FRÅN GÅNGEN TID
När tillkom Magnus Erikssons Allmänna Stadslag?
Som bekant veta vi anmärkningsvärt litet om tillkomsten av Magnus Erikssons Allmänna landslag och ännu mindre om stadslagens tillkomst. Den enda källan för vår kännedom om den förstnämnda lagens tillblivelse är en urkund från år 1347 (DS nr 4148), innehållande en protest, som fem kaniker (från Uppsala, Linköping, Västerås, Strängnäs och Växjö stift) på ett möte i Örebro dels muntligen den 21 februari och dels skriftligen den 8 mars 1347 nedlade inför lagmannen i Tiohärad Ulf Abjörnsson, lagmannen i Västergötland Algot Bendiktsson och underlagmannen i Värmland Thirgir, vilka såsom det hette »av konungen blivit förordnade att rätta, förbättra och till samstämmighet omarbeta de lagar, som gällde i konungariket Sveriges olika lagmansdömen». I denna skrivelse protesterade klerkerna mot alla förändringar uti den kanoniska lagen, i statuta synodalia et provincialia, samt mot varje som helst intrång uti påvliga, kungliga eller andra privilegier, som förunnats kyrkan uttryckligen eller grundat sig på gammal sedvana; och de överlämnade åt sina förmän att undersöka och bedöma alla de svårigheter och tvivelsmål, som kunde uppkomma i anledning av lagens stadganden.
Säkerligen är det denna schism som föranlett att landslagen kommit att sakna kyrkobalk. Möjligen är detta också förklaringen till att lagen icke blivit försedd med kunglig stadfästelse utan först så småningom blev genomförd i rättslivet i de olika landskapen. Detta skedde tidigast i Uppland och Östergötland, åtminstone år 1352.
Angående tillkomsten av den allmänna stadslagen hava vi som sagt ännu mindre kunskap än om tillkomsten av den allmänna landslagen.
Enligt forskningens nuvarande uppfattning skulle stadslagen ha fått sin avfattning någon gång mellan åren 1342 och 1349. NILS AHNLUND1 har påpekat, att i ett brev från konung Magnus Eriksson år 1342 stadgas vissa regler till avgörande av en gammal tvistefråga mellan Stockholms och Visbys borgare. De sålunda tillkomna bestämmelserna ha influtit i stadslagen, vilken sålunda bör ha tillkommit efter denna tidpunkt.
Terminus post quem kan emellertid bestämmas närmare.
Den 6 december 1344 (DS nr 3864) utfärdade konung Magnus i Uppsala en stadga i anledning av att i hans barndom uppvuxit mångahanda sedvänjor, av vilka flera voro mera hårda och ogagneliga än gagneliga och goda. Denna stadga påbjöd, att i varje stad skulle finnas två »härbergerare», vilka skulle sälja »matt oc øøll, hø oc hæstækorn» till de resande. Den innehöll vidare förbud mot olovligt begagnande av annans häst samt straff för den, som bjöd eller lejde någon att slå, sarga eller dräpa eller på annat sätt skada en annan. Motsva-