Förslag till revision av den materiella konkursrätten m. m.; betänkande av lagberedningen.1 Efter samarbete med kommitterade från Danmark, Finland och Norge har lagberedningen i betänkandet Utsökningsrätt X (SOU 1970: 75) lagt fram förslag till omfattande ändringar i konkurslagen. Förslagen avser främst konkursgrunderna, gäldenärens rådighet över sin egendom (legitimation), återvinning, kvittning under konkurs och solidariska skuldförhållanden. Ändringar har även föreslagits i en del andra lagar som berör konkursrättsliga spörsmål. På de flesta väsentliga punkter har enighet kunnat uppnås vid de nordiska överläggningarna. Själva konkursförfarandet har, frånsett konkursens inledningsskede, inte behandlats i det framlagda betänkandet.
Vad angår konkursgrunderna skall insolvens liksom f. n. vara allmän konkursgrund. Med insolvens avses i förslaget att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder, varvid dock oförmåga som endast är tillfällig ej skall beaktas. Enligt gällande lag skall en gäldenär som själv sökt sig i konkurs eller som medgett borgenärs ansökan försättas i konkurs utan att insolvensfrågan prövas. Med tanke bl. a. på företag med stridande intressegrupper och på möjligheten att missbruka konkurs för skatteflykt skall enligt förslaget viss prövning av insolvensfrågan kunna ske i angivna fall. Uppgift av gäldenären att han är insolvent skall sålunda inte utan vidare godtas, om särskilda skäl föranleder till annat. I övrigt uppställer förslaget hjälpregler i form av vissa presumtioner om insolvens, vilka emellertid kan motbevisas. Gäldenären antas sålunda vara insolvent, om han vid utmätning inom en kortare tid före konkursansökningen funnits sakna utmätningsbara tillgångar eller om han förklarat sig inställa sina betalningar. Beträffande bokföringsskyldiga gäldenärer har dessutom föreslagits en särskild presumtionsregel för affärslivets speciella behov. Förslaget innehåller också ändrade regler angående möjligheten att hindra konkursansökan genom att ställa eller erbjuda säkerhet.
Särskilda bestämmelser har föreslagits för det fallet att flera konkursansökningar mot en gäldenär är anhängiga samtidigt och liknande situationer. Bestämmelserna är av betydelse bl. a. för beräkning av återvinningsfrister.
Enligt gällande lag får konkursansökan inte återkallas sedan konkurs beslutats. I förslaget har detta förbud modifierats.
I fråga om gäldenärens legitimation bibehåller förslaget den gällande ordningen att gäldenären förlorar rådigheten över sin egendom i och med beslutet om konkurs. Borgenär skall emellertid kunna utverka skingringsförbud mot gäldenären i avvaktan på konkursbeslutet. Beträffande rättshandling som gäldenären företar efter konkursbeslutet föreslås visst godtrosskydd för tredje man/medkontrahenten. Rättshandling som företas under tiden till dess beslutet kungjorts skall sålunda i princip kunna åberopas mot boet, om medkontrahenten var i god tro. Bevisbördan beträffande den goda tron har i detta fall lagts på boet. För tiden efter kungörandet skall den som infriat förpliktelse mot gäldenären åtnjuta godtrosskydd. Likaså skall den som i god tro förlitat sig på uppsägning eller annan sådan rättshandling skyddas i viss utsträckning. Vad gäller tiden efter kungörandet ankommer det på medkontrahenten att styrka sin goda tro. Konkursbeslutet skall anses vara kungjort dagen efter den då kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar.
De nya bestämmelserna om gäldenärens legitimation har föranlett ändring-
ar även i avtals- och kommissionslagarnas regler om verkan av fullmaktsgivares resp. av kommittents eller kommissionärs konkurs. Utvidgning har också föreslagits av det i skuldebrevslagen uppställda godtrosskyddet vid förvärv av löpande skuldebrev från obehörig person och vid betalning av löpande skuldebrev till sådan person. Denna utvidgning rör såväl konkursgäldenärer som omyndiga. På liknande sätt har aktiebolagslagen m. fl. lagar föreslagits ändrade.
Bestämmelserna om återvinning har genomgripande omarbetats. Möjligheterna till återvinning har vidgats avsevärt. Sålunda har återvinningsfristerna i regel förlängts, särskilt i förhållande till gäldenärens närstående. Som närstående skall räknas en ganska vidsträckt krets, vilken anges närmare i lagförslaget. Den omfattar både fysiska och juridiska personer.
Med hänsyn bl. a. till bevissvårigheterna har det eftersträvats att utforma bestämmelserna så att återvinning inte, som nu, i allmänhet skall bero av vad gäldenärens medkontrahent insett eller bort inse (det subjektiva rekvisitet) utan så långt möjligt gälla rättshandlingar som i sig själva avviker från det normala under de aktuella omständigheterna. De i denna mening objektiva reglerna i förslaget gäller a) gåva utom understöd och vanliga tillfällesgåvor, som inte stod i missförhållande till gäldenärens ekonomiska ställning; b) bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, främst i den mån bodelningen innefattar avsevärd eftergift från gäldenärens sida; c) utbetalning till närstående av oskäligt höga lönebelopp o. L; d) vissa avsättningar till pensions- eller personalstiftelser; e) betalning med ovanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställning, om betalningen ej ändå framstår som ordinär; f) kvittning under motsvarande omständigheter; samt g) pantsättning och annan säkerställelse om den sker i efterhand. — Härtill kommer utmätning. Utmätning för underhåll enligt GB eller FB skall dock åtkommas bara om den underhållsberättigade gynnats otillbörligt. — I fråga om betalning av växel och check föreslås en specialreglering, som i huvudsak motsvarar vad som gäller f. n.
Återvinningsfristerna i de objektiva fallen växlar mellan tre månader och— mot närstående — två år, räknat i förhållande till en närmare angiven fristdag (i regel konkursansökningens dag).
De objektiva reglerna kompletteras med en bestämmelse på subjektiv grund. Den gäller rättshandlingar genom vilka på otillbörligt sätt viss borgenär gynnats framför andra eller gäldenärens egendom dragits undan borgenärerna eller hans skulder ökats till skada för dem. Det krävs att gäldenären var eller genom åtgärden blev insolvent samt att den andre kände eller bort känna till insolvensen och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig. Fristen är i regel fem år.
Reglerna om rättsverkningarna av återvinning har också reviderats. De har i flera hänseenden mildrats till förmån för den återbäringsskyldige. Rätten till återvinning skall sålunda överlag kunna jämkas, om det som part skall återbära annars skulle överstiga vad han vunnit genom den aktuella åtgärden eller om andra synnerliga skäl föreligger. Huvudregeln skall vara att egendom som utgetts från någondera sidan skall återbäras. Enligt förslaget skall det emellertid kunna medges återbäringsskyldig att utge ersättning i egendomens ställe, när återbäring in natura är förenad med särskild olägenhet för honom. Avkastning som belöper på tiden efter delgivning av stämning i målet skall utges. Nödiga eller nyttiga kostnader skall ersättas, om inte särskilda skäl före-
ligger däremot. I det subjektiva fallet skall i viss utsträckning gälla strängare bestämmelser.
Återvinningstalan skall väckas inom ett år från fristdagen eller inom tre månader från det att anledning att väcka sådan talan blivit känd för konkursboet. Borgenärs talerätt har gjorts subsidiär till förvaltarens. Återvinning skall i fortsättningen även kunna göras gällande genom t. ex. anmärkning mot bevakning.
Gällande föreskrifter om borgenärs rätt att under konkurs kvitta skuld till gäldenären har omarbetats. Förslaget bygger på samma principer som gällande lag men innebär vissa ändringar och tillägg. Bl. a. har borgenärs rätt att kvitta med fordran som han förvärvat från tredje man begränsats med tanke på illojala transaktioner.
Utdelningsreglerna i fråga om solidariska skuldförhållanden vid konkurs har disponerats om och flera sakliga nyheter har föreslagits. Bl. a. har sålunda huvudborgenärens ställning stärkts både i förhållande till gäldenärens medförpliktade och till konkursboet.
En konkurs kan ofta dra ut på tiden. Det kan vålla gäldenären onödiga olägenheter. Enligt förslaget skall gäldenär, som ej är juridisk person, kunna utverka förordnande att konkurstillståndet för honom personligen skall hävas. Som villkor härför skall bl. a. gälla att boet är i allt väsentligt utrett. Beträffande egendom som redan ingår i konkursboet fortsätter konkursen som förut. Egendom, som tillfaller gäldenären senare, berörs däremot inte av konkursen.
B. R., H. M.