KNUD ILLUM. Den kollektive arbejdsret. 2 uppl. Kbhvn 1951. Nyt Nordisk Forlag Arnold Busck. 403 s. Dkr 20,00.

 

    Standardverket i dansk arbetsrätt ILLUMS Den kollektive arbejdsret har utkommit i en andra upplaga.1 Det har inte varit nödvändigt att göra större omarbetningar. Tiden efter 1939, då den första upplagan utgavs, har inte medfört några viktigare förändringar. De nya rättsfall, som noteras, ansluter sig till tidigare antagna principer. Den särskilda lagstiftningen från ockupationstiden har upphävts utan att efterlämna varaktiga spår.
    Den danska arbetslagstiftningen bygger som bekant i stort sett på samma grundsatser som den svenska. I Danmark har dock statsmakten nödgats att ingripa i lönesättningen mera direkt än hos oss. När en öppen konflikt hotat, har parterna gång efter annan genom tillfällig lagstiftning tvingats att hänskjuta tvisten till skiljedom eller att antaga förlikningsmannens förslag som avtalsinnehåll. Så har skett också vid flera tillfällen efter kriget. Illum konstaterar, att detta förhållande i det långa loppet måste komma att sätta djupa spår i organisationernas verksamhet.
    En nyhet för dansk arbetsmarknad är de förhandlingsregler som antagits av huvudorganisationerna 1951, vilka syftar till att hindra att part förhalar förhandlingarna.

F. S.

 

Lakimieskalenteri — Juristkalender 1953. Sjunde årg. Utg. av Suomen Lakimiesliitto — Finlands Juristförbund. Vammala 1952.

 

    Sedan sju år ha de finländska juristerna en egen fickkalender, skriven mest på finska men med bl. a. innehållsförteckningen tvåspråkig. Denna visar att boken förutom en kalender med kortfattade anteckningar om underdomstolarnas periodiska åligganden också ger åtskilligt annat av värde för juristen. Av detta må här nämnas blott uppgifter angående juristsammanslutningar av skilda slag och juridisk litteratur, förteckningar å vissa domare och medlemmar av den juridiska fakulteten, fakta om spritförtäringsinverkan, havandeskapstabell samt utdrag ur skattelagstiftningen med skattetabeller, däribland en rörande den finländska specialiteten stämpelskatt för titlar.
    Vore inte en sådan kalender något att söka efterlikna? Vad säga t. ex. utgivarna av våra f. ö. förträffliga domarkalendrar? Fast man borde nog knappast som i den finländska förlagan ta med juristers födelsedagar.
 

K. S.

 

A. S. DIAMOND. The evolution of law and order. London 1951. C. A. Watts & Co., Ltd. VIII + 342 s. 21 sh.

 

    Den arkeologiska och den rättshistoriska forskningen har framdragit en mängd material till belysning av gångna tiders rättssystem, och genom etno

 

1 Första uppl. anmäldes i SvJT 1939 s. 793 av sign. Ö. U.

 

116 LITTERATURNOTISERlogiens landvinningar ha vi en ganska grundlig kunskap om de nutida primitiva folkens rättssedvänjor. Med anlitande av detta material har förf. till ovanstående arbete skridit till uppgiften att ge en sammanfattande redogörelse för rättsordningens utveckling alltifrån den paleolitiska periodens början, då människan för första gången skilde ut sig som en särart ur djurriket, intill nyare tid. Förf:s huvudtes är att folk, som nått samma grad av social och ekonomisk utveckling ha — oberoende av tid och plats — i stort sett samma rättsliga institutioner. Sålunda visar han hur Gamla Testamentets tid i Palestina i socialt och rättsligt avseende motsvaras av de 12 tavlornas tid i Rom, tiden 1100—1300 i England och vår egen tid i vissa delar av Nigeria och Bechuanaland. Rätten, »the distilled essence of civilization», sättes även i relation till de olika samhällenas religiösa och kulturella utveckling.
    Hammurabis lag från omkring år 1800 f. Kr. har ju länge ansetts som den äldsta existerande lagkodifikationen. År 1947 upptäcktes emellertid en omkring 200 år äldre lagtext härrörande från den feodala statsbildningen Eshnunna vid östra stranden av Tigris. Av talionsprincipen, som genomsyrar Hammurabis lag liksom även den omkring 1 000 år yngre s. k. Mose lag och alltid betraktats som den äldsta straffprincipen, finns intet spår i Eshnunnalagen. Där äro alla straff av pekuniär natur. Med stöd härav hävdar förf. att talionsprincipen representerar ett jämförelsevis sent stadium i rättsutvecklingen. I arbetet visas hur edsinstitutet utvecklats ur de gamla ordalierna eller eldproven, vilka i och med kristendomens införande kommo att utföras i kyrkan under prästerlig ledning. Sedan ordalierna ersatts av edgång ägde även denna till en början rum i kyrkan under ett uppehåll i domstolsförhandlingarna.
    Arbetet kan anbefallas till envar, som är intresserad av en översikt av rättssystemets utveckling från dess första begynnelse till de invecklade regler, som kringgärda dagens samhällsmedborgare.

T. M.