Sjukt barns ställning vid fördelning av kvarlåtenskap i visst fall

    Tänker man sig ett exempel, enligt vilket en arvlåtare efterlämnar 30 000 kr, ett testamente på 6 000 kr och tre barn, av vilka ett är i behov av underhåll på grund av sin underårighet, ett sjukt och i behov av sin arvslott för sin försörjning och det tredje normalt och vuxet, får man svårigheter, att fördela kvarlåtenskapen enligt lagens regler. Med utgång från det angivna exemplet har GUNNAR HERMANSSON påpekat svårigheterna i SvJT 1956 s. 360 ff. Lösningsförslag till liknande problem som i exemplet finns också i GUNVOR WALLINS lösningar tillexemplen i ÅKE LÖGDBERGS Bodelning och arv, Lund 1960, s. 33 f. Om Hermanssons förslag till hur man skall fördela de 30 000 kronorna kan främst sägas, att det ej bygger på lagreglerna i den utsträckning de går att bygga på.
    ÄB har fördelningsregler i kapitlena 7, 8 och 11, motsvarande AL 7 och 8 och TL 3. Hur man skall förfara just i en situation som i exemplet finns det ingen regel för. Om det förutsättes, att de särskilda förutsättningarna för reglernas tillämpning är för handen, säger ÄB 8:1

 

sistnämnde är i sin tur endast förbjuden att skingra fordringen och tordedärför vara oförhindrad att indriva densamma, varav han kan ha ett fullt behörigt intresse, exempelvis för att skaffa sig bättre ränta å medlen eller för att utnyttja ett gynnsamt läge i avseende å den förpliktades betalningsförmåga. Om den anträffade fordringen däremot anses finnas hos den förpliktade, kan denne förbjudas att betala till den berättigade. Skillnaden är enligt min mening väsentlig.²⁸ Ibland förekommer att i förordnande om kvarstad eller om vanligt skingringsförbud förklaras, att åtgärden får vidtagas i avseende å så mycket av gäldenärens egendom, som svarar mot skulden, varvid dock ej annan egendom får ifrågakomma än den i borgenärens yrkande angivna. Även då det icke är fråga om egendom hos tredje man, bör därför det förutseende borgenärsombudet se till att hans angivande av viss egendom icke får sådan formulering, att det begränsar yrkandet till att omfatta endast denna egendom.

följande av betydelse för lösningen av exemplet. Underhållsbidragets kall tas ur kvarlåtenskapen, och icke utgöras av någon arvinge med dess arvslott. Bidraget utgår före arv och testamente, icke ens bröstarvinges laglott undantas, men sjukt barn skall ha hela sin arvslott. Denna räknas här som en kvotdel av kvarlåtenskapen minskad med legat, på så vis kan hänsyn tas till laglottsreglerna och man undkommer svårigheter att beräkna i vilken proportion ett legat annars skall belasta sjukt barns arvslott och övrig kvarlåtenskap. Enligt 7:6 skall laglott beräknas utan hänsyn till eventuellt underhållsbidrag. Därmed ger man uttryck för i vilken ordning man anser de olika anspråken skall stå tillbaka för underhållsbehovet hos den underårige, nämligen icke laglottsskyddat arv, testamente och sist laglott.
    När underhållsbidraget (12 000 kr) är uttaget under hänsynstagande till den sjukes arvslott (8 000 kr) är kvarlåtenskapen fortfarande oskiftad, och av oskifto skall legat utgå enligt 11:2. Frågan är nu om man skall reservera den sjukes arvslott, även när testamentet skall verkställas, eller om man skall medge, att testamentet tar intill laglotten även för den sjuke. Reserverar man arvslotten för den sjuke, kan testamentet verkställas med endast 5 000 kr av de återstående 10 000, ty den friske, vuxnes laglott är 5 000 kr. Reserverar man den icke, har man 18 000 kr kvar efter det underhållsbidraget uttagits. 10 000 kr är de andra barnens laglotter. När testamentet verkställts återstår 2 000 kr att dela mellan den sjuke och den friske, men hur? Här inställer sig ett proportionalitetsproblem, lagstiftaren har ju givit ett sjukt barn ett kraftigare anspråk på kvarlåtenskapen än ett normalt, vuxet. Man kan säga, att problemet i exemplet är hur man har tänkt sig det sjuka barnets ställning i förhållande till testamentstagare. Förhållandet till den underårige framgår av 8:1, arvslotten skall ju reserveras då underhållsbidraget uttas. Förhållandet till den friske, vuxne är egentligen också klart genom att endast denne och icke den sjuke kan få sitt arv påverkat av den underåriges behov. Den friske, vuxne får mindre arvslott, om den sjuke skall ha full sådan. För andra aktuella intressekombinationer finns regler i lagen. Den underårige har således ett anspråk starkare än laglottsanspråket och testamentsanspråket, laglott går i sin tur före testamente. Problemet i exemplet skall nu behandlas med utgångspunkt i de två intressekonstellationerna, sjukt barn i förhållande till testamentstagare och sjukt barn i förhållande till normalt, vuxet. Resultatet skall bli en lösning på problemet, en lösning som består i den värdesättning av den sjukes intresse i förhållande till testamentstagarens och den friske, vuxnes, som ej finns i lag direkt, kanske därför att fallet hör till dem som är alltför speciella för att behandlas i lagtexten. Konsekvenserna av att man varierar beräkningssättet av den sjukes arvslott skall beaktas och slutligen skall metoden för beräkningen av de olika lotterna skisseras.
    Förhållandet mellan det sjuka barnet och testamentstagaren. För alternativet att den sjuke skulle få stå tillbaka för testamentstagaren kan den allmänna laglottsregeln sägas tala. Från den regeln har i sammanhanget ej gjorts något uttryckligt undantag. För det första har man dock ej bortsett från laglottsregeln, om man beräknar arvslotten som här, nämligen som en kvotdel av vad som återstår, sedan testamentet

dragits från kvarlåtenskapen och således minskat samtliga lotter lika mycket. Vid den beräkningen är laglotten yttersta gränsen för hur långt ett testamente kan verkställas. För det andra är det en annan sak, att vad som beräknats för testamentstagaren likväl ej kommer att kunna utges till honom, eftersom den underåriges behov har föranlett lagstiftaren att sätta dennes krav före testamentstagarens. Lagstiftaren har ju angivit den ordning, i vilken de olika anspråken på kvarlåtenskapen skall stå tillbaka: icke laglottsskyddat arv, testamente och laglott. Då man angivit denna ordning, har man i själva verket även givit svaret på frågan, om den sjukes arvslott skall undantagas vid verkställandet av testamentet eller ej. Om så bestämts, att icke laglottsskyddat arv, testamente och laglott i nämnd ordning skall stå tillbaka för den underåriges underhållsanspråk, under det att den sjukes arvslott bevaras, är det väl ej förenligt med den ordningen, att ge till testamentstagaren vad som en gång ansetts böra tillfalla den sjuke. Testamentstagaren har ju satts tillbaka för den underåriges skull, men ej den sjuke.
    Nu skulle man kunna säga, att den sjuke vore tillräckligt tillgodosedd genom den rätt till underhållsbidrag från testamentstagare, som givits honom genom 8:3. Den arvslott, som beräknats för den sjuke, skulle alltså kunna sägas bliva uppdelad på en kontantandel och en del i form av ett procentuellt underhållsbidrag årligen. Regeln i 8:3 är emellertid ej endast tillämplig i fall som det här aktuella utan överhuvud i fall där egendom testamenterats bort från sjuk arvinge. Regeln är grundad på tanken att det är otillbörligt i allmänhet, och särskiltmed hänsyn till den legala underhållsplikten enligt FB 7:3, att en arvlåtare testamenterar egendom, då han har sjuk arvinge i behov av så mycket som möjligt av sin arvslott. Man har alltså skapat en bidragsrätt, men med hänsyn till att testamentstagaren kan vara ett syskon till den sjuke med väl så stort behov av egendomen för sin utkomst har bidragsrätten begränsats till årligen högst fem procent av den testamenterade egendomen. Menar man, att bidraget skulle vara tillräckligt skäl att minska den sjukes arvslott till förmån för testamentstagaren, måste man klargöra om en årlig ränta är en fullgod ersättning för det kapital varav den utgår. Skillnaden tycks vara ganska stor.

    Mot att man skulle ge företräde åt testamentstagaren talar de situationer som uppstår, om man förändrar siffrorna i exemplet något. Antar man att den underåriges behov är så stort som 20 000 kr, kan full laglott ej utgå till den friske, vuxne. För den sjuke är 8 000 kr reserverade, tar man av dem så mycket att den friske, vuxne får full laglott, har man alldeles kringgått bestämmelsen i 8:1, att den sjuke icke skall ha sin arvslott beskuren av underhållsbidraget, för det är just vad den i själva verket blivit. Tar man av den sjukes lott och ger åt testamentstagaren, kommer man i konflikt med laglottsregeln, ty testamentet har verkställts, trots att en bröstarvinge ej fått sin laglott.
    Situationen kan bli ännu värre. Den underårige kan behöva mer pengar än som finns att tillgå, sedan den sjukes lott undantagits. Antag, att han behöver 25 000 kr. Han kan få 22 000, ty den sjuke skall ha 8 000. Om nu likväl den sjuke ej skall få behålla mer än vad som är hans laglott (5 000 kr), till vilken eller vilka skall de 3 000 kr ges? Den underårige behöver ytterligare 3 000 kr, den friske, vuxne har

ingen laglott fått och testamentet på 6 000 kr har ej verkställts till någon del.
    En lagregel är ett medel med vars hjälp man skall nå ett visst mål, i det här fallet en viss fördelning av en kvarlåtenskap. Handlar man vid sitt användande av regeln så att man ej når det uppställda syftet eller motverkar det, har man troligen ej använt den rätt. Av samma skäl bör man ej i en tveksam situation göra en tolkning eller komplettering av givna regler så, att en tillämpning av resultatet av operationen ger som i det här fallet en fördelning av kvarlåtenskapen som ej kan förenas med andra tydliga regler.
    Det som hittills har sagts talar för att man skall lämna den sjukes arvslott orörd. Det är också syftet med reglerna i 8 kap. Med dem har man velat ge möjlighet till en kvarlåtenskapsfördelning, där man tar hänsyn till behov först och främst. De allmänna reglerna bygger på principen om fördelning efter aritmetiska grunder, för lättillämplighet och till förebyggande av tvister. Det har också föreslagits, att sjukt barn skulle få en underhållsbidragsrätt liknande den för underårigt, och en bidragsrätt finns i förhållande till testamentstagare, varför det är tydligt, att man funnit det sjuka barnets ställning vara värd beaktande.
    Förhållandet mellan det sjuka barnet och det friska, vuxna. Det friska, vuxna barnet får mindre lott, om man undantar hel arvslott fördet sjuka. Man ställde sig visserligen avvisande till det förslag om underhållsbidrag till sjuka barn ur kvarlåtenskap, som förut nämnts, men på skälen därför kan man ej frånkänna sjukt barn dess arvslott. För användning av djärva analogier måste varnas, och en sådan vore den mellan underhållsbidraget, som inkräktar på övriga intressenters möjligheter, och bevarandet av arvslotten. Skälet för avvisandet av bidragsförslaget var, att de samhälleliga hjälpåtgärder som står sjuka till buds förr borde utnyttjas än att friska syskon i produktiv ålder berövas det arv de kan behöva för sin och sin familjs underhåll.
    Skulle man lägga till den friske, vuxnes lott av vad som reserverats för den sjuke, handlade man i klar strid mot bestämmelsen i 8:1, att den underåriges behov ej skall inverka på den sjukes arvslott. Ju större underhållsbidrag som måste utgå desto mindre blev i första hand den friske, vuxnes del och i andra hand den sjukes, allt eftersom man med denna spädde på den friske vuxnes, då denna avtappades för underhållsbidragets skull.
    I detta sammanhang kan även FB 7:3 dras fram. Där ges en regel om föräldrars underhållsplikt i förhållande till sjuka barn. Den underhållsskyldigheten får ju under arvlåtarens livstid den verkan, att ett behövande sjukt barn sätts före de friska.
    Anser man trots det sagda, att den sjukes arvslott skall tas i anspråk för testamentets skull, möter man svårigheten att ta den i rätt proportion i förhållande till vad man tar av den friske, vuxne. Genom regeln om att den sjukes arvslott skall undantas, när underhållsbidraget uttas, har ju en skillnad gjorts mellan den sjuke och den friske, vuxne.
    Beräkningen av arvslotten för det sjuka barnet. Arvslotten för den sjuke har räknats som en tredjedel av kvarlåtenskapen (30 000 kr) minus legatet ( 6000 kr), dvs. 8 000 kr. Man kunde tänka sig att räkna

den sjukes arvslott som en tredjedel av 30 000 kr, dvs. 10 000 kr, och undantaga denna del när underhållsbidraget uträknas. Undantar man denna del även när testamentet skall verkställas, kommer man i klar konflikt med laglottsreglerna. En följd av beräkningssättet bleve, att ett testamente fick olika verkan för ett sjukt barn, om arvlåtaren även efterlämnade ett underårigt barn, och om han ej gjorde det. Efterlämnade han ett underårigt barn bleve den sjukes arvslott i ett fall som enligt exemplet 10 000 kr. Efterlämnade han i stället två friska, vuxnasyskon till den sjuke, bleve arvslotten 8 000 kr. Skillnaden står ej alls i förhållande till de särskilda omständigheterna i de båda fallen och framstår som en slumpmässig följd, som ej kan rättas med de givna reglernas hjälp. Man måste därför överge förfaringssättet att reservera den sjukes arvslott vid testamentsverkställigheten.
    Arvslotten för den sjuke skall alltså kunna tas i anspråk intill laglotten. Frågan blir emellertid, hur mycket som skall tas av den sjukes arvslott, och hur mycket som skall tas av resten av kvarlåtenskapen. Man kan också uttrycka frågan så: hur mycket skall var och en slutligen få? Genom regeln om undantagande av den sjukes arvslott har ju, som förut påpekats, en skillnad gjorts mellan det sjuka och det friska, vuxna barnet. Man kunde ta en proportionell del från den sjukes arvslott och resten av kvarlåtenskapen, dvs. 5/9 respektive 4/9. Man kunde också lägga den sjukes arvslott till resten av kvarlåtenskapen, dra ifrån testamentssumman och dela återstoden lika mellan den sjuke och den friske, vuxne. Det spelar dock ingen roll vilket av alternativen man väljer, ty alla de invändningar, som enligt det föregående kan resas mot att man tar den sjukes lott i anspråk, kan göras även om man beräknar lotten som nu senast. Man kommer genom den beräkningen ej ifrån några svårigheter, utan möter nya.
    Metoden för delningen av kvarlåtenskapen. När man sålunda fattat ståndpunkt i den konfliktsituation eller de situationer, som här behandlats, och har lösningen av andra i lagen, blir uppgiften den relativt enkla att göra en fördelning i enlighet med dessa lösningar. För att man skall kunna följa anvisningen om den ordning, i vilken icke laglottsskyddat arv, testamente och laglott skall eftersättas förunderhållsbehovet, måste man göra en preliminär beräkning av dessa olika delar, som om fråga ej vore om underhållsbidrag. Man får därvid tre arvslotter på 8 000 kr vardera, av vilka 5 000 kr är laglott och en testamentslott på 6 000 kr. Dessa lotter, utom den underåriges och den sjukes, skall minskas i den ordning lagstiftaren avsett, tills den underåriges behov är tillgodosett. Han behöver ytterligare 4 000 kr, varför det friska, vuxnas lott minskas med 3 000 kr, därefter återstår endast laglotten, och testamentstagarens med 1 000 kr. Vid behov kan även resten av testamentslotten tagas liksom den friske, vuxnes laglott, men ej den sjukes lott.
    I motiven till AL kallar man den friske, vuxnes 5 000 kr för hans arvslott och en lika stor del av vad som tillkommit den underårige förarvslott, resten kallas underhållsbidrag. Det syns lämpligare att man kallade 8 000 kr för arvslott och resten för underhållsbidrag. Benämningen har en viss betydelse eftersom vissa specialregler finns för underhållsbidraget. Inga invändningar kan göras mot att man nämner de 5 000 kr för den friske, vuxnes arvslott, denne får ju ej mer.

    Man kunde invända, att det strider mot bestämmelsen, att underhållsbidraget skall tas av kvarlåtenskapen, att man tar det av de preliminära lotterna. Med att bidraget skall tas av kvarlåtenskapen menar lagstiftaren emellertid endast att ange en metod, motsatt den, att syskonen finge svara för att ett eventuellt underhållsbidrag utbetalades ur de arvslotter de faktiskt fått efter formligt arvskifte. Om en sådan ordning tillämpades befarade lagstiftaren en ogynnsam psykologisk påverkan på syskonen. De skulle kunna känna sig direkt belastade avsitt underåriga syskon. Gör man en sådan preliminär beräkning av lotterna som förordas här, behöver ingen känna sig mer belastad än han kan göra efter en enkel räkneoperation, som visar hur mycket mindre arvslotten blivit för att ett syskon är underårigt. En sådan uträkning kan göras oavsett vilka preliminära fördelningar som gjorts för lotternas beräkning enligt lagens regler.

Olle Ekstedt