Häfte 4, 2015

Näthat i form av hot

Uppsatsen utgår från det i viss media skisserade fall där en ung flicka protesterade mot en av ett klädföretags produkter på Facebook och fick ett enormt antal svar varav många innehöll bl.a. rena hot. Trots påstötningar underlät klädföretaget att ta bort meddelandena. Eftersom det rör sig om ansvaret för innehållet i chattutrymmen kan två svenska lagar vara tillämpliga för tjänsteleverantörens ansvar. Det gäller lagen om elektroniska anslagstavlor och lagen om elektronisk handel m.m. Den förstnämnda innehåller regler om ansvar för tjänsteleverantören men omfattar dock inte brottet olaga hot. Den andra innehåller inga ansvarsregler utan bara, om ett ansvar väl föreligger enligt andra regler, en regel i 18 § om ansvarsfrihet under vissa omständigheter. Det är alltså nödvändigt att söka stöd i andra regler för ett ansvar. En grund kan vara ansvar för kränkningsersättning enligt skadeståndslagen 2:3, vilken också gäller vid olaga hot enligt brottsbalken 4:5. Det krävs emellertid antingen att näringsidkare genom passiviteten brutit mot en särskild skyldighet att agera, dvs. en garantställning, eller att denne kan anses ha medverkat till den enskilde gärningsmannens brott. Skulle ett ansvar för kränkningsersättning föreligga enligt nu nämnda regler är det osäkert om ansvarsbefrielsen i lagen om elektronisk handel m.m. 18 § tillför något extra. Ett ansvar kan vidare tänkas föreligga enligt marknadsföringslagen. Här kan dock ansvarsbefrielsen vara av större betydelse. Det är enligt författarens mening viktigt att de regelverk som faktiskt finns prövas med hänsyn till den stora praktiska betydelse näthat och liknande företeelser kommit att få i det moderna samhället, även om en ny och bredare lagstiftning också kan vara en framkomlig väg.