Aktuella spörsmål
Mer om efterställningsvillkor
1. På senare tid har s. k. efterställningsklausuler vållat mig huvudbry i fråga om deras rättsliga innebörd, särskilt i samband med ackord. Detta föranledde mig att skriva en artikel i ämnet, vilken publicerades i SvJT 1992 s. 609 ff. Mina slutsatser var i korthet följande.
En efterställningsklausul genom gäldenärsavtal1 kan rättstekniskt uppfattas på två sätt, nämligen:
(1) Som ett förhållande vilket påverkar fordringens status i förmånsrättshänseende. Förhållandet skall därför beaktas inom ramen för FRL.
(2) Som ett fordringsvillkor, vilket måste vara uppfyllt för att fordringen skall anses fullgången. Med detta synsätt är efterställningsklausulen något som inte har med FRL att göra, utan endast med dess existens. I doktrinen och möjligen också i praxis synes efterställningsvillkoret utan närmare reflektioner ha uppfattats som något som styr fordringens förmånsrätt medan jag fann skäl för att se det som ett fordringsvillkor. Det närmare innehållet bestäms av hur villkoret har formulerats; här föreligger avtalsfrihet. Med utgångspunkt i att villkoret formulerats på ett tämligen kortfattat och stereotypt sätt -— fordringen sägs t. ex. efterställd sålunda att den grundar rätt till betalning först efter att gäldenärens övriga borgenärer blivit förnöjda — menade jag att föreskriften in dubio bör förstås så, att efterställningsklausulen så att säga utlöses endast i den mån gäldenärens betalningsförmåga på förfallodagen är äventyrad. Om så är fallet, träder villkoret i kraft sålunda, att rätt till betalning förutsätter att alla andra borgenärers skulder på förfallodagen först erhåller betalning.
Med det angivna synsättet kommer man förbi dels det problemet att FRL enligt sin ordalydelse inte ger utrymme för någon efterställdhet, dels den svårighet som ansetts föreligga i att tvångsackord inte skulle kunna genomföras utan att också efterställda fordringar erhåller utdelning om minst 25 %.
Slutligen framhöll jag, att eftersom efterställningsklausulen är något som parterna disponerar över och kan modellera som de vill, kontraktsförfattaren borde skänka frågan mer uppmärksamhet än vad som hittills har varit vanligt.
2. Insolvensutredningen har i sitt betänkande SOU 1992:113 också uppmärksammat de problem som en efterställningsklausul kan vålla i samband med ackord.2
1 Beträffande skillnaden mellan efterställning på grund av borgenärsavtal respektive på grund av gäldenärsavtal, se Lindskog SvJT 1992 s. 622 ff. — Beträffande denna uppsats skall anmärkas att hänvisningen till Stockholms Fondbörs Nobelutredning tillkom så sent, att jag inte blev i tillfälle till korrekturläsning. Till följd härav och som en konsekvens av min svårläsliga handstil kom justitierådet Johan Muncks namn att bli felstavat. Detta är inte bara en oartighet mot Johan Munck, utan har också lett till förväxlingsrisker i det, att det med avseende på hänvisningarna i not 90 inte framgår att det är Nobelutredningen och inte kommentaren till den danska konkursdomen (av højesteretsdomeren Mogens Munch) som avses.