DEMETRIOS S. CONSTANTOPOULOS. The European Economic Community (E.E.C.). A ”Real Union". Hamburg (utan årtal). Girardet & Co. 50 s.
Den tyska »Zoll- und Handelsverein» började i blygsam skala 1833, fick fasta institutioner genom ett fördrag 1867 och ledde slutligen till riksenheten. Denna utvecklingsgång är en av de jämförelsepunkter prof. CONSTANTOPOULOS uppställer i sin skrift där han undersöker sexstatsmarknaden ur juridisk synpunkt. En annan jämförelsepunkt är unionen mellan Sverige och Norge, som han betecknar som en s. k. realunion, i det att vissa element av statsstyrelsen i de båda länderna överflyttats på en ny rättspersonlighet. Om nu ett antal stater inte gå så långt, att de till en union överflytta de väsentliga s. k. suveränitetsfunktionerna (utrikes och militära ärenden), kunna de, menar förf., likväl undantaga andra funktioner, t. ex. vissa ekonomiska funktioner, och överföra dem till en ny enhet, som då får karaktär av ett slags »partial industrial state», liknande en realunion.
Constantopoulos, som är professor i internationell rätt vid universitetet i Hamburg men av grekisk nationalitet, analyserar ingående och skickligt den rättsliga strukturen hos den s. k. sexstatsmarknaden, vilken eljest tilldragit sig intresse främst ur ekonomiska och handelspolitiska synpunkter. Han inriktar sig på de s. k. supra-nationella dragen i den nya inrättningen och på dess betydelse för framtida s. k. integration i Europa. Prefixet »s. k.» framför en del nya termer, som efter andra världskriget kommit att överflöda i internationellträttslig och politisk litteratur, erinrar oss om att nya företeelser tillkommit, för vilka man söker beteckningar. Världen ser inte ut som den gjorde förr och även för juristerna anmäla sig nya problem och sammanhang. Man kommer inte långt med den klassiska folkrättens satser och metoder. Men vill man finna nya sådana gäller det först att göra sig underkunnig om förändringarna.
Inte bara teoretiskt är utvecklingen i Väst-Europa av stort intresse. Rent praktiskt är det också av vikt inte minst för oss inom länder, som stå utanför den gemensamma marknaden, att ta reda på hur denna ekonomiska motståndare ser ut och kommer att fungera. Constantopoulos påpekar, huru skaparna av denna marknad — »det europeiska ekonomiska samhället» — gick mycket mer varsamt till väga än då kol- och stålunionen kom till. Då dolde man inte de supra-nationella syftena eller att integration var en målsättning; å andra sidan var det framför allt en administrativ samordning man åstadkom. Vid sexstatsmarknadens tillkomst däremot undvek man att skapa eller diskutera konstitutionell sammansmältning mellan de deltagande staterna. Man skapade endast de organ, som voro nödvändiga för de uppställda ekonomiska syftenas fullföljande. Men ändå nådde man långt; så långt attinte bara administration och rättskipning utan även lagstiftande funktioner tillkommit organen för det nya »samhället». Dess kännetecken