En internationell rättskammare. Vid ett av National-Sozialistischer Rechtswahrerbund föranstaltat internationellt juristmöte i Berlin den 3—5 april 1941 meddelade ordföranden i det danska juristförbundet landsretssagfører Reitzel-Nielsen på ett högtidligt sammanträde den 5 april, att föregående dag beslut fattats om grundande av en Internationell Rättskammare (»Internationale Rechtskammer»). Man hade enhälligt beslutat utse riksministern dr Frank till rättskammarens president.
Dr Frank förklarade sig antaga presidiet över kammaren och framhöll i ett anförande, att denna konstituerats genom ett av ledande jurister frivilligt och på ideella grunder fattat beslut. Den internationella rättskammaren skulle icke vara ett instrument, som hängåve sig åt formalistiska betraktelser, utan en gemenskap, uppburen av rakryggade och ansvarsmedvetna män, vilka bekände sig till samma ideal.
I kammarens stora råd äro hittills följande länder representerade: Tyskland, Bulgarien, Danmark (dr Reitzel-Nielsen), Finland (prof. Kyösti Haataja), Ungern, Japan, Norge, Nederländerna, Portugal, Rumänien och Spanien. Till »Geschäftsführer» har utsetts Tysklands representant dr Pfeiffer.
I. S.
En nordisk juristvecka anordnades d. 24—29 april 1941 i Stockholm och Uppsala av svenska styrelsen för de nordiska juristmötena i samarbete med de juridiska fakulteterna i Stockholm och Uppsala, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Juristföreningen i Stockholm, Stockholms högskolas juridiska förening och Juridiska föreningen i Uppsala. Föredrag och inledningsanföranden höllos av professorerna Brynolf Honkasalo, Kaarlo Kaira och Erik af Hällström, samt universitetsadjunkten Tauno Tirkkonen, Finland, højesteretssagfører Øyvind Ahnfelt-Rønne, professorerna Henry Ussing och Oscar Alfred Borum, Danmark, samt justitierådet Nils Alexanderson, prof. Håkan Nial och statsrådet K. G. Westman, Sverige. Muntliga domsförhandlingar anordnades under ordförandeskap av f. d. justitierådet Arthur Lindhagen och højesteretsdommer Vilhelm Topsøe-Jensen. Samtliga föredrag och inledningsanföranden vid stämman komma att publiceras i nästa häfte av SvJT.
Ungdomsarrest och försummelse av tillsynsplikt. I Tyskland har genom en förordning d. 4 okt. 1940 införts en ny reaktionsform mot ungdomsbrottsligheten, s. k. Jugendarrest. Hittills ha i Tyskland unga personer för lagöverträdelser av allvarligare beskaffenhet oftast dömts till kortvarigt frihetsstraff, vilket emellertid i mycket stor omfattning ådömts villkorligt. Tendensen att giva villkorlig dom har emellertid ansetts oförenlig med den na-