Värdet av graviditetslängdsuppgifter vid fastställande av faderskap
Av docent GUNNAR EKLUND, professor TOM SALDEEN och jur. kand. ÅKE SALDEEN
Inledning och historik
Faderskapet till barn födda utom äktenskap fastställes antingen genom erkännande (ca 80 %)1 eller dom (FB 3: 1). Eftersom det ännu icke är möjligt att förebringa direkt bevisning om viss mans faderskap bygger den i vår rätt nu gällande regeln om faderskapets fastställande genom dom (FB 3: 3), i likhet med tidigare regler på området, på en legal presumtion: "Rätten skall förklara en man vara fader till barn utom äktenskap, om det är utrett att han haft samlag med barnets moder under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av honom".
Vid avgörandet av faderskapsfrågan spelar konceptionstiden en viktig roll. Kan det ej styrkas att svaranden haft samlag med modern under konceptionstiden, skall talan ogillas. Dessutom kan konceptionstiden ha betydelse vid den sannolikhetsbedömning som skall föregå avgörandet i det fall då samlag inom konceptionstiden väl är styrkt. Samlagets eller samlagens placering under konceptionstiden är en faktor bland andra som kan beaktas vid denna bedömning.
Någon legal konceptionstid föreskrives icke i svensk rätt. Vår äldsta rätt innehöll dock vissa bestämmelser i denna fråga.2
I några landskapslagar stadgades sålunda att om barn föddes inom tio månader från äktenskapets upplösning p. g. a. mannens frånfälle, skulle detta barn betraktas som äktenskapligt med full arvsrätt efter mannen fadern. Liknande bestämmelser återfinnes i lands- och stadslagarna och återkom även i lagkommissionens tidigare förslag till ÄB i 1734 års lag; någon bestämmelse om konceptionstiden upptogs dock ej i denna lag. Såväl lagkommittén som den äldre lagberedningen hade i sina förslag till ÄB (1826 resp. 1847) en regel om en konceptionstid för vanliga fall av 300—180 dagar före barnets födelse.3 Förslagen upphöjdes emellertid ej till lag