Dödsstraffet i England. Underhuset avvisade vid en debatt d. 10 febr. med 245 röster mot 214 ett förslag att under en försöksperiod på fem år avskaffa dödsstraffet för mord. Den brittiske inrikesministern, Gwilym Lloyd-George, sade att regeringen inte stödde tanken på att upphäva dödsstraffet och angav tre skäl för denna inställning: straffets avskräckande verkan, den allmänna opinionen och övertygelsen att inspärrandet av mördare på lång tid i fängelse skulle skapa allvarliga säkerhetsproblem i fängelserna. Parlamentsmedlemmarna hade för dagen ingen partipiska över sig och röstade efter sitt samvete.
    Underlaget för debatten var dödsstraffssakkunniges betänkande, som framlades redan i september 1953 (jfr SvJT 1954 s. 128) men ännu inte behandlats i underhuset. Utredningsmännen hade till uppgift att söka finna en medelväg mellan det nuvarande tillvägagångssättet i mordmål och ett system utan

 

¹ Förutom tidskriftsartiklar ha bl. a. utkommit följande kommentarer till lagarna: SONTAG, Kommentar zum Bundesgesetz über den Agenturvertag vom. 4. 2. 1949 (Bern 1949); DUDEN, Handelsvertretergesetz (München und Berlin 1954); SCHRÖDER, Recht der Handelsvertreter (Berlin und Frankfurt 1953) samt WÜRDINGER, Kommentar zum Handelsgesetzbuch, bd 1: 4 (Berlin 1953); jfr SvJT 1954 s. 536.

 

dödsstraff, men det ingick inte i deras instruktioner att yttra sig över dödsstraffets vara eller icke vara. Inrikesministern meddelade, att regeringen ännu inte fattat ståndpunkt, men på det hela taget motsatte sig de viktigaste förslagen i betänkandet. Det gällde förslaget att höja minimiåldern för dödsstraffets ådömande från 18 till 21 år, att juryn sedan den tilltalade befunnits skyldig till mord skulle avgöra om han på grund av förmildrande omständigheter skulle dömas till livstids fängelse i stället för hängning, samt att de mer än hundraåriga reglerna för fastställande om den tilltalade var sinnessjuk enligt lagens mening då han begick gärningen (McNaghten Rules) skulle avskaffas.
    Inrikesministern lovade emellertid att regeringen skulle överväga vissa andra föreslagna lagändringar, nämligen att doktrinen om »konstruktivt morduppsåt» skulle avskaffas, att reglerna om provokation skulle ändras samt att den som överlever en »självmordspakt» inte skall betraktas som mördare. En av kommitténs rekommendationer hade redan antagits av regeringen: att varje person anklagad för mord skall undergå sinnesundersökning av två läkare, varav en som inte är anställd vid fångvården. Debatten, som hölls på en ytterst saklig nivå och var egendomligt fri från känslomässiga inslag, gav sålunda ett i stort sett negativt resultat, men troligen sammanfattade en ledamot situationen i England riktigt då han sade att »vad än resultatet av debatten blir så är galgens dagar räknade».

U. H