preprint04 Mar 2025

Tolkning av upphandlade avtal

Avtal kan innehålla otydligheter som gör att det blir nödvändigt med en tolkning. De kan också vara ofullständiga på ett sätt som gör att de måste fyllas ut med lagbestämmelser. Det här gäller givetvis även avtal som slutits efter att beslut om kontraktstilldelning fattats efter en genomförd offentlig upphandling. Varken upphandlingsdirektiven eller den svenska lagstift¬ningen tar ställning i frågan om hur parternas ömsesidiga förpliktelser i dessa fall ska tolkas. Frågan får bedömas genom en tolkning av avtalet och med tillämpning av de sedvanliga tolkningsprinciperna. Artikeln syftar till att analysera hur dessa tolkningsprinciper bör tillämpas vid tolkning av upphandlade avtal.

AV: TOBIAS INDÉN och TOM MADELL

preprint04 Mar 2025

Högsta domstolen utvecklar sin praxis om rådgivaransvar

Högsta domstolen har i ett avgörande sommaren 2024, ”Strukturen” , bedömt frågan om skadeståndsansvar vid skatterådgivning. Målet rörde särskilt frågan om betydelsen av uppdragsgivarens risktagande och riskmedvetenhet. Högsta domstolens avgörande kan betraktas som rådgivarvänligt och ger viss ytterligare vägledning kring hur oaktsamhet ska bedömas då det föreligger risktagande och riskmedvetenhet hos uppdragsgivaren. Avgörandet är välkommet från rådgivarsynpunkt och ligger väl i linje med tidigare praxis men lämnar intressanta frågor obesvarade.

AV: TOM SUNDIN

preprint04 Mar 2025

Destinatärernas rättsliga ställning

I den här artikeln diskuteras destinatärernas rättsliga ställning i en stiftelse. Vi utreder begreppet destinatär, gör en kategorisering av destinatärernas rätt utifrån en jämförelse med gåva och avtal samt diskuterar frågan om äganderätt till stiftelseegendomen. Vi kommer fram till att destinatärernas rätt är en rätt sui generis och mot bakgrund av detta diskuteras destinatärernas rättsliga krav mot stiftelsen samt stiftelsens möjlighet till återkrav från destinatären.

AV: HANNA ALMLÖF och KATARINA OLSSON

preprint27 Feb 2025

Domsrätten vid konkurs

Artikeln bygger vidare på en nyligen publicerad artikel i SvJT om svenska domstolars prövning av domsrätten för konkurser enligt EU:s insolvensförordning. Jämfört med den tidigare artikeln anläggs nu ett något annorlunda perspektiv med fokus på prövningen när en pre-sumtion i förordningen ska frångås. En av slutsatserna i denna artikel är att det i dessa fall alltid måste göras en helhetsbedömning av de aktuella och relevanta omständigheterna i det enskilda fallet för att avgöra om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns i Sverige. Insolvensförordningen kan inte tolkas så att det kan fastställas att den platsen finns här enbart på den grunden att gäldenären medger konkursansökan. Artikeln mynnar ut i en vidare diskussion om principen om ömsesidigt förtroende inom EU och förordningens uttalade syfte att motverka illojal forumshopping.

AV: ANNA WARBERG

preprint27 Feb 2025

Insolvens — ett ansikte med skiftande mimik

Att begreppet insolvens — legalt definierat i konkurslagen — är centralt inom insolvensrätten är självklart inte någon överraskning. Allmänt har det i skilda sammanhang uttalats att insolvenskriteriet ska tolkas och tillämpas på enahanda sätt när det används såväl i konkurslagen som i andra lagar. Frågan som diskuteras i denna artikelserie är huruvida svensk rätt verkligen har ett enhetligt insolvensbegrepp eller om det finns anledning att ge begreppet skiftande innebörd beroende på sammanhanget. Artikelserien är uppdelade enligt följande. Del 1: Insolvensbegreppet som sådant och allmänt om frågor rörande bevisning av insolvens samt också insolvens som konkursgrund. Del 2: Insolvens som grund för återvinning enligt 4 kap. 5 § konkurslagen, företagsrekonstruktion och skuldsanering samt som rekvisit enligt lagen om redovisningsmedel. Del 3: Insolvens som brottsrekvisit och sammanfattning av de kontextuella skillnaderna vid tillämpningen av insolvensbegreppet.

AV: MIKAEL MELLQVIST

preprint17 Feb 2025

Alla måste ta sitt ansvar för upprätthållandet av grundläggande rättigheter och effektiva klimatåtgärder

Carl Henrik Ehrenkrona uttrycker i sin artikel i SvJT 2024 s. 745 ”Utvidgningen av mänskliga rättigheter — en uppgift för övervakningsorgan och domstolar eller för lagstiftaren?” en oro för att Europadomstolen i sin roll som övervakningsorgan driver på en utvidgning av mänskliga rättigheter och frågar sig om staterna i demokratisk ordning behöver återta kontrollen över utvecklingen av fri- och rättighetsskyddet. Han påstår att domstolens tolkningsmetod går utöver Wienkonventionens (VCLT) etablerade regler, att Europadomstolen i klimatmålen överskrider sitt mandat genom att döma i politiska frågor som bör begränsas till stater, och slutligen att domstolen har utvidgat området för fri- och rättighetsskyddet under artikel 8. Denna replik avser lugna Ehrenkrona genom att visa att Europadomstolens klimatavgöranden inte har gått för långt utan har agerat inom ramen för vad som utgör övervakningsorganets mandat som är väl förankrat i demokratisk ordning.

AV: FRISK NORIN och ROGALSKA HEDLUND

preprint17 Feb 2025

Medicinska åldersbedömningar i asylprocessen

Medicinska åldersbedömningar används som underlag i brott- och asylprocesser för att bedöma huruvida personer som saknar tillförlitliga identitetshandlingar är straffmyndiga respektive underåriga. Metoden för de medicinska åldersbedömningarna i asylprocessen har utsatts för allvarlig kritik och beskyllts för att inte vara rättssäker. I den här artikeln behandlar författaren en rad processrättsliga problemställningar som bruket av medicinska åldersbedömningar medför. Relevansen i denna problematik sträcker sig utanför asylprocessens domäner. Dessutom presenteras resultat från en forskningsstudie rörande hur Migrationsverket i praktiken använder och förstår medicinska åldersbedömningar när unga personer med oklar identitet söker asyl i Sverige.

AV: ISA CEGRELL KARLANDER

preprint03 Feb 2025

Beställarens hävningsrätt enligt AB 04 och ABT 06 vid anteciperad försening; särskilt om uppenbarhetsrekvisitet

Standardavtalen AB 04 och ABT 06 utgör branschstandard för utförandeentreprenader respektive totalentreprenader. I denna artikel analyseras innebörden av uppenbarhetsrekvisitet i 8 kap. 1 § första punkten samt bl.a. betydelsen härför av tvistiga anspråk på tidsförlängning och s.k. hypotetisk forcering. Avslutningsvis reflekteras över beställarens möjlighet att häva entreprenadavtal till följd av anteciperad försening enligt den föreslagna lydelsen av AB 25 och ABPU 25.

AV: ANDERS HEINTZE och MARKUS BERNANDER