Barn och ungdomar minns och berättar detaljerat efter att ha bevittnat dödligt våld
Av doktorand AZADE AZAD och professor SVEN Å CHRISTIANSON1
De flesta barn som kommer i kontakt med rättsväsendet har utsatts för stressfyllda eller traumatiska händelser. Följaktligen är effekten av starka negativa känslor på minnet och berättandet, av både juridiska och kliniska skäl, av stor vikt att undersöka. I ett pågående forskningsprojekt har vi kartlagt de mönster som präglar barns minnen och berättande när de bevittnat dödligt våld, samt olika bakgrundsfaktorer som kan tänkas påverka barnens vittnesmål. Totalt har vi analyserat polisförhör med över 100 barn och ungdomar i åldrarna 3–17 år. Huvudresultaten visar att barn berättar detaljerat om dessa upplevelser i polisförhör, oavsett ålder och relation till gärningsmannen och/eller offret. Därtill visar resultaten att upprepade förhör leder till ett än mer detaljerat berättande. Det finns således skäl till att reflektera över etablerade uppfattningar angående i vilken utsträckning barn är lojala mot sina föräldrar och av den anledningen tiger om det våld de upplevt i hemmet. Barnets vittnesmål är av stor vikt för att få ett bättre underlag i en brottsutredning och för att försäkra barnets rätt till brottsskadeersättning samt för att domstolarna vid straffvärdesbedömningen ska kunna beakta att ett barn bevittnat brottet.
Inledning
I förhållande till den periodvis mycket aktiva forskningen och debatten om barn som utsatts för sexuella övergrepp, har barn som vittnen till våld rönt mycket liten uppmärksamhet, och varit relativt osynliga i både forskning och politik. Det är först på senare år som barn som bevittnat familjevåld blivit allt mer uppmärksammade som grupp, såväl inom forskningsvärlden, på den politiska agendan som i den allmänna debatten. Exempelvis har Brottsoffermyndigheten fått i uppdrag av regeringen att under 2012 och 2013 genomföra utbildningsinsatser för att barn som bevittnat våld i högre grad ska synliggöras i förundersökningar, och därmed förbättra dessa barns möjligheter till brottsskadeersättning samt annat stöd och skydd.2 Även om forskning om barn som bevittnat dödligt våld med vissa undantag, är relativt begränsad såväl nationellt som internationellt, så har ett flertal projekt initierats som berör denna problematik. Främst
1 Ansvarig författare: Sven Å Christianson (scn@psychology.su.se). Artikeln bygger på forskning med ekonomiskt stöd från Brottsoffermyndighetens Brottsofferfond till Sven Å Christianson. 2 Regeringen (2011). Regeringsbeslut 1:31. Hämtad 1 mars 2012: http://www.regeringen.se/content/1/c6/18/34/06/cacfb46e.pdf