Efterskrift till Notarieminnen från sekelskiftet
Med anledning av en artikel i SvJT 1962 s. 482 av f. d. borgmästaren Spens, vilken artikel först sent kommit till min kännedom, vill jag anföra följande.
Enligt vad som sagts mig av personer som tjänstgjort i Varadomsagan under min fader och vilka sedermera erhållit mycket hög tjänsteställning ansågs min far vara god stilist med mycket gott anseende som domare såväl i juristkretsar som hos allmänheten. En av mina sagesmän har för övrigt uppgivit att det i domsagan betraktades som meningslöst att överklaga min faders domar »enär det i alla fall ej bleve någon ändring». Det hade enligt utsago från flera håll varit en god skola att hava varit notarie hos min fader.
Vad Spens skrivit i fråga om behandlingen av uppskjutna mål måste anses som direkt oriktigt och i hög grad upprörande. Min fader skulle enligt Spens aldrig fått tid att i förväg sätta sig in i de uppskjutna målen. Han skulle alltså satt i något slags system att vara okunnig om sådant som utgör en nödvändig förutsättning för behandling av ett uppskjutet mål. Enligt Spens skulle han ha litat på sin domarerutin. Men inte kan man klara sig med rutin i dylika fall. Påståendet om min faders uraktlåtenhet avser enligt mitt förmenande svårartad försummelse i fråga om tjänsteplikten. Hur kan för övrigt Spens veta om att min far aldrig fått tid att sätta sig in i de uppskjutna målen? Han kan ju inte gärna bevakat min fader dag och natt.
Fortsättningsvis skriver Spens något synnerligen obegripligt. Han anger att handläggningen av målen under min fars ledning förlöpte