ADR — opium för rättsväsendet?
Synpunkter på alternativ tvistlösning och valfri civilprocess1
”However, ADR is a double edged sword. Where the justice system does not work well, in the worst case scenario, ADR would become a device for repressing the realization and enforcement of people’s rights. As a result, ADR might degenerate itself into a deadly weapon to destroy democratic free societies. At best, it would only offer second class justice to the people.”2
Av professor PER HENRIK LINDBLOM
”Alternative dispute resolution” (ADR) brukar betecknas som den tredje vågen i den internationella access to justice-rörelsen. Utvecklingen har accelererat världen över och den tredje vågen hotar nu att växa till en tsunami. Alternativ till vanlig domstolsprövning används allt oftare både utom och inom domstolarna. Det kan handla om privat medling, skiljeförfarande, nämndprövning, ”rent a judge”, etc., men också om domstolsanknuten medling, förenklade processformer, ansökan om säkerhetsåtgärder som tvistemålssubstitut m.m. Frågan är om detta är en sund utveckling eller ett symptom på att den ordinarie civilprocessen är svårt sjuk. ADR kan endast uppfylla en av tvistemålsprocessens fem funktioner och har betydligt fler nackdelar än fördelar.
Bör ADR ses som opium för lagstiftaren, ett överbelastat rättsväsende och den rättssökande allmänheten? Just nu utreds i Sverige möjligheterna att införa en fristående, förenklad och valfri civilprocess (VCP) vid domstol. Är VCP ett motgift eller blott ett (fåfängt?) försök att undfly de rättssäkerhetsgarantier grundlag, Europakonventionen om mänskliga rättigheter och EG-rätten ställer? Är det dags att sänka dessa traditionella krav? Kommer domstolarna eller de privata aktörerna att vinna kampen på tvistlösningsmarknaden? Bör staten hålla tassarna borta från ADR?
1 Uppsatsen baseras på min inledning vid ett seminarium i Florens i november 2005. Seminariet ingick i en serie, Access to Justice: Efficiency, Quality and ADR, ett forskningsprojekt bekostat av det italienska utbildningsdepartementet och under ledning av professorerna Vincenzo Varano och Nicolò Trocker vid universitetet i Florens. Inledningarna kommer så småningom att publiceras på engelska i bokform. Jag tackar deltagarna, särskilt Vinzenco Varano, Nicolò Trocker och Filippo Valguarnera, för givande diskussionsinlägg vid seminariet. Tack även till Bengt Lindell som förmådde mig att utarbeta en version på svenska och kommit med intressanta synpunkter på flera av de frågor som diskuteras i det följande. 2 K. Hagiwara, ”The Justice System Reform and ADR in Japan”, Festskrift till Per Henrik Lindblom (red. T. Andersson & B. Lindell), 2004, s. 244. — Citatet är onekligen tillspetsat och skall ses mot bakgrund av situationen i Japan med ett starkt begränsat antal domare (omkring 2 300) och stort inflytande för s.k. quasilawyers. Hagiwara erinrar också (s. 233) om Kim Dae Jungs ord: ”I en demokratisk stat håller media och domstolarna i nycklarna till demokratins öde”. Han pekar på vad som hände med rättsväsendet under kulturrevolutionen i Kina och på de ansträngningar som nu görs där ”to reconstruct a normal justice system”.