Lagstiftningen i riksdagen hösten 1988
I nedanstående översikt lämnas en redogörelse för lagstiftningsfrågor som behandlats av riksdagen hösten 1988. Liksom i tidigare översikter av samma slag har företrädesvis medtagits ärenden som bedömts särskilt intressera SvJT:s läsekrets. Skatte- och tullagstiftning har förbigåtts. Om inte annat sägs har lag eller lagändring trätt i kraft; ikraftträdandet har i de flesta fall skett den 1 januari 1989. Hänvisning till Svensk författningssamling avser, om inte annat sägs, 1988 års samling.

 

Offentlig rätt
Riksdagen har slutligt antagit en rad vilande förslag till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen (om dessa se SvJT 1988 s. 553 f).

 

Lagstiftningen avser
    1. Vissa tekniska frågor beträffande handläggningen av förhandlingsfrågor för arbetstagare hos riksdagen.
    2. Ändrat huvudmannaskap för riksgäldskontoret m. m.
    3. De offentliga organens verksamhet vid krig och krigsfara.
    4. Grundlagsfäst integritetsskydd på dataområdet.
    5. Rätten att besluta om resning m. m.
    6. Tidsfristen för grundlagsändring.
    7. Ändringar angående tryckfriheten samt mötes- och demonstrationsfriheterna.
    8. Avskaffande av omyndigförklaring som rösträtts- och valbarhetshinder m. m. (SFS 1437—1440 samt 1442 ff).
    Det sistnämnda lagstiftningsärendet har föranlett följdändringar i bl. a. vallagen (SFS 1252 f).
    Ändringarna i grundlagarna har också föranlett vissa redaktionella ändringar i lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område och i sekretesslagen (SFS 1449 f).
    Genom en ändring i riksdagsordningen har antalet ledamöter i riksdagens utskott utökats från 15 till 17 från och med riksmötet 1988/89 (SFS 1014).
    Försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse (frikommunförsöket) har utvidgats och förlängts till utgången av år 1991. Ändringar har gjorts i lagen om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård m.fl. lagar. I samma lagstiftningsärende har riksdagen antagit en lag om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område (SFS 1412 ff).
    Riksdagen har beslutat att lagen om förbud under viss tid mot nybyggnad av djurstallar för nötkreatur och svin skall ha fortsatt giltighet till utgången av juni 1989 (SFS 1599).

 

Kyrkorätt
Riksdagen har slutligt antagit vilande förslag till ändringar i regeringsformen och i lagen om svenska kyrkan beräffande en ny organisation på lokal- och stiftspla-

 

net i svenska kyrkan. (Se härom SvJT 1988 s. 557.) Ändringarna i den sistnämnda lagen träder i kraft den 1 juli 1989 (SFS 1441 och 1429).
    Följdändringar till den nyssnämnda lagstiftningen har gjorts i bl. a. lagen om biskopsval och lagen om ändring i lagen om kyrkomötet (SFS 1550 ff).
    Riksdagen har vidare antagit en lag om upphävande av tio lagar på det kyrkliga området och i samma lagstiftningsärende gjort ändringar i 1686 års kyrkolag bl. a. av innebörden att regler upphävs i ämnen där kyrkomötet med stöd av lagen om svenska kyrkan får meddela egna föreskrifter (SFS 1556 f).
    Riksdagen har beslutat en lag om kyrkomusiken i svenska kyrkan. Enligt lagen skall pastoraten svara för den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna. De nuvarande statligt reglerade kyrkomusikertjänsterna blir rent kyrkokommunala och tjänsterna som skolkantor avvecklas. Lagen träder i kraft den 1 juli 1990 (SFS 1989: 8).

 

Fastighetsrätt
I syfte att minska de olägenheter som följer av att många jordbruksfastigheter ägs av dödsbon eller av flera personer med samäganderätt har riksagen antagit en lag om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter samt beslutat ändringar i ärvdabalken, lagen om samäganderätt och jordförvärvslagen.
    De nya bestämmelserna innebär bl. a. att ett dödsbo som innehar en jordbruksfastighet i princip skall vara skyldigt att avveckla fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Sker inte avveckling i rätt tid, kan dödsboet vid vite föreläggas att fullgöra skyldigheten. Om det föreligger särskilda skäl, kan anstånd med avvecklingen medges. Anstånd kan förenas med villkor.
    För sådana jordbruksfastigheter som ägs av minst tre personer gemensamt skall det finnas en ställföreträdare med uppgift att utåt företräda delägarna i angelägenheter som angår fastigheten och att inför delägarna svara för den löpande förvaltningen.
    För att begränsa uppkomsten av samägda jordbruksfastigheter får vidare förvärvstillstånd vägras vid förvärv av andel i en jordbruksfastighet, om ägarförhållandena genom förvärvet blir sådana att ett rationellt utnyttjande av fastigheten försvåras.
    Ändring har samtidigt beslutats i delgivningslagen i syfte att göra det lättare för myndigheterna att delge ett dödsbo. Delgivning som föranleds av att dödsboet innehar en jordbruksfastighet skall kunna ske genom att handlingen överlämnas till någon av delägarna. De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juli 1989 (SFS 1989: 31 ff).

 

Familjerätt m. m.
Riksdagen har beslutat om en reform av förmynderskapslagstiftningen. Reformen innebär att institutet omyndigförklaring avskaffas. Istället införs — vid sidan av möjligheten att förordna god man — en utbyggd form av godmanskap kallad förvaltarskap. Liksom för närvarande skall i första hand god man utses för den som behöver hjälp med sina angelägenheter. Endast i fall då den hjälpbehövande på grund av sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande är ur stånd att vårda sig själv och sin egendom och ett godmansförordnande inte är tillräckligt skall förvaltare förordnas för honom.
    Ett förvaltarskap skall kunna begränsas till att avse viss egendom eller angelä-

 

genhet. Den för vilken förvaltare förordnas förlorar rådigheten över det som omfattas av förvaltarens uppdrag men behåller i övrigt rätten att bestämma över sig själv och sina ekonomiska angelägenheter. Ändringar har också skett i föräldrabalkens bestämmelser om god man, vilka bl. a. syftar till att minska risken för att den gode mannen och den som förordnandet avser företar rättshandlingar som strider mot varandra, s. k. kolliderande rättshandlingar.
    Ett väsentligt inslag i reformen är att den för vilken förvaltare förordnas inte — såsom för närvarande är fallet med en omyndigförklarad — skall vara fråntagen sin rösträtt vid allmänna val.
    I samband med reformen har antagits internationellt privaträttslig lagstiftning rörande förmynderskap. Detta är en konsekvens av avskaffandet av institutet omyndigförklaring och innebär att nuvarande internationellt privaträttsliga regler m. m. kan tillämpas också då förvaltare förordnas.
    Under riksdagsbehandlingen ägnades stor uppmärksamhet åt frågan huruvida begränsat förvaltarskap eller — såsom hade upptagits i regeringsförslaget — enbart förvaltarskap utan begränsning skulle utgöra hinder för att inneha tjänster och uppdrag m. m. Härvid syftades på den dittillsvarande ordningen att t. ex. förmyndare, gode män, domare, advokater, ansvariga utgivare och funktionärer i aktiebolag skulle vara myndiga. Riksdagens beslut innebar att det som behörighetsvillkor för innehavare av sådan tjänst eller uppdrag har uppställts krav att han inte har förvaltare enligt föräldrabalken och detta oavsett förvaltarskapets omfattning.
    Reformen har vidtagits genom ändringar i föräldrabalken, ärvdabalken, brottsbalken, rättegångsbalken och ett stort antal andra författningar inom olika rättsområden och genom antagandet av en lag om nordiska rättsförhållanden rörande förvaltarskap enligt föräldrabalken m. m. (SFS 1251 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m. m. och om överflyttning av barn. Genom lagen införlivas med svensk rätt reglerna i dels Europarådskonventionen den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn, dels Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Ansökningar enligt konventionerna skall prövas av länsrätt i första instans och närmare bestämmelser om förfarandet i sådana ärenden finns i den nya lagen.
    Följdändringar har skett i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar och i sekretesslagen. Den nya lagen och följdändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1989: 14 ff).
    Riksdagen har beslutat om ändringar i lagen om erkännande och verkställighet av utländskt avgörande angående underhållsskyldighet. Ändringen, som föranleds av ett s. k. reciprocitetsarrangemang med Australien, innebär att lagens bestämmelser utvidgas så att offentliga organ får utverka erkännande och verkställighet i Sverige av utländska avgöranden om underhållsskyldighet även i vissa fall när underhållsbidrag inte har förskotterats. Lagändringen träder i kraft den dag regeringen bestämmer (SFS 1220).

 

Skadeståndsrätt
Genom ändring i trafikskadelagen har det högsta belopp som kan utgå ur den obligatoriska trafikförsäkringen höjts från 100 milj. kr. till 300 milj. kr. (SFS 1246).

 

Processrätt m. m.
En nyreglering har skett i fråga om de extraordinära rättsmedlen i syfte främst att förbättra högsta domstolens möjligheter att tillfredsställande fylla funktionen som prejudikatinstans. Sålunda skall ansökningar om resning och återställande av försutten tid numera prövas av hovrätterna i stället för av högsta domstolen om de gäller tingsrättsavgöranden och vissa med dem likställda avgöranden. Samtidigt har vidtagits en mindre justering i reglerna om vilka domstolar som skall pröva domvillobesvär.
    Lagstiftningsärendet har berört rättegångsbalken, äktenskapsbalken, ärvdabalken, utsökningsbalken, sjölagen, lagen om rättegången i arbetstvister, lagen om sambors gemensamma hem och lagen om bostadsdomstol (SFS 1451 ff).
    Riksdagen har beslutat om nya regler för omröstning i brottmål. Reglerna innebär sammanfattningsvis att den för närvarande underförstådda huvudregeln att det skall ske en samlad omröstning rörande hela ansvarsfrågan har lagfästs. Möjligheterna till särskilda omröstningar rörande delar av ansvarsfrågan har ökat. Om det kan påverka utgången i målet, skall först en särskild omröstning kunna ske rörande gärningen och bedömningen av denna, och därefter skall en särskild omröstning i påföljdsfrågan äga rum. I den sistnämnda omröstningen skall alla påföljdsalternativ utom överlämnande till särskild vård ställas mot varandra.
    En följd av den samlade omröstningen i påföljdsfrågan är att det i vissa omröstningssituationer överlämnas åt rätten att avgöra vilken mening som i det enskilda fallet är lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade. Detsamma skall i princip gälla även vid tillämpningen av förbudet mot reformatio in pejus. Ändringarna har gjorts i rättegångsbalken (SFS 1369).
    Spaningslagen — dvs. lagen om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall — har getts fortsatt giltighet till utgången av år 1989 (SFS 1401).
    Riksdagen har beslutat att 1952 års lag med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål skall ha fortsatt giltighet till utgången av år 1989 (SFS 1372).
    Riksdagen har beslutat tillerkänna bl. a. vissa internationella observatörer av militära övningar diplomatisk immunitet. Ett tillägg har gjorts i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall (SFS 1247).

 

Konkursrätt
Riksdagen har beslutat om vissa ändringar i konkurslagen. Sålunda har en särskild jävsbestämmelse för konkursförvaltare införts. Bestämmelsen innebär bl. a. att till förvaltare inte får utses någon som står i ett sådant förhållande till t. ex. gäldenären eller en borgenär att det är ägnat att rubba förtroendet för hans opartiskhet i konkursen. Vidare har införts nya regler rörande anmälningsskyldighet vid ifrågasatt jäv och om delat förvaltarskap vid jäv (SFS 1371).

 

Trafikrätt
Riksdagen har beslutat ändrade regler om felparkeringsavgift. Ändringarna innebär bl. a. att det krävs prövningstillstånd för att ärenden om felparkeringsavgift skall prövas av hovrätten. Vidare har möjligheterna begränsats att vid överklagande åberopa sådana omständigheter som inte åberopats redan hos polismyndigheten. Lagändringarna har skett huvudsakligen i lagen om felparkeringsavgift (SFS 1180).
    En ny instansordning har införts när det gäller beslut enligt yrkestrafiklagstiftningen. Genom ändringar i yrkestrafiklagen, lagen om transportförmedling och

 

lagen om biluthyrning överklagas numera beslut av länsstyrelsen enligt dessa lagar till kammarrätt och därefter till regeringsrätten (i stället för som tidigare till transportrådet resp. regeringen). En liknande ändring har gjorts också i lagen om rätt att driva viss linjetrafik. Vissa beslut enligt yrkestrafiklagen (8 och 11 §§) skall dock alltjämt — under en övergångstid — överprövas av transportrådet och därefter av regeringen (SFS 1499 ff).
    Riksdagen har beslutat ändringar i luftfartslagen. Enligt dessa skall en trafikpolitisk prövning ske såvitt avser investeringar i vissa allmänna flygplatser (s. k. trafikflygplatser). Vidare har kravet på tillstånd beträffande allmänna flygplatser utvidgats till att omfatta även ombyggnader eller förändringar av driften som inte är av ringa betydelse (SFS 1572).

 

Socialrätt m. m.
Riksdagen har antagit en ny smittskyddslag, som i princip skall omfatta alla smittsamma sjukdomar som sprids bland människor. De flesta bestämmelserna gäller dock endast de allvarliga smittsamma sjukdomarna, vilka i lagen benämns samhällsfarliga sjukdomar. Bland dessa finns både sjukdomar som är sexuellt överförbara och sjukdomar som sprids på annat sätt. Den hittillsvarande generella särregleringen för de veneriska sjukdomarna försvinner.
    Anmälan skall göras till ansvariga myndigheter när det inträffar ett fall av smitta i en samhällsfarlig sjukdom eller i en annan särskilt angiven sjukdom. Sjukdomar som skall anmälas kallas anmälningspliktiga sjukdomar. Vilka smittsamma sjukdomar som skall anses vara samhällsfarliga samt vilka ytterligare sjukdomar som är anmälningspliktiga, anges i en bilaga till smittskyddslagen. Enligt den nya lagen gäller för den enskilde att var och en som har anledning anta att han har smittats av en samhällsfarlig sjukdom bl. a. är skyldig att utan dröjsmål söka läkare för provtagning och annan undersökning. I lagen finns bestämmelser om undersöknings- och behandlingsskyldighet för vissa läkare vid konstaterandet av samhällsfarlig sjukdom och om anmälningsplikt. Den nya lagen innehåller också bestämmelser om tvångsåtgärder, nämligen tvångsundersökning, tillfälligt omhändertagande och tvångsisolering. Tvångsbehandling får däremot inte förekomma. Någon särskild straffbestämmelse för den som sprider smitta finns inte (SFS 1472).
    Riksdagen har också antagit en lag om undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål. I lagen stadgas att den som blivit utsatt för ett brott, varigenom HIV-smitta kan ha överförts, skall kunna få till stånd en undersökning av den som är skäligen misstänkt för brottet för att utröna om denne är smittad av HIV. I första hand skall möjlighet till sådan undersökning finnas vid sexualbrott, men undersökning skall även kunna ske vid andra brott, om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att infektion av HIV har överförts genom brottet. En konsekvensändring har skett i sekretesslagen (SFS 1473 f).

 

    Riksdagen har — enligt ett tidigare fattat principbeslut — genom ändringar i lagen om allmän försäkring samt hälso- och sjukvårdslagen fr. o. m. den 1 januari 1989 avskaffat det s. k. avgiftsfria året vid sjukhusvård för pensionärer med helålderspension. Samtidigt har införts ett nytt avgiftssystem vid sjukhusvård för ålderspensionärer och utförsäkrade förtidspensionärer. Avgiften per vårddag skall utgöra en tredjedel av summan av utgående pensionsförmåner (ålders- eller förtidspension i form av folkpension, pensionstillskott och ATP), dock högst 55 kr. Avgiften skall tas ut av försäkringskassorna genom avdrag på pensionsförmånerna (SFS 1543 f).

 

    Genom en ändring i lagen om allmän försäkring har riksdagen beslutat att handikappersättning skall kunna utges retroaktivt upp till två år från ansökningsmånaden mot nuvarande tre månader (SFS 1537).
    Riksdagen har genom ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring beslutat om en förenklad metod för beräkning av arbetsskadesjukpenning när sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring tidigare betalats ut för samma tid. Regeln gäller även vid utbetalning av sjukpenning enligt lagen om statligt personskadeskydd (SFS 1538).
    Riksdagen har beslutat att lagen om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet skall ha fortsatt giltighet till utgången av juni 1990 (SFS 1539).
    Förordningen (1962: 385) angående ersättning för sjukresor enligt lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) har enligt beslut av riksdagen upphört att gälla vid utgången av år 1988 (SFS 1540).
    Riksdagen har godkänt förslag av regeringen till nya riktlinjer för äldreomsorgen inför 90-talet. Riksdagen har i anslutning därtill antagit en lag om ersättning och ledighet för närståendevård. Lagens bestämmelser innebär att en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet skall få rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från anställning under högst 30 hela arbetsdagar, varvid dagantalet räknas för den person som vårdas. Ersättningen, som utgår med belopp motsvarande vårdarens sjukpenning, utgör skattepliktig, pensions- och semesterlönegrundande inkomst. Som villkor för rätt till ersättning och ledighet gäller att såväl den sjuke som vårdaren är inskrivna hos allmän försäkringskassa, vilket innebär att den sjuke och vårdaren skall ha fyllt 16 år och vara bosatta i Sverige. Den nya lagen liksom följdändringar i lagen om allmän försäkring, lagen om socialavgifter, semesterlagen, studiestödslagen, utsökningsbalken och socialtjänstlagen träder ikraft den 1 juli 1989 (SFS 1465 ff).
    Genom antagandet av en lag om bidrag vid adoption av utländska barn har riksdagen bestämt att bidrag skall lämnas till adoptivföräldrar för kostnader i samband med adoption av utländska barn. Bidraget skall utgå för varje barn med hälften av den på visst sätt beräknade kostnaden, dock med högst 20 000 kr.
    Genomsnittskostnaden för adoptioner avseende olika länder eller delar av länder fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En förutsättning för att få bidrag är att adoptivföräldrarna fått tillstånd av svensk domstol till adoption av utländskt barn eller att statens nämnd för internationella adoptioner (NIA) fattat beslut om att ett utländskt adoptionsbeslut skall gälla här i landet. Därutöver krävs att adoptivföräldrarna var bosatta här i landet, när de fick barnet i sin vård och adoptionen blev giltig här. Bidraget, som är skattefritt, lämnas endast för barn som inte är någon avadoptivföräldrarnas och som är under tio år (SFS 1463).
    Riksdagen har antagit följdlagstiftning till den nya lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Ändringarna, som är av rent lagteknisk karaktär, har skett i lagen om kastrering, lagen om statligt personskadeskydd, kreditupplysninglagen, brottsskadelagen, delgivningslagen, lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, rättshjälpslagen, brottsbalken, lagen (1988: 945) om ändring i lagen om allmänt kriminalregister och datalagen (SFS 1476 ff).

 

Bank- och valutarätt
Riksdagen har antagit en lag om Sveriges riksbank som ersatt 1934 års lag för Sveriges riksbank, 1975 års lag med reglemente för riksbanken och 1970 års lag

 

om rikets mynt. Genom lagstiftningen har föråldrade bestämmelser rensats bort samtidigt som riksbankens uppgifter som centralbank preciserats. Riksdagen får ett mer odelat ansvar för bankens verksamhet. Riksbankens självständiga ställning balanseras mot ett i lagen föreskrivet krav på samverkan mellan regeringen och riksbanken om den ekonomiska politiken.
    I samma lagstiftningsärende har beslutats om ändring i fråga om riksgäldskontorets ställning. Riksgäldskontoret, som i 200 år fungerat som ett riksdagens verk, får fr. o. m. den 1 juli 1989 regeringen som huvudman. Ändringarna har upptagits bl. a. i en lag om upphävande av lagen (1982: 1158) om riksgäldskontoret och en lag om statens upplåning. Lagstiftningsärendet har också berört bl. a. sekretesslagen, lagen om kreditpolitiska medel och valutalagen (SFS 1385 ff).
    Genom en lag om äldre sedlar på tiotusen kronor har föreskrivits att 10 000-kronorssedeln (utgiven av riksbanken enligt 1952 års kungörelse i ämnet) skall upphöra att vara lagligt betalningsmedel den 31 december 1991. Det främsta skälet härför är sedelns brister från säkerhetssynpunkt (SFS 1515).
    Riktlinjer för en ny penningmarknadscentral (PmC) har dragits upp av ett konsortium bakom vilket står riksbanken, riksgäldskontoret, stadshypotekskassan, allmänna pensionsfonden samt ett antal banker, försäkringsbolag och fristående fondkommissionsbolag. Verksamheten är tänkt att inledas den 1 juli 1990. I anslutning härtill har riksdagen beslutat ändringar i lagen med reglemente för allmänna pensionsfonden. Ändringarna innebär att första, andra och tredje fondstyrelserna givits rätt att förvärva aktier i den nya penningmarknadscentralen. AP-fondens styrelser har också givits rätt att förvärva bostäder åt sina anställda (SFS 1545).

 

Övrig näringsrätt
Riksdagen har antagit en produktsäkerhetslag, som syftar till att motverka att farliga varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. Med farliga varor eller tjänster avses framför allt sådana som är förenade med risker, vilka antingen framstår som onödiga med hänsyn till möjliga skyddsåtgärder eller som är svåra att förutse för brukarna. Lagen tar i huvudsak sikte på varor och tjänster som näringsidkare tillhandahåller konsumenter. Lagen bygger på att näringsidkarna i första hand frivilligt skall vidta de åtgärder som lagen anvisar. Sker inte detta skall en näringsidkare kunna åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud), åläggas att lämna varningsinformation och åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse). Varningsinformation och återkallelse är nyheter i svensk lagstiftning, medan reglerna om säkerhetsinformation och säljförbud i huvudsak har förts över från marknadsföringslagen.
    Tillsynen över efterlevnaden av lagen skall utövas av konsumentverket i fråga om varor och tjänster som inte är specialreglerade. För varor och tjänster av det senare slaget skall vederbörande specialmyndighet vara tillsynsmyndighet. Följdändringar har skett i marknadsföringslagen, lagen om marknadsdomstol m. m., konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 juli 1989 (SFS 1604 ff).
    Riksdagen har antagit en lag om finansiering av hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m. Lagen innebär att kostnaderna för vissa delar av Studsviks AB:s verksamhet skall betalas av kärnkraftsproducenterna. Dessa skall enligt lagen

 

betala en avgift till staten om 0,1 öre per levererad kilowattimme elström (SFS 1597).

Björn Edqvist¹

 

¹ Vid utarbetandet av denna redogörelse har medverkat hovrättsassessorerna Hans Frennered, Cecilia Stawström och Gun Löfgren Cederberg