Robert Hermanson, den kände finländske juristen, fyller d. 2 febr. 80 år. På denna märkesdag i den frejdade forskarens liv hälsas han med vördnad och välönskningar icke blott i sitt eget land på andra sidan Bottenhavet, utan lika mycket från det gamla rikssvenska landets jurister.
    Det är både på den teoretiska forskningens och undervisningens och på den praktiska politikens område, som professor Hermanson varit verksam, och på båda har han utövat ett lika stort som betydelsefullt inflytande.
    Inom sin vetenskap är det främst rättsencyklopediska och statsrättsliga frågor, han ägnat sin uppmärksamhet. Hans första stora arbete Om lagstiftningen (1886) anknöt till den då aktuella striden inom tysk vetenskap ang. normerna och deras rätta förklaring och konstruktion. Hermansons be-

 

ståndande insats i denna forskning ligger i hans fixering av det rättsliga samhälls- och organbegreppet såsom grundat i varaktig faktisk makt. Från denna utgångspunkt har han uppbyggt ett konsekvent och ideelt rättssystem, vars i gällande rätt grundade och ur den samma hämtade principer han ock sökt i sin praktiskt politiska gärning tillämpa. På statsrättens vida fält gjorde professor Hermanson sina förnämsta insatser under den teoretiska kampen med de ryska juristerna under kejsardömet om Finlands verkliga statsrättsliga ställning och hans arbeten stå värdigt vid sidan av Mechelins och andras väl kända och även hos oss uppskattade skrifter.
    Svenska statsrättsliga spörsmål hava icke heller varit för hans undersökningar främmande. Och i Uppsala har han, under hösten 1918, inkallad av Olaus Petristiftelsens vittfamnande ledare, hållit en serie intressanta föreläsningar om det rätta och dess samband med religiösa sanningar, vilka föreläsningar även utkommit i tryck (1919).
    Professor Hermanson har genom sitt arbete kanske mer än de flesta verkat för ett stärkande och förstående av det inre sambandet mellan svensk och finsk kultur utan att därför inrikta sig just härpå. Då det nämligen är svensk lag och svensk evangelisk tro, varpå Finlands lika väl som Sveriges helaegenart och samhällsutveckling ytterst vilar, och då det är åt dessa i deras inbördes sammanhang som han ägnat sitt livs arbete och intresse, har han icke heller kunnat undgå att bli en av dem, som byggt bryggor mellan de två länderna. På sin 70-årsdag 1916 hyllades han ock med en omfattande festskrift med bidrag på både svenska och finska språken av författare från Finland, Sverige och även Ryssland.
    Måtte den åldrade, men till sinnet ungdomlige forskaren och vännen av lag och rätt i alla land förunnas ännu många år under sitt otium cum dignitate efter ett strävsamt och framgångsrikt arbete i sitt lands och sin vetenskaps tjänst.                                                                                                

  C. A. Reuterskiöld.