Resestipendier till domare, domaraspiranter och åklagare. Sedan riksdagen med bifall till K. M:ts därom framställda förslag för budgetåret 1946/47 beviljat två reservationsanslag, vartdera å 10,000 kronor, till resestipendier åt domare och domaraspiranter resp. åt åklagare, har K. M:t d. 17 resp. 24 maj 1946 utfärdat kungörelser (nr 195 och 217) med bestämmelser i ämnet. Enligt kungörelserna skulle ansökan om erhållande av stipendium vara ingiven, vad angår domare och domaraspirant till justitiedepartementet före d. 1 juni 1946 och beträffande åklagare till justitiekanslersämbetet före d. 15 i samma månad (kommande år skola ansökningarna, vilka skola vara ställda till K. M:t, vara inkomna före d. 1 april det år ansökningen avser).
Vid ansökningstidens utgång hade framställningar, huvudsakligen avseende processrättsliga studier i Danmark och Norge, inkommit från inalles 29 domare och domaraspiranter samt 57 åklagare. K. M:t har behandlat ansökningarna d. 28 juni 1946 såvitt angår domare och domaraspiranter och d. 26 juli s. å. i fråga om åklagarna. Samtliga sökande domare och domaraspiranter samt 33 åklagare fingo stipendium. Av stipendiaterna äro 1 revisionssekreterare, 7 hovrättsdomare, 7 lantdomare, 8 stadsdomare, 5 domaraspiranter, 10 landsfogdar och t. f. landsfogdar, 1 landsfogdeassistent, 18 landsfiskaler och 4 stadsfiskaler.
Juris doktorspromotion hölls i Uppsala och Lund d. 31 maj 1946. Till juris doktorer efter avlagda prov promoverades i Uppsala jur. lic. Rudolf-Paul Grante och i Lund jur. lic. Per Nilsson-Stjernquist.
Nilsson-Stjernquist disputerade d. 16 mars s. å. på en avhandling med titeln Om handräckningsutslag. Å fakultetens vägnar opponerade docenten i processrätt vid Stockholms högskola Nils Dillén. Författarens egen opponent var jur. kand. Sten Gagnér. Nilsson-Stjernquist har förordnats att fr. o. m. d. 1 juli 1946 vara docent i processrätt vid Lunds universitet.
Grante avled d. 16 juni 1946 (se SvJT 1946 s. 633).
I Lund promoverades d. 31 maj 1946 till juris utriusque jubeldoktorer f. d. justitierådet förutvarande statsrådet Johannes Hellner och juris utriusque doktorn Bertil Wijk. Ingen av jubeldoktorerna hade haft tillfälle tillstädes