SÖREN JOHANSSON, Rättegången i marknadsdomstolen. Justus förlag, Uppsala 1986. 135 s.

 

Som nummer nio i serien "Skrifter från juridiska fakulteten i Uppsala" har Sören Johanssons bok "Rättegången i marknadsdomstolen" utkommit. Boken är, i likhet med en del tidigare arbeten i serien, en bearbetad version av författarens examensuppsats från juristlinjen. Handledare var professorn Per Henrik Lindblom.
    Författaren har alltså tagit som sin huvuduppgift att redogöra för rättegångsförfarandet i MD. Det är en mycket angelägen uppgift eftersom det endast är vissa grundläggande regler om förfarandet som meddelats i lag, främst lagen (1970: 417) om marknadsdomstol m. m., och det i doktrinen inte finns någon mer omfattande redogörelse för domstolen och dess verksamhet.1
    Inledningsvis presenteras MDs tillkomsthistoria och diskuteras dess status. Att MD är en specialdomstol och inte ett administrativt organ (eller en förvaltningsdomstol) anses fastslaget i och med att HD beviljat resning mot ett av MD meddelat beslut (NJA 1975 s. 461). Vidare ges en översikt över de viktigaste marknadsrättsliga lagar MD har att tillämpa (konkurrenslagen

 

1 I SvJT 1976 s. 417 och 1980 s. 401 belyser f.d. ordföranden i MD Peter Westerlind domstolens arbete, se även Bernitz, Svensk marknadsrätt (2. uppl. 1986) s. 20—23, 63—67, 132—136 och 265—269. 

50-36-170 Svensk Juristtidning

 

702 Hans Eklund(1982: 729), marknadsföringslagen (1975: 1418). lagen (1971: 112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen (1984: 292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare). En sådan översikt är motiverad inte bara för att den ger läsaren en bild av den lagstiftning MD huvudsakligen tillämpar utan även för att det i dessa lagar finns bestämmelser också om processen i MD.
    Därefter redogör författaren för reglerna om MDs sammansättning och beslutsförhet. MD är ju ett exempel på en domstol där både ämbetsmanna- och intresseledamöter deltar i avgörandena. Det kapitlet författaren kallat "Processuella frågor" inleds med ett avsnitt som redovisar den kritik som riktats mot att MD i regel är första och enda instans. Som författaren påpekar finns det dock en möjlighet att genom de särskilda rättsmedlen resning eller besvär över domvilla få till stånd en överprövning av MDs beslut. Men resningsreglerna kommer i en något egendomlig dager eftersom domstolen — utan att resning beviljats — kan pröva ett ärende på nytt inte bara när det föreligger ändrade förhållanden utan också när annat särskilt skäl föranleder det. Rättskraftsreglerna avviker följaktligen från vad som gäller vid allmän domstol. Är kanske detta en reminiscens från den tid då MD hette marknadsrådet och dess egenskap av domstol ännu ej var fastslagen? I förarbetena nämns att omprövningsmöjligheten torde överensstämma med allmänna förvaltningsrättsliga principer.2
    I kapitlet om förfarandet beskrivs MDs handläggning av ett ärende från ingivande av ansökan till dess ärendet är moget för avgörande. Handläggningen av ett ärende skall, enligt motivuttalande, ske i rättegångsliknande former och i stort sett efter rättegångsbalkens principer.3 I vilken utsträckning så sker genomgås i boken. Författaren karaktäriserar rättegången i MD som dispositiv men med vissa indispositiva inslag; det är knappast möjligt att uteslutande hänföra processen till endera kategorin. Han gör denna bedömning trots att det i motiven till en ändring av marknadsföringslagen sagts att processen i MD närmast är att jämföra med rättegången i ett indispositivt tvistemål.4 Sin karaktäristik grundar författaren på att det faktiskt (med visst undantag) är möjligt och dessutom vanligt förekommande med förlikningar i de marknadsrättsliga ärendena. Jag anser att författarens uppfattning har fog för sig. Orsaken till att det finns indispositiva inslag i MD-processen (så är t. ex. medgivande från den mot vilken yrkande om förbud etc. riktas inte bindande för MD) menar författaren vara att en sådan ordning krävs för att de lagar MD tillämpar skall få eftersträvad genomslagskraft. Det är ju ett skäl som i allmänhet inte anses ha någon motsvarighet i ordinära tvistemål,5 men som tydligen anses relevant för rättegången i MD.
    Handläggningen i MD leder i allmänhet fram till ett slutligt beslut. Om dessa och om interimistiska beslut handlar ett kapitel, där särskilt förutsättningarna för att meddela sistnämnda beslut diskuteras.
    Johanssons arbete innehåller även några avsnitt om processuella tvångsmedel, rättegångskostnad (vardera parten har att själv stå för sina kostnader) och delgivning samt ett kapitel om omprövning av beslut och rättskraft. Sist i boken görs en sammanfattning; den "som endast är intresserad av en översikt

 

2 Prop. 1970: 57 s. 97 f.

3 Prop. 1970: 57 s. 167.

4 Prop. 1984/85: 213 s. 54.

5 Se Ekelöf, Rättegång I s. 36 ff, jfr Lindblom, Konsumentmål (1985) s. 146 ff.

 

Anm. av Sören Johansson: Rättegången i marknadsdomstolen 703över de regler som styr rättegången i marknadsdomstolen kan begagna sig av sammanfattningen" (s. 13). I en avslutande kommentar påpekar författaren att formen för de marknadsrättsliga lagarnas övervakning och tillämpning är avgörande för vilken genomslagskraft lagstiftningen kan fa. Det konstaterandet gäller nog för all lagstiftning.
    Bokens största förtjänst ligger i att den ger en samlad framställning av rättegången i MD, något som tidigare saknats. Presentationen sker främst genom att lagreglerna och de spridda (och därmed ganska svåråtkomliga) förarbetena ställts samman och strukturerats, men även praxis redovisas. Arbetet är klart och redigt disponerat. Någon gång kan det bli upprepningar, men de är inte störande och är att föredra framför att man inte enkelt kanfinna det man söker. Framställningen löper lätt; språket är klart och enkelt. Främst kan man tänka sig att de som kommer i kontakt med MD har nytta av boken, men även andra jurister kan säkert finna den givande. Det görs åtskilliga jämförelser mellan ordinär process och en tidigare föga uppmärksammad form av specialprocess. Även processen i arbetsdomstolen (AD) får i någon mån fungera som jämförelseobjekt.
    Slutligen vill jag framhålla att det är utmärkt att förtjänta examensuppsatser kan nå ut till en bredare publik. De juridiska fakulteternas skriftserier — som ju även innehåller arbeten av mer ambitiöst slag — har blivit ett viktigt inslag i doktrinen.
 

Hans Eklund