OM DAGSBOTSLAGSTIFTNINGENS TILLÄMPNING.
AV
JUSTITIEOMBUDSMANNEN SEVE EKBERG.
Den nya lagen om dagsböter har trätt i kraft med början av innevarande år. För några av de spörsmål, som uppkommit under dess tillämpning, skall lämnas en redogörelse i det följande.
Enligt den nya lagstiftningen är bötesådömandet uppdelat i två led. Det första åsyftar att fastställa brottets svårighetsgrad i ett visst antal bötesenheter, dagsböter. Det andra ledet avser att bestämma beloppet av varje dagsbot med hänsyn till den brottsliges betalningsförmåga. Grundtanken i systemet är som bekant den, att det strafflidande, som drabbar den sakfällde, skall för en och samma likvärdiga förbrytelse bliva lika stort, vare sig den sakfällde är fattig eller rik.
Vid bestämmandet av det första ledet, dagsbotsantalet, torde domaren hava att tillämpa ungefärligen enahanda principer för straffmätningen som förut. Enligt motiven till lagen har domaren att fråga sig, huru många dagar den tilltalade skäligen bör vara underkastad den yttersta sparsamhet för att genom betalning för dag sona vad han brutit.
Vida större svårigheter än bestämmandet av dagsbotsantalet torde sannolikt fastställandet av dagsbotsbeloppet vålla domstolarna, innan förtrogenhet vunnits med den nya lagstiftningen. I 2 kap. 8 § strafflagen heter det, att dagsboten skall fastställas» efter ty prövas skäligt med hänsyn till den sakfälldes inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt». Av uttalanden i motiven framgår, att det vid dagsbotsbeloppets fastställande ingalunda är fråga om ett matematiskt noggrant bestämmande av den sakfälldes betalningsförmåga efter förebild från taxeringsförfarandet, utan att det gäller att