Lagberedningen. Enligt lagberedningens till K. M:t avgivna ämbetsberättelse har beredningen fortsatt behandlingen av testamentsrätteu. På grundval av tidigare uppgjorda utkast till lagtext inom vissa delar av detta lagstiftningsområde har uppsatts förberedande förslag till lag om testamente, varjämte frågan om fideikommissavvecklingen varit föremål för övervägande. För vidare prövning av sistnämnda fråga har befunnits önskligt att erhålla vissa upplysningar, om vilkas införskaffande beredningen därför gått i författning. Angående förhandlingarna mellan Sverige och de övriga nordiska länderna rörande de internationellt privatsrättsliga reglerna i fråga om vissa till familjerätten hörande ämnen se Sv. J. T. 1927 s. 494. Beträffande det svensk-finska samarbetet på arvsrättens område se efterföljande notis.
Det svensk-finska samarbetet på arvsrättens område (se Sv. J. T. 1927 s. 411 och 503) tog sin början vid överläggningar i Stockholm under tiden d. 6—17 dec. 1927 mellan förvaltningsrådet Grönvall samt lagberedningensordförande och ledamöter. Det av beredningen uppgjorda utkastet till lag omtestamente har därvid genomgåtts.
Dalautredningen. Av den redogörelse rörande utredningen angående jordförhållandena i Kopparbergs län, som utredningens ledare presidenten A. Berglöf d. 31 dec. 1927 ingivit till K. M:t, inhämtas bl. a.: Sedan det under år 1926 igångsatts 12 förrättningar enligt lagen d. 30 april 1925 (Sv. F. S. nr 102), beslöt K. M:t redan s. å. beträffande 11 av dessa förrättningar, att desamma skulle fortsättas. Under år 1927 meddelades motsvarande beslut jämväl med avseende å den återstående förrättningen. Sålunda pågå nu 12 laga skiften enligt 1925 års lag. Under sommaren 1927 besökte dalautredningen skifteslagen för att rådgöra med förrättningsmännen och delägarna. I anledning av därvid yppat behov av särskilda föreskrifter för skiftena utöver tidigare meddelade avgav dalautredningen förslag till dylika föreskrifter, varefter förordning i ämnet utfärdades d. 9 dec.
Fastighetsböcker såsom för stad. Utöver tidigare omförmälda beslut rörande uppläggande av fastighetsböcker såsom för stad för vissa områden på landet (se Sv. J. T. 1926 s. 165 och 316 samt 1927 s. 242 och 409) hava ytterligare dylika beslut meddelats d. 11 nov. 1927 beträffande Mönsterås köping i Norra Möre och Stranda härads domsaga och Töreboda köping i Vadsbonorra domsaga.
Tre eller sex ting? I underdånig skrivelse d. 30 nov. 1927 hemställde styrelsen för Föreningen Sveriges häradshövdingar, efter uppdrag av föreningen, om sådan ändring i stadgan angående domsagornas förvaltning, att det antal allmänna tingssammanträden, som tingsmyndigt domsagobiträde må kunna
hålla innan biträdet fullgjort sådan tjänstgöring som omförmäles i 24 § nästsista stycket i stadgan, måtte ökas till sex.
I infordrade utlåtanden tillstyrktes förslaget av Göta hovrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge, varemot Svea hovrätt i sitt yttrande d. 13 dec.1927 anförde:
"Den bestämmelse i domsagestadgan, mot vilken styrelsens framställning riktar sig — nämligen bestämmelsen att antalet av de allmänna tingssammanträden, vilkas förrättande må uppdragas åt ett yngre, rättsbildat domsagobiträde, icke må överstiga tre — har tillkommit efter långvarigt förarbete, varunder olika synpunkter gjort sig gällande. De omständigheter, som av styrelsen för Föreningen Sveriges häradshövdingar nu åberopas till stöd för bestämmelsens ändrande, hava därvid ingalunda varit förbisedda; och ur delvis andra synpunkter har denna hovrätt gång efter annan uttalat vissa betänkligheter mot strävandena att starkt begränsa den tjänstgöring vid häradsrätt, som för de unga domareaspiranterna kan ifrågakomma före deras utbildning och prövning under fiskals- eller ledamotstjänstgöring i hovrätt. Å andra sidan har från flera håll hävdats angelägenheten av att denna utbildning och prövning kommer till stånd i god tid.
Sedan Kungl. Maj:t, efter riksdagens hörande, stannat vid det avgörande, som innefattas i omförmälda bestämmelse, vilken är avsedd att träda i kraftvid det nu förestående årsskiftet, synes man allestädes — i hovrätterna, i domsagorna och bland de yngre juristerna själva — hava inrättat sig efter den beslutade anordningen. Sålunda har denna hovrätt genom att till fiskalstjänstgöring utbilda och vid sig tills vidare knyta ett avsevärt antal unga jurister — långt flera än hovrättens eget behov kräver — planmässigt inriktat sig på att äga tillgång till vikarier för häradshövdingar i fall, där dessas fast anställda biträden icke skulle kunna mottaga vikariatförordnande; och de unga jurister, som innehava befattningar såsom andre notarier eller såsom oavlönade biträden, torde genom underhandsuppgörelse med vederbörande häradshövding hava i stort antal ordnat sin ställning från den utgångspunkt, att ifrågavarande bestämmelse nu skulle träda i tillämpning.
Ett bifall till den föreliggande framställningen skulle alltså enligt hovrättens mening leda till avsevärd rubbning i anordningar, som vidtagits i tilltro till målmedvetenheten i statsmakternas hållning i det föreliggande spörsmålet. Hovrätten föreställer sig att, även bortsett härifrån, ett kullkastande i sista stund av den princip, från vilken statsmakterna härvidlag utgått, näppeligen bör ifrågakomma, med mindre för en dylik omkastning kunna påvisas synnerligen starka skäl, som förut ej kunnat komma under övervägande.
Då hovrätten för sin del ej anser ett sådant sakläge vara för handen, tilltror hovrätten sig ej att tillstyrka bifall till den remitterade framställningen."
Den i hovrättens utlåtande uttalade meningen omfattades av presidenten frih. E. Marks von Würtemberg, assessorn N. Piehl och e. o. assessorn O.Ekecrantz. Hovrättsrådet A. Renström var skiljaktig och tillstyrkte bifall till framställningen. Hovrättsrådet G. Olin hemställde på särskild motivering, att framställningen icke måtte föranleda någon K. M:ts åtgärd.
I en underd. skrivelse d. 19 dec. 1927 framhöll en häradshövding under Göta hovrätt, att den av styrelsen föreslagna ökningen av det i den normala juristutbildningen ingående antalet ting ofrånkomligt skulle leda till den
starkaste press på häradshövdingarna att till det yttersta utnyttja förefintliga möjligheter till ledighet från tings hållande med därav följande olägenheter för rättsskipningen. Den föreslagna ändringen skulle vidare i dubbel måtto komma i strid med de unga juristernas utbildningsintresse. Å ena sidan skulle den enligt styrelsens uttryckliga förklaring kunna medföra det direkt åsyftade resultatet, att de ungas utbildningstid vid häradsrätterna förlängdes till 4 år. A andra sidan skulle den, om de unga juristerna allmänt sutte sina sexting, minska antalet notarier, som skulle kunna erhålla denna utbildning, till hälften mot vad som skulle vara möjligt, om det föreskrivna maximum av treting bibehölles. Den föreslagna ändringen skulle komma särskilt olägligt i en tid, då såsom nu trängseln bland dem som söka sin utbildning vid häradsrätterna vore större än någonsin.
I konselj d. 22 dec. 1927 fann K. M:t styrelsens framställning ej föranleda någon K. M:ts åtgärd.
En samtidigt av styrelsen ingiven under d. framställning om utvidgad kompetens för de ännu icke fullt tingsmyndiga biträdena är fortfarande beroende: på K. M:ts prövning.