Dubbelt svenskt-tyskt medborgarskap. I den nya lagen om svenskt medborgarskap av d. 22 juni 1950 stadgas bland övergångsbestämmelserna i 18 §, att kvinna, som jämlikt äldre lag förlorat svenskt medborgarskap till följd av att hon ingått äktenskap med utländsk man eller att hennes make blivit utländsk medborgare, men som med tillämpning av den nya lagen skulle ha förblivit svensk medborgare, kan efter anmälan om sin önskan att återfå svenskt medborgarskap återvinna detta. Sådan ansökan måste göras före utgången av 1955.
Återvinnande av medborgarskapet skall enligt ett departementschefs uttalande i propositionen icke göras beroende av att kvinnan förlorar det utländska medborgarskap, hon för närvarande kan inneha. På grund av ifrågavarande stadgande kan alltså inträffa att kvinna, som återvinner sitt svenska medborgarskap, kommer att därjämte bibehålla sitt utländska och sålunda fall av dubbelt medborgarskap uppkomma. I det följande kommer detta spörsmål att behandlas såvitt avser svenska kvinnor, som genom giftermål med tyskar blivit tyska medborgare.
Fråga är huruvida sådan kvinna enligt tysk rätt genom återvinnande av sitt gamla svenska medborgarskap förlorar sitt tyska eller om detta framdeles skall bestå vid sidan av det återvunna svenska. Enligt 25 § i Reichsund Staatsangehörigkeitsgesetz av den 22 juli 1913, som alltjämt gäller, torde i detta fall i allmänhet dubbelt medborgarskap uppkomma. Enligt sagda lag gäller visserligen principiellt att förvärvet av främmande medborgarskap drar med sig förlust av tidigare innehaft medborgarskap i syfteatt dubbelt medborgarskap om möjligt skall undvikas,1 men den ifrågavarande paragrafen måste med hänsyn till sin ordalydelse anses tillåta innehav även av annat medborgarskap vid sidan av det tyska.
Jämlikt 25 § första st. nämnda tyska lag gäller nämligen som förutsättningar för förlust av tyskt medborgarskap att vederbörande varken bor eller varaktigt uppehåller sig i Tyskland och på begäran förvärvat utländskt medborgarskap. I VON KELLER-TRAUTMANNS arbete2 framhålles, att en person som bor inom riket inte förlorar sitt tyska medborgarskap, även om han på begäran erhåller ett annat medborgarskap. Sistnämnda fall torde