Ur askan i elden?
Valet mellan rättegång och skiljeförfarande1
Av jur. kand. DAN HANQVIST2
De senaste decennierna har sett reformer av skiljeförfarandet och domstolsprocessen i en rad länder, däribland Sverige. Det kan därför vara på sin plats att närmare fundera över hur avtalsskrivningen skall gå till för att på bästa sätt tillgodose parternas intressen om en tvist uppstår. Tvistlösningsmekanismen blir av särskilt intresse när parterna befinner sig i eller har tillgångar i olika jurisdiktioner och kommer från olika kulturella bakgrunder. Utifrån ett partsorienterat perspektiv diskuteras i artikeln en del av de centrala problemen vid konfliktlösning och hur dessa kan hanteras.
1. Inledning
1.1 Varför skiljeförfarande?
Det kan vara lätt att få intrycket att skiljeklausuler ofta tas in i kommersiella avtal närmast av slentrian och inte alltid efter överväganden om vad som bäst gagnar en viss part i det konkreta fallet. Det förefaller med andra ord som om näringslivets aktörer och (kanske särskilt) deras juridiska rådgivare ibland antar att skiljeförfarandets fördelar i stort väger upp dess nackdelar och överträffar fördelarna med domstolsprocessen. Ibland kan valet mellan rättegång och skiljeförfarande vara tämligen slumpmässigt, t. ex. beroende på vilket standardavtal parterna råkat välja.
Jag skall här försöka visa varför en sådan attityd, särskilt i internationella avtalssammanhang, inte nödvändigtvis är befogad och att frågan om vilken konfliktlösningsmekanism som bör väljas i ett visst avtal borde besvaras efter mer ingående överväganden. Jag vill poängtera att mitt syfte inte är att visa att vare sig skiljeförfarandet
1Delar av denna artikel bygger på en akademisk uppsats skriven för The Hon. Lord Dervaird (professor John Murray, QC) vid Edinburgh University, 1992/93 Session. — Jag vill framföra mitt tack till Mrs. Tamara Øyre, B.A., LL.B., LL.M. (Edin.) vid Chartered Institute of Arbitrators, London och mina f. d. kollegor vid Advokatfirman Vinges London-kontor, jur. kand. Susanna Jonsson (numera verksam vid Advokatbyrån Claës Renström AB i Stockholm) och Maria-Pia Midenbäck, jur. kand., LL.M. (Harv.), som vänligen läst ett utkast till artikeln. Jag vill också framföra mitt tack till Mrs. Jennifer Wheeler vid Advokatfirman Vinges London-kontor som tålmodigt svarat för flera utskrifter av artikeln. Advokat Lars Edlund vid Vinges Stockholms-kontor har fungerat som ”redaktör” och kommit med välriktad och konstruktiv kritik. Fabian Ekeblad, trainee på Vinges Stockholms-kontor, har hjälpt till med källkontroll. 2Jur. kand., fil. kand., LL.M. (Edin.), biträdande jurist vid Advokatfirman Vinge KB i Stockholm.