirko Vasiljevic, president i Utrikeshandelskammarens Skiljedomstol. I organisationskommittén ingick även professorn Dobrosav Mitrovic, Jugoslaviens medlem i Internationella Handelskammarens Skiljedomstol i Paris. Symposiet följde det för internationella symposier klassiska mönstret i form av kortare föreläsningar åtföljda av en diskussion vid slutet av varje symposiedag. Ämnena var också klas-

siska för ett internationellt skiljeförfarandesymposium och täckte förutom jubilarens verksamhet, som presenterades av ordföranden Vasiljevic, en översikt över skiljeförfarandets roll idag för lösande av internationella affärstvister, ad hoc skiljeförfarande jämfört med institutionellt skiljeförfarande, skiljedomsmässighet avseende immaterialrättsliga frågor, skiljeklausulens utsträckning till att omfatta parter vilka inte undertecknat den, en komparativ jämförelse av sätten på vilka skiljedomstol konstitueras, jävsförfaranden mot skiljemän, skiljemans plikter och ansvar, skiljeavtalets giltighet, skiljeförfarande och ordre public. Vissa ämnen fokuserade mera på ett särskilt lands rättsordning. Detta var fallet med föredraget om erkännande och verkställighet av skiljedomar i Ryssland och den nya engelska skiljemannalagen. Övriga ämnen behandlade interimistiska åtgärder och skiljeförfarande, skiljemannens kompetens, Brysselkonventionens tillämplighet på skiljeförfaranden, lex mercatoria, konkurs och internationellt skiljeförfarande samt klander av skiljedom.
    Nedan återger jag de ledande tankegångarna i några talares anföranden. Professor Mitrovic framhöll i sitt anförande att skiljeförfarandet sedan 1980 lagreglerats i 35 länder världen runt. Lagstiftningstekniken har härvid varit olika och han delade, med hänsyn härtill, in världen i fyra grupper. Den första består av länder vilka infört speciell lag avseende just internationellt skiljeförfarande (Australien, Bermudas, Bulgarien, Libanon, Mexico, Ryssland, Singapor, Ukraina och Zimbabwe), den andra av länder som infört specialbestämmelser avseende internationellt skiljeförfarande i den generella lagstiftningen (Egypten, Elfensbenskusten, Kenya, Portugal, Tunisien och Ungern). Den tredje gruppen utgörs av länder som reglerat skiljeförfarandet genom ändringar i civillagar eller rättegångslagar (Algeriet, Frankrike, Italien, Kina, Lettland, Rumänien och Schweiz) och den fjärde av länder som inte gjort någon åtskillnad i sin lagstiftning mellan internationellt och inhemskt skiljeförfarande (England, Finland, Indien, Jemen, Kuweit, Lesotho, Nepal, Nigeria, Sydafrika, Sydkorea, Thailand, Tjeckien och USA). Professor Mitrovic framhöll vidare att lagstiftningsverksamheten på skiljedomsområdet inte enbart innebär ett bevis för skiljeförfarandets betydelse, utan även bidrar till skapandet av en internationell skiljedomsrätt. Internationella konventioner, nationella lagar och skiljedomsregler utgör därvid rättskällor för skapandet av en egen juridisk disciplin ägnad åt internationellt skiljeförfarande i affärstvister. Skiljeförfarandet har skaffat sig en autonomi och ett oberoende som var otänkbart för några årtionden sedan. Staten och dess domstolar har fått en mindre roll i skiljeförfarandet än tidigare alltmedan skiljeförfarandets regler gjorts mer detaljerade och processen mer förutsebar, både tack vare nationell lagstiftning och ge-

nom institutionella regler. Professor Mitrovic påpekade dock att domstolskontrollen alltjämt består på väsentliga områden i synnerhet i avseende på det slutliga avgörandet huruvida ett giltigt skiljeavtal föreligger eller inte, jäv och utbyte av skiljemän, interimistiska åtgärder, assistens för upptagande av vittnesbevisning samt kontroll av slutprodukten dvs. erkännande och verkställighet av skiljedomar.
    Professor Mitrovic drog därefter en lans för större enhetlighet i rättstillämpningen hos de olika skiljedomsinstitutionerna. Alltmedan han medgav att det inte är skiljedomsinstitutionerna utan de enskilda skiljemännen som avgör målet och därmed formar rättsutvecklingen, har parterna förväntningar på den institution som de vänder sig till med sin tvist. Parter vänder sig till en viss institution p. g. a. dess rykte och den prestige institutionen åtnjuter och inte därför att en speciell person skall avgöra deras tvist; skiljemännen är oftast okända för parterna då de anhängiggör ett mål. Han pläderade därför för att det institutionaliserade skiljeförfarandet måste se om sitt rykte och försvara det även i relation till enskilda skiljemän som anser att de har full och obehindrad frihet att döma som de vill.
    Professor Mitrovic avslutade med att peka på de områden inom vilka problem återstår att lösa, nämligen patologiska skiljeklausuler; skiljeförfarande av tvister som har sitt upphov i illegala eller omoraliska handlingar; tredje mans deltagande i skiljeförfarande; huruvida en part har en grundläggande rätt att få utse sin skiljeman och den ohanterlighet detta kan leda till då parterna är många; huruvida skiljemannen har ett straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar; s. k. truncated arbitral tribunals och huruvida skiljeman i minoritet har rätt att få sin avvikande mening intagen i skiljedomar. Alain Plantey, tidigare President för ICC:s Internationella Skiljedomstol, framförde synpunkter på varför skiljeförfarandet är så anlitat för att lösa internationella affärstvister. Enligt hans uppfattning finner företagen som bedriver internationell handel nationell lagstiftning föga anpassad till just internationell handel; de önskar istället att strikta lagregler i förekommande fall skall mjukas upp av överväganden som tar hänsyn till situationen i det enskilda fallet och jämvikten mellan parterna, i synnerhet i ett längre perspektiv. Vidare önskar företagen, enligt Plantey, att deras tvister avgörs på basis av regler som är internationellt allmänt accepterade. En tredje orsak till varför företagen önskar undvika domstolarna är att de inte önskar riskera att avgörandet blir beroende av politiska påtryckningar (en kanske något förvånande synpunkt från en företrädare för Montesquieus hemland, men sedan Napoleontiden tycks den politiska makten i Frankrike ha företräde över den juridiska — troligen syftade Plantey på utvecklingsländer). Planteys fjärde argument till förmån för skiljeförfarandet är sekretessen som omger detta, vilken företagen uppskattar, sär-

skilt då affärshemligheter riskerar att läcka ut.4 Plantey redogjorde därefter för den roll som parterna och deras ombud idag spelar under skiljeförfarandets olika faser. Medan platsen för skiljeförfarandet i ICCmål 1980 bestämdes av parterna i 53 fall av 100, är siffran idag betydligt högre, 90 fall av 100. Dagens parter utser också i mycket större utsträckning än tidigare alla skiljemännen eller ensamskiljemannen istället för att överlåta åt en skiljedomsinstitution att göra det. Företagen anlitar i högre utsträckning än tidigare jurister för att upprätta avtal; kontrakten blir därför utförligare och innehåller oftare än förr bestämmelser om tilllämplig lag, språk och plats för skiljeförfarande.
    Men parternas och deras juridiska ombuds större aktivitet är inte enbart av godo enligt Plantey. Förhalningsmanövrar under skiljeförfarandet är nu inte ovanliga, minoritetsvotum inte heller, jävande av skiljemän likaså. Parterna själva och framför allt deras ombud orsakar idag ofta förseningar vilket står i motsatsförhållande till skiljeförfarandets syfte. Denna utveckling tvingar skiljedomsinstitutionerna att söka effektiva svar mot förseningar och fördyringar, att införa metoder som motverkar försök från parternas sida att paralysera förfarandet. Alan Redfern, engelsk advokat och medförfattare till standardverket ”Redfern–Hunter: International commercial arbitra-

tion”, började och avslutade sitt ämne om skiljemannens rättigheter och skyldigheter från den skämtsamma sidan. Han ställde frågan om underliga djur i den grekiska och romerska mytologin kunde åkallas för att beskriva en skiljeman? Cerberus, som i grekisk mytologi vaktade underjorden, hade tre huvuden och kunde kanske därför liknas vid en tremannanämnd? Det gick emellertid inte enligt Redfern eftersom Cerberus kunde mutas vilket inte får ske med en skiljeman. Minotaurus hade visserligen en människas kropp men en oxes huvud och passade därför inte heller. De som sitter som skiljemän i utdragna internationella entreprenadtvister skulle kanske kunna liknas vid centaurer eftersom sådana uppdrag kräver ”a stamina of a horse”. Själv tyckte Redfern att skiljemannen bäst liknas vid en grip; symbolen för vaksamhet med lejonkropp, örnhuvud och örnvingar.

 

4 Att sekretessen inte är absolut nuförtiden framgår av några färska rättsfall, se Sigvard Jarvin: Sekretess i svenska och internationella skiljeförfaranden, JT 1996–97, s. 149.

    Då Redfern avslutade med att påminna om romarnas gud Janus låg det en allvarlig underton i skämtet. Liksom Janus har två ansikten har skiljemannen två lojaliteter. Den ena är att utföra sitt uppdrag så att det motsvarar förväntningarna hos den part som utsett skiljemannen, vilken gjort sitt val baserat på det förtroende parten har för just den personen. Den andra är den offentliga funktionen bestående i att opartiskt döma utan att ta hänsyn till den parts intressen som utsett skiljemannen. Både under de officiella frågestunderna och särskilt i pauserna diskuterades FN-sanktio-

nerna mot Jugoslavien. Flera av de jugoslaviska ledamöterna undrade om dessa kunde betraktas som force majeure för de jugoslaviska företag som haft svårigheter att uppfylla internationella kontraktsförpliktelser. Frågan besvarades inte av någon. Ett annat ämne som diskuterades var huruvida Jugoslavien idag uppfyller sina åtaganden enligt New York-konventionen, att erkänna och verkställa utländska skiljedomar mot jugoslaviska rättssubjekt. Av diskussionen framgick att det på flera håll inom landet finns ett motstånd mot att efterleva New York-konventionens bestämmelser som en hämnd på FN-sanktionerna mot Jugoslavien. Alla referaten finns samlade i en illröd bok ”Medunarodna Privredna Arbitraza — Stanje i Perspektive”, vilken tryckts i 500 exemplar och kan rekvireras från den Jugoslaviska Handelskammaren på följande adress: Spoljnotrgovinska arbitraza pri Privrednoj komori Jugoslavije, Terazije 23, 11000 Belgrad, tel. [phone]. Bidragen är omväxlande skrivna på serbiska, engelska och franska; de serbiska med en engelsk sammanfattning. Totalt 307 sidor.
Sigvard Jarvin