Artikel 234 EG — en del av det svenska rättssystemet
Av MARTIN JOHANSSON
Artikel 234 EG ger nationella domstolar möjlighet att begära förhandsavgöranden från EG-domstolen rörande tolkningen och/eller giltigheten av EG-rättsliga bestämmelser. — Det är den artikel i EG-fördraget som kanske bäst illustrerar hur EG-rätten, genom Sveriges medlemskap i den Europeiska unionen (EU), blivit en del av det svenska rättssystemet. Dessutom har många av EG-domstolens mest banbrytande domar just varit förhandshandsavgöranden. Det är t.ex. i förhandsavgöranden som Domstolen fastslagit och utvecklat principerna om direkt tillämplighet, direkt effekt, EG-rättens företräde samt medlemsstaternas skadeståndsansvar vid inkorrekt genomförande av EG-rätten. — I den här artikeln ges först en beskrivning av artikel
234-förfarandet. Därefter görs en kort genomgång av hur artikel 234 EG har tillämpats av de högsta svenska domstolsinstanserna och av den kritik som framförts. Artikeln avslutas med en diskussion av vad som kan göras för att bättre säkerställa att svenska domstolar begär förhandsavgöranden när detta behövs.
1. Artikel 234-förfarandet
Begäran om förhandsavgörande utgör en del av det nationella förfarandet. När en fråga om tolkningen eller giltigheten av en EG-rättslig bestämmelse uppkommer i ett mål inför en nationell domstol, kan denna enligt artikel 234 EG begära ett förhandsavgörande från EGdomstolen om detta är nödvändigt för att kunna döma i saken. Domstolar som dömer i sista instans är i en sådan situation skyldiga att begära ett förhandsavgörande. Dessutom är samtliga nationella domstolar skyldiga att begära ett förhandsavgörande om de anser att det finns stöd för att en gemenskapsrättsakt skall anses ogiltig.1 Artikel 234 EG har enligt EG-domstolen infört ett direkt, judiciellt, samarbete mellan Domstolen och de nationella domstolarna, som kännetecknas av att dessa, var och en inom gränserna för sin behörighet, ömsesidigt bidrar till det slutliga avgörandet. Det är alltså inte fråga om en hierarkisk relation, utan att EG-domstolen tolkar gemenskapsrätten medan den frågeställande nationella domstolen tillämpar denna tolkning på de rättsliga och faktiska omständigheterna i det
Advokatfirman Vinge Bryssel, tidigare rättssekreterare bl.a. vid EG-domstolen. Artikeln bygger på ett föredrag som författaren höll vid ett seminarium den 27 mars 2006 arrangerat av Lunds domarakademi i samarbete med SIEPS inom ramen för Europaforum Hässleholm 2006. Uppfattningar som kommer till uttryck är författarens egna. 1 Se bl.a. mål 314/85, Firma Foto-Frost, REG 1987, s. 4199, och mål C-344/04, IATA, dom av den 10 januari 2006, ännu ej publicerad, punkt 30.