OMRÖSTNING OM SÄRSKILDA OMSTÄNDIGHETER I TVISTEMÅL.
AV
F. D. JUSTITIERÅDET NILS VON STEYERN.
Den tankeoperation, som får sitt uttryck i en dom, utgör regelmässigt ett fastställande av ett saksammanhang, bestående av ett eller merendels flera fakta, och en tillämpning på detta saksammanhang av gällande rättsregler. Noga taget konstateras först vilka rena fakta bevisats, varefter undersökes om härigenom föreligger ett eller flera s. k. rättsfakta och slutligen prövas vilken rättsföljd dessa rättsfakta medföra. Som ett mellanled tillkommer stundom en användning av s. k. erfarenhetssatser på det befunna saksammanhanget.
Om alla de led som sålunda ingå eller kunna ingå i dömandet gäller, att meningsskiljaktigheter kunna yppas bland en domstols ledamöter, och inom varje led kunna flera omständigheter giva upphov till skilda uppfattningar. Att i ett och samma mål olika åsikter uppkomma i den utsträckning, som är teoretiskt möjlig, är naturligtvis mycket ovanligt. Men det hör ej till sällsyntheterna, att ett eller ett par fakta jämte en eller annan rättsfråga ge upphov till delade meningar. Särskilt är detta händelsen i de högre instanserna, där av naturliga orsaker de »svåra» målen äro relativt flera än i underrätterna.
Vad särskilt de faktiska omständigheterna angår, är att märka, att de kunna stå i olika inbördes förhållande till varandra. De kunna vara parallella i så måtto, att förutsättningen för bifall till en parts talan är att två eller flera omständigheter föreligga utan att det logiskt kan avgöras att den ena eller andra bör prövas först. En parallellitet kan också bestå på det sättet, att en part åberopar flera omständigheter, av vilka det är tillräckligt att någon föreligger. En fotgängare, som blivit påkörd av en cyklist, fordrar skadestånd av denne under uppgift att cyklisten kört