ULF JENSEN, Panträtt i fast egendom, Uppsala 1989.
Ulf Jensens bok Panträtt i fast egendom har tillkommit i första hand som lärobok i juristutbildningen. Behovet av en heltäckande bok inom fastighetspanträttens område uppstod i och med införande av den nya ”juristutbildningen” vari under civilrätt C kom att hänföras också de exekutionsrättsliga reglerna i fastighetsrätten.
Ulf Jensen har med sin lärobok haft ambitionen att så pedagogiskt och enkelt som möjligt förklara även det som av hävd ansetts mycket svårt inom fastighetsrätten. För dess lättfattlighet har man till stor del de rika illustrationerna att tacka.
Boken är uppdelad i 16 avsnitt. Följande kapitelrubriker finns: 1. Rättskällorna, 2. Kortfattad historik, 3. Inteckningsföremålet, 4. Systematiken, 5. Godtrosförvärv efter överlåtelse, 6. Förvärv för obehörig, 7. Företräde mellan anspråk, 8. Panträttens värdeägarhypotek och pantbrevstillägg, 9. Andrahandspant, 10. Gemensamma inteckningar, 11. Att söka inteckning, 12. Inteckningsåtgärder, 13. Fastigheten tas i anspråk, 14. Exekutiv försäljning, 15. Effekter av tvångsförvärv och fastighetsbildning, 16. Andra registrerade säkerheter.
Inledningsvis måste jag tyvärr konstatera att boken är mycket slarvigt korrekturläst. På var och varannan sida saknas ord eller hela meningar. I innehållsförteckningen saknas till och med kapitelrubriken för det 13:e kapitlet. Detta onödiga slarv sätter dessvärre sin prägel på boken och läsaren får känslan av att boken mått väl att ytterligare viss bearbetning.
De inledande kapitlen, 1–4, ägnar författaren åt att mycket grundligt beskriva hur institutet panträtt är uppbyggt, hur en pantsättning av en fastighet rent praktiskt går till. Dessutom beskriver han panträttens historiska bakgrund fram till dagens ADB baserade inskrivningsväsende.
Det hela görs på ett mycket förtjänstfullt sätt och är som sagt mycket pedagogiskt upplagt. Möjligen kan tyckas att enkelheten sker på bekostnad av bokens auktoritet och ”tyngd”.
Samtidigt synes Jensen vilja undvika det riktigt grundläggande och till synes elementära. Han säger t. ex. i inledningen till det 3:e kapitlet, ”Det som intecknas är fastigheter och vad det är för någonting, torde de flesta ha klart för sig”. Då boken i första hand säger sig vara en lärobok borde författaren kunnat kosta på sig att beröra också de mest grundläggande, dvs. definitionen av vad fast egendom och fastigheter egentligen är.
Efter de inledande kapitlen följer fyra kapitel som behandlar de sakrättsliga och obligationsrättsliga frågorna avseende pantsättning.
Jensen benar här upp de olika problemen och situationerna på ett mycket förtjänstfullt sätt. Varje situation förklaras dels i text och dels med hjälp av illustrationer. Dessa kapitel är bokens bästa och här kan säkert många jurister söka vägledning och hämta värdefull information om panträtternas ställning.
Därefter följer kap. 10–12 som behandlar själva inteckningsförfarandet. Här frångår Jensen sin annars så pedagogiska uppläggning och istället för att börja med det som borde vara självklart i en lärobok, nämligen en definition av vad en inteckning är och hur det går till att söka en inteckning, väljer Jensen att börja med avsnitt 10, Gemensamma inteckningar. Definitionerna kommer först i det 11:e kapitlet, Att söka inteckning.