458 A. OLIVECRONA.Intecknings dödande i icke lagfaret område. »Bör inteckning kunna dödas i avsöndrat eller avstyckat område, som ännu ej någon gång lagfarits?» utgjorde överläggningsämne vid föreningen Sveriges Häradshövdingars årsmöte den 9 okt. 1926. Överläggningen inleddes med följande anförande av häradshövdingen A. OLIVECRONA:
Då genom lag den 25 juni 1909 i inteckningsförordningens § 37 infördes bestämmelser om avsöndrade lägenheters subsidiära ansvarighet, tillkom ett för inteckningsväsendet mycket betydelsefullt moment, som i vissa fall kräver särskild uppmärksamhet och noggrannhet vid inteckningsärendenas behandling av domaren. Beträffande flere från samma stamfastighet avsöndrade lägenheters eller avstyckade områdens inbördes ansvarighet är stadgat, att lägenhet, varå lagfart senare ärsökt, gånge i betalning före den, varå lagfart sökts tidigare, samt att, om lagfart sökts samma dag å flere lägenheter eller om lagfart ej sökts å någon av dem, skall den, som senare överlåtits, förr gå i betalning. I det fall att lagfart sökts å alla lägenheterna är förhållandet så till vida enkelt, att det är fullt klart huru ansvarigheten skall vara fördelad, i det att gravationsbevis och äganderättsbevis lämna fullständig upplysning härutinnan.
Om vi antaga, att från stamfastigheten A äro avsöndrade lägenheterna a1, a2 och a3, vilka lagfarits i samma ordning, och att en i stamfastigheten före lägenheternas lagfarande meddelad inteckning dödas utan förbehåll i a3, således i den senast lagfarna lägenheten, bli utanvidare a1 och a2 fria från ansvar för inteckningen. Inteckningshavaren kan nämligen ej vända sig mot a2 utan att det först visas vad som ej kunnat utgå ur a3, och detta är ju efter dödningsåtgärden omöjligt. Förhållandet är lika gentemot a1. Om gravationsbevis utfärdas å stamfastigheten, kan inteckningens omfattning givetvis ej bedömas utan tillhjälp av äganderättsbevis, ty inteckningsansvarets upphörande i a1 ocha2 omnämnes ej i gravationsbeviset. Utfärdas åter gravationsbevis å a1eller a2, bör inteckningen ej upptagas, eftersom det är klart, att inteckningen ej kan göras gällande där. Förhållandet skulle bli alldeles lika. om inteckningen i stället för att dödas i a3 nedflyttats utan förbehåll efter en inteckning, som sökts och meddelats i stamfastigheten efter det a3 lagfarits.
Antag nu, att ingen av de tre lägenheterna lagfarits, att lägenheterna genom överlåtelse avsöndrats i ordningen a1, a2 och sist a3 samt att stamfastighetens inteckning dödas utan förbehåll i a3. Förhållandet blir då lika som i det första fallet, i det att, om exekution företages för utfående av inteckningens innehåll, a1 och a2 gå fria, då det icke kan visas vad som ej kunnat utgå ur a3, där inteckningen dödats. Friheten från ansvar är emellertid icke alldeles säker, ty om före exekutionen lagfart sökes först å a3, som senast avsöndrats, så visar det sig. att den partiella dödningen icke hade den ödesdigra verkan, som först hotade. Därigenom att lagfart söktes först å a3, blev denna lägenhet ansvarig endast i sista hand och dödningsåtgärden kunde då ej ha någon indirekt verkan för de andra lägenheterna, som skulle ansvara i första hand. Det är tydligt, att här uppstår en osäkerhet, som icke borde få