Bunden och fri utfyllning eller bara avtalstolkning?
Av professor NIKLAS ARVIDSSON1
Tolkning och utfyllning är alltjämt ett kontroversiellt avtalsrättsligt tema.2 Att blunda för de svårigheter som finns är dock ingen lösning. I denna artikel ger författaren sin syn på hur problemen kan hanteras, mot bakgrund av kritik som nyligen riktats mot möjligheten att skilja mellan tolkning och utfyllning.
1 Inledning
I tidigare arbeten har jag använt ett antal distinktioner som enligt min mening har betydelse för uppgiften att producera och systematisera kunskap om innehållet i gällande rätt.3 En sådan är skillnaden mellan bunden och fri utfyllning av avtal och den mer allmänna idén om en diskretionär beslutskompetens som bland annat den fria utfyllningen knyter an till. Även andra författare har inspirerats av dessa verktyg.4 I sin recension av Marcus Utterströms doktorsavhandling har Christina Ramberg nyligen ifrågasatt distinktionen mellan tolkning och utfyllning med argumentet att Högsta domstolen inte skiljer mellan metoderna och att någon distinktion inte heller bör göras eftersom den riskerar att ge bakgrundsrätten alltför stor betydelse.5 Tolkning och utfyllning använder enligt Ramberg samma metod för att fastställa ett avtalsinnehåll, ”…nämligen: om inte ondtrosregeln fungerar, så ska man göra en helhetsbedömning med beaktande av många faktorer”.6 Om tolkning och utfyllning är samma sak saknar det även mening att skilja mellan bunden och fri utfyllning. Men metoderna skiljer sig på flera sätt åt, trots att det ibland är oklart om en omtvistad fråga ska lösas genom den ena eller andra metoden. Vid sådana oklarheter måste domstolen välja mellan att lösa frågan genom tolkning eller
1 Arvidsson är professor i handelsrätt vid Institutionen för handelsrätt, Ekonomihögskolan, Lunds universitet. 2 För en ingående behandling av tolkning och utfyllning, se J. Samuelsson, Tolkning och utfyllning: undersökningar kring ett förmögenhetsrättsteoretiskt tema, 2008. 3 Se bl.a. N. Arvidsson, Aktieägaravtal. Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar (2010) kap. 2 och s. 209 f., Avtalsinnehåll, tolkningsutrymmen och luckor, JT 2020–21 s. 3 ff. och Aktieägaravtal i ett processuellt perspektiv — särskilt om skiljedomsmässighet i kontexten av tvingande regler, JT 2022–23 s. 158 ff. 4 Se bl.a. P. Samuelsson, Entreprenadavtal. Särskilt om ändrade förhållanden, 2011, s. 47, J. Adestam, Den dokumentvillkorade garantin, 2014, s. 22, D. Dryselius, Avtalsviten: effekter och rättsverkningar, 2019, s. 60 ff., dens., Vitesklausuler — En handbok, 2023, s. 54 f. och M. Utterström, Störningar och tidsförlängning — en entreprenadrättslig studie,
2022, s. 46 ff. 5 C. Ramberg, Marcus Utterström, Störningar och tidsförlängning — en entreprenadrättslig studie (ak. avh.), Lund 2022, 398 s., JT 2022–23 s. 714 ff. (på s. 717 ff.). 6 C. Ramberg (JT 2022–23) s. 717.